Torsdagen tillbringades hemma med en skogspromenad för hundarna och en tur ner till golfklubben för lite puttande och en lunch. Det blåste kallt och kraftigt och de små bollarna var stora nog för att påverkas av kraften i vindbyarna. Inte var det lätt att hamna rätt med slagen! Matte plockade, petade och rensade i trädgården. Vattnade lite och vilade lite. Vågade inte ta i med en trasig tand.
På fredagmorgonen var huvuduppgiften att få tag i en tandläkare, som kunde fortsätta arbetet med den trasiga tanden. Folktandvården hade borrat upp den, lättat på trycket och lagat provisoriskt på onsdagen. Där fanns ingen tid förrän i augusti! Matte hade tur i onsdags som fick den tiden och hon hade tur en gång till. I Åkersberga fick Matte napp och frågan om hon kunde vara där två timmar senare!!! Återbudstider är högsta vinsten!
Hela Lapskflocken gav sig iväg en halvtimme bort med bilen och Husse släppte av Matte i centrum. Åkte sedan bort till kyrkan i skogskanten och promenerade med hundarna på nya grusvägar. Mycket uppskattat av hundarna! Ett grovt skall från en parkerad bil, när de två Lapska passerade, fick dem att inse att den "Holländaren" skulle man inte käfta med.
Matte fick tanden röntgad längre ner i käken denna gång och fick veta att ingen infektion syntes - vilket inte innebär att det inte finns någon, påpekade tandläkaren noga. Antagligen måste tanden bort, men till det fanns ingen tid nu. Matte fick en ny tid på tisdag för en grundligare bedömning och rådet att genast höra av sig om svullnad och värk uppstår. Men det är två dagar nu då det är stängt och då återstår tandakuten inne i Stockholm. Med en höftoperation mindre än ett halvår bort, är en tandinfektion högst oönskad. Det känns som att ha en tickande bomb i käken. Matte måste ta det lite lugnt. Med sig fick Matte fyra tabletter antibiotika att ta profylaktiskt, kort innan besöket på tisdag.
Husse hämtade upp Matte och efter en fika i centrum for Lapskflocken hem igen. Hållande tummar och tassar för att helgen blir lugn, avseende uppblossande infektion. En stor tacksamhet känner Matte för dessa tandläkare som varit så tillmötesgående.
En fysiskt icke ansträngande sysselsättning är att studera Aili. En hungrig Aili, som får mer mat nu, men som ändå tycker att lite bark från vedträna i vedlåren i uterummet behöver berika kosten numera. När Matte själv var dräktig för nästan femtio år sedan var det clementiner som absolut måste finnas hemma. Aili känner helt klart av att något rör sig i magen! Matte har slutat leta fästingar på samma ställen på Ailis flanker, där hon spontant nafsar till då och då. Pälsen står som lite ut på sidorna mot ljumskarna och trots att hon är fullpälsad kan en viss breddning anas. Hon är nu i sjätte veckan och rätt som det är lär Matte känna någon liten sprittande rörelse. Spännande!