Onsdag.
En dag då många jublade över att "allt var som förr" och över att alla restriktioner tagits bort. Bortsett från att ovaccinerade även framledes omfattas av restriktionerna. Frågan är huruvida det är något som någon kommer att bry sig om. Att allt inte är som förr och att en kraftig smittspridning ännu pågår och att många kan komma att behöva sjukhusvård på grund av covidsmitta och att det kommer att visa sig om två veckor, vittnar intervjuad sjukvårdspersonal om. En tydlig oro finns för att belastningen på sjukvården kan öka igen. Lapskflocken berörs inte nämvärt av att att restriktioner tagits bort. Husse och Matte tänker själva att smitta bör undvikas och munskydd bäras ännu en tid. Händer kommer fortsatt tvättas och spritas och det känns onödigt att riskera att bli sjuk, när väldigt många i regionen är sjuka i covid för närvarande. Tre sprutor är ingen garanti, vilket bevisats nyligen. Även om den drabbade själv anser sig ha covid light. Sjukskrivning och isolering hemma blir det likförbaskat.
På onsdagkvällen träffades träningsgruppen som vanligt och även den här veckan valdes fordonshallen i hangarstorlek som träningsplats. Isbeläggning finns överallt och inte alltid är den synlig. Svartis på asfalt är såphal och förädisk och farlig även för hundar, som kan skada sig när de rusar fram i full fart och halkar. Alltså tränas inga hundar utomhus i nuläget. Tö på dagarna och minusgrader på nätterna och allt spritt isgrus sjunker ner och fryser över. Varmväder och kallväder fram och tillbaka. Ingen ny vädertyp för i år. Samma sak var det vintern 1971 och vintern 1975. Då var Matte högdräktig och halkade omkull flera gånger. Något man aldrig glömmer. Icebugs var inte uppfunna och magen var i vägen för påtagande av dåligt fungerande broddar.
Nu bands hundarna åter upp inomhus i ett hörn. Nyttig hundträning och tidsbesparande, när man inte måste gå ut och hämta hundar i bilar stående på glansisen utanför. Tränade gjorde två Lapsktikar, en Jack Russelkille, en Jaktgoldenkille, en ettårig Jagktlabbetjej samt en ettårig Springertjej. Hundar med varierande behov vad gällde träningen.
Den trettonåriga senioren Modji tränar blott och bart för att göra det hon älskar mest av allt! För att hålla igång kroppen och knoppen. En certad räddningshund som har full koll på vad hon gör. Hennes åttaåriga dotter Aili har inte full koll på sina röstresurser och behöver i dagsläget träna på att få ner arbetstemperaturen en smula och att inte glappa under arbetet. Jaktgoldenkillen tränar inför ett prov och Jack Russelkillen tränar för att han hittat något han kommit att älska! När hans husse packar träningsväskan slår han knut på sig själv, i sin iver att komma iväg så fort som möjligt! De två ettåriga tjejerna har mycket på sin agenda och räddningssökträningen är en punkt på den. En träningsform deras ägare ägnat sig åt med tidigare hundar och som är en varierad träningsform som älskas av deras energistinna ungtjejer! Här får de både arbeta självstänidigt och i samarbete med sin förare, som vid jaktträning. De får använda insidan av huvudet för att lösa många olika problem, när vittringsvägar skall följas inomhus såväl som utomhus och de får utmaningar vad gäller att ta sig fram när stora föremål stoppar dem i sökandet efter en vittringskälla.
Att träna räddingssök passar många hundar väldigt bra som träningsform! Utan att man har några ambitioner på att göra hunden till en certifierad räddningshund. För många hundar upplevs räddningssökträningen, med sina miljömässiga utmaningar, som en äventyrslekplats kan upplevas av energifyllda barn. Klättra och klänga och leta efter något är kul för alla som gillar fysisk aktivitet ihop med ett syfte, en uppgift. Inte bara klättrande och kängandet för den rent fysiska utmaningens skull. Det finns ett mål! Hitta människan! Eller narkotikan, bomben, det tappade föremålet, gasläckan, vägglössen, röklukten, microbiten av röd kong - eller precis vad som helst!
Lapska Vallhundar är ofta mycket bra på olika typer av nosarbete! De har bra nosar! De är smarta och kan urskilja dofter och tolka vittringsvägar. De kan arbeta självständigt och de kan samarbeta med en förare. De har mycket energi och stor arbetsmotor. De är uthålliga i arbete. Egenskaper som gynnar en renvallare. Det finns naturligtvis alltid undantag. Men dessa egenskaper behövs hos rasen Lapsk Vallhund och får inte avlas bort. Alla kan inte ha renar och Lapska Vallhundar måste få ägna sig åt andra arbetsuppgifter lämpliga för dem. Då är olika former av nosarbete ypperliga.
VAD de gör är inte det väsentliga - bara de får göra NÅGOT som involverar mer än benen.