Matte har funderat lite hit och dit och varefter Aili har börjat mogna i alla fall lite, nu framåt fyraårsdagen, har en tanke på att låta henne bli mamma börjat gro. Matte är ingen vän av att para tonåringar på två år, hos vilka man ännu bara kan skönja deras rätta jag. Varken Gázzi, Násti, Modji eller Aili har Husse och Matte upplevt som vuxna vid två års ålder. Långt därifrån! Gázzi och Násti upplevdes uppföra sig som vuxna individer först i fyraårsåldern. Modj överraskade med att faktiskt börja visa vuxna drag ett år tidigare, snart efter treårsdagen. Aili är lite vuxen ibland nu, framför allt i träningen. Så dyker "rätt" kille upp och finns det en efterfrågan, kanske det blir ännu en kull valpar här hemma. Aili har visat att hon är en bra arbetshund och hon fungerar utmärkt i räddningssökträningen varje vecka! Hon är otroligt kelen med alla människor och älskar att vara knähund! Exteriört är hon rastypisk. Dessa drag delar hon med sina tre kullsyskon som samtliga visat att de duger att jobba med på olika sätt, samt är mjuka och fina i umgänget med människor i alla åldrar. De är alla friska och sunda. Kunskaper om individerna som känns avsevärt mycket mer dokumenterade vid snart fyra års ålder än för två år sedan! Men man tänker ju så olika. Avelsdebuten borde rekommenderas ske först vid tre år och inte två år - för både tikar och hanar tycker Husse och Matte med flera.
På vargfronten är informationen från LST att det med mycket stor sannolikhet var en varg som dödade den lilla hunden i området i torsdags. Hund tränad på vargspårning spårade upp offret. Vargen anses ha lockats till platsen av en löptik. Det poängterades att den lilla hunden var lös ett stycke från sin ägare. Kopplade hundar har aldrig anfallits av varg. - De senaste dagarna har samtliga hundar som brukar passera Lapskreviret lösa och långt ifrån sina ägare varit kopplade.
I fredags slappade familjen hemma, åt tårtrester och mådde gott! En cykeltur fick hundarna dock och Matte var mäkta stolt över att sittande ha trampat sig uppför en någorlunda krävande backe för andra gången! Cykeln är treväxlad och ettan användes. Men ändå! Ett framsteg vad gäller benstyrkan. Man får vara glad åt det lilla.
Lördagen blev intensiv. Dagen började med ösregn som skulle dra förbi, varför familjen höll fast vid planen att besöka närbelägna Rimbo på "Rimbodagen". Halv tolv skulle Doug Seegers uppträda och en kvart innan anlände Lapskflocken. Gott om plats fanns det framför scenen och en bra plats intill ett beskuret träd, vars lövverk kunde ge regnskydd, hittades mycket nära scenens ena sida. Matte höjde mobilen för att få ett foto när artisten intog scenen i god tid, vilket uppmärksammades och Matte fick en vinkning som hälsning! Just som konserten började upphörde regnet och snabbt fylldes området framför och runt scenen med en stor folkmassa. Denna artist och hans musik gillar både Matte och Husse. Den här dagen hade han endast en kille med fiol som sällskap. En timme med härlig musik!
På kvällen användes punschverandan till en familjär kräftskiva med totalt fem personer. Hundarna slog sig till ro inne i lillstugan och hade full koll genom den öppna dörren! Fotogenlampor, ljuslyktor och stearinljus spred stämning! Först när mörkret föll behövde infravärmen användas denna ljumma men mycket blåsiga kväll. Inne på verandan var det mygg och knottfritt samt blåste inte det minsta! Kvällen blev minnesvärd och sen och platsen var helt perfkekt den här sortens samvaro! Alla ljuskällor speglade sig i de många fönstren och utifrån såg det mycket inbjudande ut. Det här gör vi om!