Onsdag.
Om man delar upp eländet i etapper härdar man lättare ut. När Ursula von der Leyen, Europakomissionens ordförande, i våras nämnde att coronarestriktioner skulle komma att vara nödvändiga året ut, baxnade fler än Matte. Nu är vi där. Att äldre skulle behöva hålla sig undan för att överleva i månad efter månad kändes övermäktigt. Men månaderna gick och nu är det höst och snart är året till ända. De äldre fick samma status som övriga, vilket innebar att övriga skulle iaktta samma försiktighet och hålla avstånd och avstå mingel som fester som sjuttioplussarna. Men si det funkade dåligt! De yngre ansåg sig odödliga och när terminer startade på universtitet och högskolor BARA MÅSTE MAN HA FESTER!
Sedan gick det åt skogen. Halvårgamla stramare regeler på äldreboenden har redan luckrats upp. Ny personal har tillkommit och har inte delgivits nya försiktighetsåtgärder, för att minska spridningen av Covid-19. Så nu stryker gamlingarna med i förtid igen. Runt om i landet. Men - nu avlider även yngre. Smittan sprids inom alla åldersgrupper, lite olika grupper i olika delar av landet.
Att hålla avstånd och att ta sitt samhällsansvar GÄLLER ÄVEN DE UNGA OCH "ODÖDLIGA". Hur avårt kan det vara. Matte mötte vid sitt besök i civilisationen i tisdags en stor klunga elever från ett närbeläget gymnasium. Med absolut inte mer än några centimeters avstånd mellan individerna, som i vissa fall klängde på varandra med armarna om varandras axlar.
Om eländet i USA skriver inte Matte just nu. Att en så stor population inte kan hosta fram annat än två pensionärer sjuttioplus, för att strida om jobbet att leda landet är iögonfallande. Skall man tyda det som att presidentposten i USA inte anses vara annat än ett reträttjobb, så som ambassadörsjobbet? Belöning som avslut på en karriär. En belöning efter ett långt yrkesliv. Även en president drabbas av minskat antal hjärnceller och sämre minnesförmåga och sämre det mesta, som en naturlig utveckling när kroppen åldras. Är det inte en person mitt i sin karrkär som vore mest lämpad på posten. Kan man undra.
Mycket finns det att fundera och snacka om en dag som denna onsdag.
På kvällen snackades det inte så mycket elände! Då kördes det hund! Två Lapsktjejer och tre Lapskkillar fick roa sig med det bästa de vet! De fick leta efter människor i en avancerad kurragömma på en stor industritomt. Ailis son Sumo fick inleda kvällens träning med att gå ett hårt spår på asfalt. För första gången lagt av en proffsig spårläggare som själv blev bästa belöningen på slutet. Microbitar av köttbulle droppades i spåret som gick i snirklar mellan diverse stora föremål som krandelar och betongfundament. För Sumo blev det lite kajko i skallen till en början. Han är ju van vid sök på detta område och behövde lite tid att ställa om nosen för markbunden vittring, i stället för luftburen vittring. Grabbhalvan skötte sig fint när han väl kom på vad som förväntades av honom!
Matte fick sedan frågan: "Hur vill Aili ha det?" Det var inte svårt att svara på. Får Aili och övriga Lapska i träningsgruppen bestämma, så blir svaret detsamma! "Springa mycket! Skälla mycket! Få godis för att man springer långt bort ensam och skäller länge och högt! Alla blir glada när man skäller ut dem!" Bästa belöningen är helheten! Hela paketet! Springandet och skällandet och kurragömmalekandet! Inte bara godisbelöningen.
Aili fick ett upplägg där fyra figuranter gömde sig i fyra olika områden i den del av industritomten där gruppen tränade denna kväll. En figurant i vardera av två olika förrådstält och en i vardera av två stora och delvis öppna förrådsbyggnader. Området mellan dessa fyra gömställen var fyllt av diverse olika föremål av olika karaktär, där Aili också skulle söka av ytorna. Hon sattes i arbete i det första tältet och upptäckte snart att en person var gömd strax innanför ingången. Hon fick sedan söka tomt igenom de stora ytorna runt om och fyndade ännu en person bakom många stora gallerkonstruktioner.
Aili arbetade i god fart med koncentration och säker nos och kom snabbt till markering hos funna figuranter. Övriga två figuranter plockade hon fint vartefter. Matte utsatte Aili för en prövning när hon valde att bryta ett vittringsfångande för att styra om Aili in i ett annat område, som måste sökas av först. Aili hade just satt upp nosen i en vittringsstrut när Matte bröt och kommenderade Aili åt andra hållet. Aili var hörsam och gjorde som hon uppmanats, för att sedan på nytt fånga den släppta vittringsstruten. Aili fick nu jobba ostörd in bland diverse arbetsfordon och Matte inväntade en skallmarkering. Den kom strax och Matte gick in i byggnaden och sökte upp sin hund med det vägledande skallet. En person var hittad nerkrupen i en låda och Aili fick den sista delen av belöningen. Skinkpastej ur tub. Mattes bekräftelse och beröm dessförinnan var även det del av belöningen. Viktigt är att föraren sedan kliver tillbaka och överlåter åt den funna personen att i lugn och ro belöna hunden. Figuranten skall vara den viktigaste personen vid fynd, sedan föraren bekräftat hundens goda arbete och lyckade resultat.
Övriga hundar i gruppen fick sedan likadana sök. Mycket spring! Mycket skällande! Många trevliga figuranter att hitta! Gott godis som avslutning. Perfekt för ett gäng Lapska Vallhundar!
Tack alla för ännu en givande träningskväll tillsammans!
HÅLL AVSTÅND! RÄDDA LIV!
