Tisdagkvällens träning skedde på Hakungekrossen och endast tre ekipage kunde närvara. Husse, Matte och Modjis reservhusse P. Modji blev överlycklig när hon fick träffa honom och hans två Springrar. Kompisen Sigge blev också glad, men kanske inte hans "storebror" Casper, som nog tycker att Modji är något som katten släpat in.
Modji och Sigge fick för första gången springa lösa på en kortare promenad i området. Sigge är dubbelt så gammal som Modji och ledde jaktleken. Modji har aldrig sprungit så fort och så länge! Här fanns ytor som hon aldrig sprungit lös på tidigare! Hon blev helt slut. Men en kort stund senare var hon "arbetsberedd"! Så också Sigge.
Den här kvällen fick "småbarnen" börja. Husse gömde s ig långt in bland en massa skrot och en i taget fick sedan Sigge och Modji gå kopplat en vindstig. Matte hängde på Modji ganska länge, när Modji sökte sig in i "miljön" mot vinden. Hon visade ett stort intresse, men gav inte tydliga signaler att hon lokaliserat figuranten. När Modji till slut hoppat upp på en stor hög med smala plaströr, fick hon tydligare vittring. Svansen började vagga. Då släppte Matte lös Modji, som relativt snabbt lyckades hitta Husse. Platsen omges av höga slänter eller branta bergsidor vilka får vinden att slå åt olika håll. Ganska knepiga förhållanden även för en rutinerad hund.
Husse lät Násti göra ett frisök och Matte låg platt bakom en lång barack. Där var helt vindstilla. Matte blev hittad sist och såg inte hur Násti jobbade, men Husse tycktes helt nöjd!
Gázzi fick två figgar utplacerade utan att Matte hade en aning om var. Gázzi hittade snabbt den första figgen bakom baracken och efter en stund skallmarkerade hon mot den låsta baracken?! Där fanns ju ingen. Blindmarkeringar brukar inte vara något Gázzi har problem med. Gázzi sökte och sökte och Husse förblev försvunnen. Då tyckte P. att Matte behövde hjälp och tipsade om ett oavsökt område. Där fick Gázzi omedelbart vittring och hittade Husse. Det var bara det, att i Mattes huvud ingick inte denna del alls i det område som skulle avsökas.... Kommunikationsproblem uppenbarligen.
Strax bakom bilen hittade Matte en färsk spårstämpel i fuktig sand. Hunddjur och tio cm. lång. Ganska tungt djur, eftersom stämpeln var djup och kloavtrycken tydliga. Inga spår av människa i närheten. Efter det att kursarna var här före midsommar har det regnat ganska mycket. Matte har sin teori klar om vem som gått där.
Onsdagen var en slappardag för hundarna, med endast en kort morgonpromenad och en längre kvällspromenad, lite sent när solen gått ner. I morgon blir det heldagsträning i ruinstaden, med finska räddningshundförare.
Husse bjöd på dagens skrämselhicka. Han håller på och målar snickarboden, stående på en stege. Rätt som det var dök han upp med ett egendomligt uttryck och med blodet rinnande över hela ansiktet! Höger öga var fullständigt igenmurat! Han yttrade inte ett ord och Matte blev för en sekund totalt tom i huvudet. Varifrån kom blodet? Inget sår syntes och det var mycket blod! Hade han ramlat från stegen?
Då såg Matte att det var fel nyans och fel konsistens på blodet. Husse hade rödfärg över halva huvudet och halva ansiktet! Han hade ingen aning om hur han såg ut men kände att ögat inte mådde särskilt bra. Hur hade nu detta gått till? Jo, Husse stod på marken intill bäcken, som flyter in i ett stort rör under snickarboden. Där halkade han och tappade målarhinken, samt landade med ansiktet ner i hinken....
Om nu någon undrar vad denna utvikning hade med hundarnas liv att göra, så hade den inte det. Inte det minsta! Men Matte delade gärna med sig lite av hundarnas Husses liv! Dessutom var det en bra historia tyckte Matte!
Tillbaka