Fredagen var en dag för förberedelser. En tur till byn för några inköp, ihopplockande inne och allmänt vilotempo. För både hundarna och Matte.
Tidigt på lördagen styrde familjen norröver. Målet var byn Tandsjöborg i Orsa finnskog. I trakterna av Koppongen, så vackert beskrivet i toner av Orsa spelmanslag. Genom Noppikoski bar det och förbi Pilkalampinoppi. Snön låg djup och småvägarna var isiga. På andra sidan sjön låg kompisarnas stuga på slänten och den var det slutgiltiga målet. Hundarna släpptes ut i frihet och att snön uppskattades rådde det ingen tvekan om! Efter lite snack ute i sol och kraftig blåst medan hundarna fick rasa av sig, drog sig alla inomhus. Tjälknöl på "hemskjuten" älgkalv serverades och mörare kött har Matte aldrig ätit. Som inte är någon stor köttkonsument. Násti och Modji slog sig till ro på köksgolvet och Aili gjorde dem stundtals sällskap. Hon hittade ett fårskinn i vardagsrummet och det gjorde hon sitt bästa för att avpälsa...... AJajaili!
Skymningen föll och det blev dags att styra söderöver. Ner till Rättvik två timmar bort. En stuga var hyrd för natten och nyckeln hämtad, men var fanns stugan? I den delen av stugbyn rådde totalt mörker. Ett flertal lyktor var släckta och husen låg nersläckta. Husse fick ta ficklampan och går runt och lysa på husen för att hitta rätt stuga. . Det visade sig även att ytterbelysningen var ur funktion.
Familjen packade upp underhållna av rösträkningen på melodifestivalen. Stugan var stor och välutrustad och för god nattsömn för Matte, fick Aili tillbringa natten med sin mor i den stora tygburen. Inga hyss möjliga. Násti låg med Husse i eget rum. Lyx!
Söndag och hundutställning. Lapphundklubben arrangerade sin vinterutställning i det gigantiska ridhuset. Svensk Lapphund, Finsk Lapphund och 26 stycken Lapska Vallhundar. Ailis utställningsdebut. Valparna startar alltid först och familjen var på plats i god tid. Tyburen fick utgöra den fasta punkten, med möjligheter till avkoppling för hundarna under dagen. Ett överkast breddes över buren, med endast en sida fri, för möjlighet att vila och inte behöva vakta "lyan" mot förbipasserande hundar. Buren var även en perfekt avlastningsplats. Skulle det visa sig.
Matte miljötränade Aili innan bedömningen började. Lät henne vara i ringen och ställa upp sig, lät henne vistas så att många hundar och människor kom att passera hela tiden. Aili fick inte ta kontakt med vare sig "folk eller fä".
Så var det dags. Totalt var 6 valpar anmälda. Inklusive kullsystern Saivi. Matte hade räknat med att bara behöva gå fort med Aili. Inte springa. Men denna domare ville ha spring! Jäklar, tänkte Matte som inte kan lita fullt ut på högerbenet och inte har kunnat springa det senaste året. Men här gällde det att ge Aili chansen och Matte sprang! Ramlade inte. Sprang och sprang och sprang och domaren kunde aldrig bestämma sig. Till slut skulle bara Matte och en tant till springa med sina valpar och sedan funderade domaren lite till och så äntligen var det slutsprunget. Aili vann och blev bästa Lapska Vallhundvalp. BIR-valp. Hon blev sedan BIS-valp 3. En glad Matte haltade ur ringen med sin fina valp. Som uppenbarligen tagit till sig av den ringträning hon bibringats i periferin på valpkursen. Matte tog chansen när den serverades. Aili skötte sig fint i ringen för att vara debutant. Matte tackade även slumpen för att en ask med numera indragna värktabletter blivit kvar längst in i skåpet. Utan dem hade Matte inte kunnat springa ett endaste steg för att visa Ailis fina rörelser. Matte måste ju kunna göra sin hund rättvisa.
Därför var det inte Matte som sedan ställde ut Násti och Modji. Husse fick sköta det springet. Husse sprang så fort och bra med fina Násti att även hon kom till sin rätt och fick visa sina fina rörelser. Hon har ett fantastiskt steg och påskjut och inget är ändrat trots att hon fyller 11 år om en månad. Násti blev bästa Lapska Vallhundveteran! Hon fick ett CK och blev BIR-veteran. Ett år efter den hemska vår då hon förlorade sitt ena öga och skar upp nosen. Násti blev BIS-veteran 2. Hon blev tredje bästa tik av 11 tikar.
Nástis son Lime / Gátchis Átjájuoksa Aiko ställdes ut för första gången snart 3 år gammal. Han skötte sig med den äran och fick CK, reservcert, samt blev tredje bästa hanhund av 9.
Ailis kullsyster Saivi var utställd på lördagen på en inofficiell utställning och blev då domarens älskling. Saivi blev BIR-valp och vann gruppen!
Undrar någon över hur det gick för Modji kanske? Tja, hon föll inte alls denna domare i smaken. Som gratulerade till god uppfödning när Modji fått en så fin dotter som Aili! Utveckling! Tack, tack. Domaren tyckte att Modji mest såg ut som en Jämthund. Om det inte varti för den mörkt bruna färgen. Ha, ha! Något Matte inte tar så hårt. Man får tycka vad man vill.
Ailis kritik löd som följer:
"Mycket feminin vältypad tik. Behöver fyllas ut under ögonen. Utmärkt överlinje. Goda proportioner. Passande benstomme. Rör sig väl för åldern. Goda pälsanlag. Bästa valp!"
Aili lånades senare ut till en drygt sexårig grabb, som saknade hund för att tävla i "barn med hund". Brorsan hans skulle vara med. Aili har träffat några barn som träning, men inte umgåtts med några någon längre stund. Hon uppfattade grabben nog mest som en storvuxen hundvalp och betämde sig för att slita mössan av honom.... Grabben lät sig inte avskräckas så lätt och inte hjälpte det att vuxenvärlden runt om försökte hejda Aili. Han fick råd om hur han skulle göra och fixade relationen superbra! Blev bestämd, satte gränser och krävde respekt. Ville behålla mössan och ville inte bli biten här och där. Ville tävla och ville få ordning på valpen. Vilket han lyckades jättebra med! I avsaknad av en massa "får inte" och olika träningsmetoder. Aili lugnade ner sig, lyssnade på killen och samarbetade. Gick fint i kopplet och ställde upp sig. Vilket team! Valp och handler - båda i tandlossningsåldern. Helt underbart var det att se hur de på kort stund blev ett väl fungerande hundekipage. Att få se Aili fungera så här bra i detta sammanhang var nästan mer värt än utställningsresultatet.
På utställningen gratulerades Matte till att Nástisonen Pirak (kullbror till Aiko/Lime som just ställts ut) i Finland blivit pappa till en kull valpar med "annorlunda/speciell teckning". Något Matte inte hade hört talas om tidigare. Bara att han parat en eller möjligen två tikar? med kort mellanrum. "Medieskugga"? Det vore ju kul att få se hur Pirakvalparnas "annorlunda teckning" tar sig uttryck. Hur många valpar blev det?