Onsdag. På dagen två veckor sedan operationen.
I tio års tid har Matte till och från haft problem med höften. Man vänjer sig vid allt. Även vid sådant. Att ha ständig värk. Att inte kunna gå obehindrat. Lätt euforisk konstaterar Matte nu att den värken är borta. Att Matte åter kan ligga på rygg i sängen. Att Matte kan sova den ena natten efter den andra utan att vakna av värk vid varje lägesförändring. Men med begränsad hållbarhet på proteserna var en operation tidigare inte aktuell. Arma alla gamla, som förr fick leva till livets slut med värk och tilltagande oförmåga att förflytta sig! Enligt ryktet valde Mattes doktor att byta höfter och knän på folk, för att han som liten led med sin värkbrutna mormor.
Matte morgongympade och gav sig så småningom ut med hundarna, när dimman lättat. Morgonpromenerade på det mjuka gräset och följsamhetstränade med tre lösa hundar i skogskanten tvärs över vägen. Förberedde sedan en moppetur med hundarna. Batteriet var inte helt fulladdat, så turen fick ske mer i närområdet. Matte sökte sig upp mot sjön och lyckades manövrera moppen över lite stock och sten mot badudden. Skymtade vattnet och måste sedan vända när "gångvägen" delade sig och övergick i stigar. Rullade iväg längs en annan väg och kom fram till den lilla badstranden. Där släpptes hundarna lösa. Varpå de omedelbart nästan skrämde livet ur en liten snokbebis som låg och värmde sig på gräset. Pytteliten och väldigt gullig snodde den runt, runt, runt i en väldig fart! Livrädd! Matte ingrep och beordrade hundarna långt därifrån. Snokungen lugnade sig så småningom och satte sig i säkerhet.
Modji väntade på att Matte skulle kasta pinnar i vattnet. Det gjorde inte Matte. Násti skrotade i strandkanten bort längs med klipporna och fick sällskap av sin dotter. Aili fick se en trollslända ute över vattnet i viken och sprang rätt ut! Missade sländan och höll sig sedan där ute i vattnet. Sprang fram och tillbaka och plaskade och hade kul. Men inte djupare än att vattnet nådde bröstkorgen. Så med ens hade de roat sig färdigt och uppsökte Matte. Som tog det som en intäkt för att koppla upp sina hundar och rulla hemåt.
Dagen tillbringades ute med hundarna. Matte gick en del på tomten, plockade lite och vattnade lite. Kasse med vattenflaska runt halsen! Men tog det mest lite lugnt med läsning, för att spara benen till kvällens träning.
Full träningsgrupp för första gången på länge. Kul! Området med "byggskrot" på Hakungekrossen var platsen för kvällens träning. Av rädsla för att Matte skulle snubbla och bli ett plockepinn med sina kryckor, fick Matte starta som tvåa med Aili. Innan mörkret alltför snabbt föll över nejden. Aili fick denna kväll söka fritt efter Husse som var gömd bland en del skrot. I närheten av honom fanns två öppna störningsfiguranter. En satt passivt och en rörde sig en del på stället. Aili hade dem alla i vind. Hon fick omedelbart se den rörliga figgen när hon vid starten fick sitta och vinda efter vittring. Aili skickades på sök och Matte kryckade i rask takt efter, för att se hur Aili jobbade. Hon rusade förbi den rörliga figgen utan att ägna henne en blick. Hon rusade också förbi den stillasittande figgen. Det var inte dem hon sökte. Aili for in bland byggskrotet och fyndade omedelbart Husse som satt gömd på marken mellan betongblock. Det var ju HONOM som hon letade efter! Snyggt jobbat av lilltjejen! Men söket var över på nolltid och hela gruppen fick sedan gömma sig på samma ställe, som en överraskning åt Aili. Som inte slutade jobba färrän hon sökt igenom hela området. På slutet fick hon full pott och klang och jubelföreställning! Matte var synnerligen nöjd med sin "tonåring" som går i mors, mormors och mormors mors fotspår! Syrran Adji/ alias Proppen, imponerar på sin patrullhundkurs. Trots sin låga ålder. Fixar allt som skall fixas. Modjis barn sköter sig. Skönt.
Mörkret föll som sagt snabbt och Matte hade ingen möjlighet att gå med och titta på de övriga hundarnas sök. Men Nástisönerna tränade på inför lagtävlingen och Násti fick köra ett kopplat sök med Husse och med två figuranter utlagda. En högt uppe i någon form av betongbehållare och en öppet mellan några containrar. Hon skötte sig jättebra och Husse tyckte att hon jobbade precis lika bra, med samma driv och motor som när hon var fyra år! Modji fick köra samma upplägg med sin lagtävlingsförare. Mattes vikarie. Inga problem.
När mörkret lagt sig konstaterades med sorg att klockan inte var mer än åtta! Känslan var att det var sen kväll vid 22-tiden.... Sommaren har flytt och tiden att träna i dagsljus krymper. Mörkersök fungerar i vissa i miljöer, men inte överallt. Frisök får ersättas av koppelsök av säkerhetsskäl många gånger.
Tack alla för bra träning och en trevlig kväll!