GOTT NYTT ÅR!
På fredagen tog Matte en långpromenad med hundarna på lite andra vägar i området. Mer backar men inte lika långt som standardrundan. Nya lukter och nya vyer. I ett hus har uppenbarligen en holländare fllyttat in av flaggan att döma. Men huset ser öde ut med solstolar på altanen. På tal om holländare så är Nástidottern Lihkku för närvarande på fjällsemester i Sälen! Hon bor ju annars i Nederländerna och det här är hennes första vinter med mycket snö och dessutom hennes första besök i fjällen. Hon stortrivs! Huskyflocken får dra släde på dagarna, men Lihkku får gå på långa promenader med sin Matte och ett par hundpensionärer. De har dragit färdigt numera. Familjen har äntligen hittat ett boende där hundarna tillåts sova inomhus! Innan Lihkku far tillbaka söderut, skall hon få besöka sin morfars hem. Morfar som flyttade till hundhimlen samma dag som Lihkku föddes. Lite märkligt.
På eftermiddagen tog Matte med Modji på en tillsynsrunda på granntomten efter allt blåsande. Huset ligger på berget snett bakom Husses och Mattes hus och där står många stora träd nära huset. Bakom alla husen tar allmänning med skog vid. Modji som inte löper fick gå lös. Här uppe på berget passerar rådjuren och vittring finns överallt. En jättebra träning nu när hundarna inte kan vara lösa på skogspromenaderna. De Lapska måste lära sig att hålla sig inom de osynliga gränserna för den egna tomten. Här är mycket kuperat och här är det skog. Om än någorlunda gallrad skog. Baksidan av tomten är inte inhägnad, endast framsidan. Modji fick sitt varghalsband på sig och Matte kunde både höra pinglan och se det breda reflexhalsbandet. Modji har en färg som får henne att smälta in väl med omgivningen när hon är naken!
Modji var följsam och höll koll på sin Matte. När Matte stannade upp vid en kullblåst gran bromsade Modji upp och anslöt till Matte. Så hördes Gázzi och Násti skälla nere på den egna tomten och Husses bil svängde just in på infarten. Modji stannade upp och sökte ögonkontakt med Matte. Matte var beredd på att Modji skulle kasta sig ner för berget för att möta Husse, men icke! Modji blev kvar hos Matte och rörde sig nerför berget först när hennes Matte gjorde så.
Efter en fika tog Matte åter med sig Modji ut för lite följsamhetsträning på baksidan av huset. Skulle Modji vilja dra iväg på rådjursdoft eller spår så har hon alla möjligheter. Remsan med allmänning är långsträckt och på andra sidan vägen ligger "storskogen". Varg har även setts i området, så Mattes motivation att hålla Modji inom synhåll är mycket stor. Samtidigt som Matte vill att Modji skall lära sig en acceptabel gräns där hon inte får komma längre ifrån Matte. Att träna detta uppe i skogen känns för riskabelt. Ett mindre skogsparti känns väsentligen säkrare och att lära sig de osynliga egna revirgränserna är viktigt. Att få hunden att hålla sig i sin förares närhet är något som måste tränas. Grunden har Matte lagt med långlineträning längs vägarna och i skogen. Inte en lång lina kopplad i halsband! Inget halsband och en mycket lång lina släpande på marken med en fast ögla runt hundens hals.
Nu hittade Matte konstiga saker på tomten! Det såg ut som en lya med en stor öppning i en slänt i tomtens bakkant. Matte bad Modji kolla efter vittring, men Modji var totalt ointresserad av "lyan" och nosade pliktskyldigast. Matte började rota i slänten och upptäckte något nytt. Någon föregående ägare måste ha dumpat järnskrot, tunnor och järnramar i slänten och sedan fyllt på med trädgårdsavfall, grenar stubbar och liknande. Nu hade detta multnat och underlaget blottlades. Sönderrostade tunnor där rådjur och andra lätt kan trampa ner och skära sig. När Matte stod där och rotade intog Modji en vaktposition på bergknallen ovanför Matte. Helt spontant. Där satt hon sedan med giraffhals i vinden och vittrade så intensivt i vindriktningen att hela kroppen lutade mot söder! Men hon satt kvar ovanför Matte, även sedan Matte förflyttat sig en bit därifrån. Först när Matte signalerade återgång ner till huset, anslöt Modji och följde sin Matte på ett lagom stort avstånd. Modji har mognat och visar alltmer vilken vakthund hon är. Hon är följsam och självständig. Samarbetsvillig.
Matte har just läst en intressant artikel i medlemstidningen för Rhodesian Ridgeback. Man har bett ett antal uppfödare skriva ner sitt "dröm-MH" med kommentarer till sin poängsättning. Dessa siffror har man sedan sammanställt till ett medelvärde för vad uppfödarna anser vara ett mycket bra MH för en Ridgeback. Protokollet är sedan jämfört med det faktiska medlevärdet för rasen. Ibland ligger siffrorna väldigt nära varandra. Men ibland är uppfödarnas idé om ett idealvärde långt ifrån det faktiska medelvärdet. Samtidigt som man med enfas motiverar vikten av att rasen uppträder på det önskade sättet. Vilket de bevisligen inte gör. Några kommentarer visade på ganska olika åsikter om vad som är önskvärda egenskaper. Intressant och förmodligen inte specifikt för just denna ras. Olika uppfödare har olika idealbilder av sin ras. Beroende på vad man själv har för erfarenheter och vad man ägnar sig åt. Endast utställning eller endast bruks/liknande eller både och. Det kanske inte är helt fel att man strävar i lite olka riktningar, så att inte alla strävar åt samma håll, om det på sikt skulle visa sig vara åt et galet håll.