Onsdag.
En ny träningsplats väntade på kvällen! Spännande! En allmän träning ordnades på Solvalla och några ur den egna träningsgruppen, som inte var upptagna av annat så här mitt i sommaren, hakade på! Nya träningsplatser och nya figuranter är alltid roligt! Iväg bar det till Solvalla Travbana för en hundträning för första gången. Aili har varit här i sin ungdom, men då på en hundutställning och då blev det så klart en del springande - men inte som nu!
Ganska många hade nappat på möjligheten att träna på ett nytt ställe och den stora gruppen hågade delades upp i tre mindre grupper, som i sin tur delade upp området mellan sig. Matte och hennes båda hundar hamnade i en grupp med tre andra, tidigae obekanta, hundekipage. Alla var okända för varandra, varför det var passligt med en presentation. Det visade sig att de övriga tre var i början av sina karriärer med räddningssök, för att ägna sig åt skarpa sök eller ren tävlingsverksamhet inom IPO-R. Unga hundar som var nyfikna på det mesta! Gruppen hade tilldelats den enorma mittplanen på Solvalla som träningsplats, medan övriga grupper drog iväg till olika byggnader. Husse blev kvar vid bilen, där han satt skönt i lä i den mycket kraftiga vinden.
En lite ovanlig plats för hundträning och Husse ser fundersam ut....
Klicka för större bilder.
Ute på banan såg det i förstone rätt ödsligt ut, när man sökte gömställen på den enorma gräsytan! Vinden fick fart och här torde vittringarna fara fort och långt! Vinden låg mot stallbacken där alla hade sina bilar, varför hundarna gick ut i området i motvind. Matte skulle gömma sig för första hunden och såg en liten bod ett gott stycke in på gräsytan, men någon annan såg längre än så och hittade ett mycket bra gömställe vid ett torn mitt på. En trappa ledde ner till ett utrymme under marken och i trappen satt man bekvämt och någorlunda i lä. Lagom med vind för hundarna att jobba på.
När det var dags för Aili att jobba, valde Matte att ha en figurant i den lilla boden, en på en stol utanför och en i trappen ett par hundra meter bort i vind. Aili vittrade in sökområdet, sittande mitt på själva travbanan. Eventuellt skulle någon häst kunna dyka upp på en träningsrunda, men sikten var god och ingen häst var i sikte. Ailis nos jobbade fint och hon fick redan här vittringen från figuranterna där ute, i den kraftiga vinden. Aili var kopplad i lina, men var så övertygande i sitt kroppsspråk att Matte visste att hon skulle gå rakt ut till figuranterna. Varför Aili släpptes på ett frisök. Snart hördes hon skallmarkera bakom boden och Matte måste kämpa sig upp för den branta kanten till travbanan för att komma vidare. Aili fick skälla ett tag innan Matte nådde fram. När Aili belönats av figuranten jobbade hon runt boden och ringade in nästa figurant inne i boden. Snygg skallmarkering även här.
Sedan blev det springa av! Aili hade vittrat in figgen mycket långt borta och drog iväg i hög fart rakt mot figurantens gömställe i trappen! Hon kanske inspirerades av miljön på travbanan och att hon fyller elva år i oktober har hon inte aning om! Jisses så fort det gick! Aili fick skallmarkera riktigt länge, innan den oerhört mycket långsammare Matte kom fram. Springande även hon! Väl medveten om att hon fyller sjuttiosex om en månad.
Sedan var det Dimas tur. Han fick en figurant i boden och en i trappen och han fördes i lina, fem meter lång. Dima fyndade figgen i boden och kom nästan till skall vid dörren, men lyckades få in nosen i en springa och tryckte upp dörren och klev in. Varpå han belönades direkt av en för honom helt okänd person. Hunden som var reserverad mot främmande människor har glömt att han är det. Dima fick sedan vittringen från figgen i trappen och fick bråttom! Men han är ung och spontan och ytorna var stora och här finns harar. Han släpptes inte lös. Han fick släpa med sig Matte i änden av linan som ett bromsande drivankare hela vägen fram till figgen. Där överraskade han genom att genast skallmarkera genom nätet som omgav trappen och belönades av figgen. Sedan ville Dima gå ner i trappen och hälsa på figgen. Tyvärr blev varken Ailis eller Dimas sök filmade av Matte. Aili hade nog inte ha kunnat ses ändå, när hon drog iväg så snabbt och så långt och att filma hållande en dragande Dima i lina, hade blivit osebart skakigt. Men sevärt var det och det var härligt att se bådas driv och intensitet i arbetet!
Avslutningsvis gjorde den lilla gruppen en gemensam passivitetsövning där de fem hundarna bands upp i grupp, med stora mellanrum för trygghet. Förarna stod ett stycke därifrån. Därefter valde förarna till två av hundarna att göra ett sök i närheten, där de figgade för varandra och därmed också lämnade sina hundar uppbundna. Mycket bra träning! Matte och ännu en förare valde i stället ett avslutande sök inne i hästsjukhuset. Här finns många intressanta dofter för hundarna, i form av lite av varje som spills på golvet kring operationssalarna. Nu var golvet nyspolat, men nog kände hundarna ovanliga dofter!
Aili och Dima bands upp en stund och när det var deras tur fick de en skojövning i den ovanliga sökmiljön. En figge gick längst bort i en mycket lång och mörklagd gång, där man kunde gömma sig i en alkov på slutet. Hundarna släpptes samtidigt och fick göra ett parallellsök, där Aili fastnade med nosen i golvet i en doftbubbla och Dima drog vidare. Aili kom på att hon skulle söka figge och inte blod och hästskit och kutade efter sambon. Båda belönades av figuranten och det kändes som en bra avslutande övning på en mycket bra träningskväll.