Nej, nu kommer det inte att handla om hundarna, då de stackarna övergivitis av sin Matte under några timmar två dagar i sträck.
Nu handlar det om hur det kan vara att vara en gammal kärring. Villl ni inte veta det så sluta läsa här och gör något vettigare med er tid.
Gamla kärringar behöver lite översyn då och då. Förvisso även unga frascha fruns och ett slag mot alla kvinnor i norra Storstockholm är att man lagt ner mammografiavdelningen på Danderyds sjukhus! En viss man står för detta beslut, vilket gett personalen på de få kvarvarande mammografiavdelninarna en outhärdlig arbetssituation. Man ligger långt efter och många kvinnor går under tiden med oupptäckt bröstcancer. Om detta har det talats och skrivits mycket.
Nu var det äntligen Mattes tur att kallas, för att själv på torsdagen få uppleva konsekvenserna av denne mans beslut. Matte och andra boende i de norra delarna av lälnet har under alla år kallats till Danderyds Sjukhus och dit är det för Mattes del 45 minuters bilresa. Nu var Matte kallad till KS i stället då ingen mammografiavdelning finns kvar på Danderyd.
I kallelsen stod det klart och tydligt att man skulle låta bli att ta bilen till KS (Karolinska Sjukhuset). Som bekant är hela sjukhuset under ombyggnad sedan många år under stort kaos och inga parkeringsplatser står att finna när man kryssar runt med bilen på området.
Nu är det bara så att tvärförbindelser finns det knappt några om man vill åka kollektivt i Stockholm. MAN MÅSTE IN TILL CENTRUM för att ta sig norrut igen. Samma gäller söerut. Alla vägar bär till Stockholms Centrum. Så Matte som skulle vara på KS klockan 12.30 startade i god tid, klockan 10 hemifrån. Tog bussen från Brottby till Östra Station och bytte där till tunnebana röda linjen. Måste sedan byta till gröna linjen till Odenplan vid T-centralen. Vid Odenplan skulle Matte ta buss 57 enligt studier på nätet kvällen innan. Men ingen buss 57 kunde hittas på Odenplan! Den fanns inte på busskaratan på plats! Ingen att fråga. En busschaffis som körde till ett närbeläget område tog med Matte och visade var hon kunde byta till linje 3 som går till KS. Bussigt! Efter två timmar på resande fot anlände Matte till KS klockan 12.00. Klockan 12.35 var Matte klar efter fem minuters tuttpressande och nu var det nog linje 3 som var vettigast att satsa på. En vänlig chaffis upplyste om att den passerade St. Eriksplans T-station och det lät ju bra. Gröna linjen till T-centrlen och röda linjen till Östra och sedan Norrtäljebussen. I Brottby väntade bilen och resan hem tog två timmar även den. Matte hade superflyt både till och från KS med knappast någon väntetid alls vid alla byten! Utan flyt vid alla byten hade resan tagit mer än två timmar från dörr till dörr, nu när mammografiavdelningen lgts ner på Danderyd. En resa som tagit 45 minuter.
Varför gnäller Matte som ändå bara går hemma med några hundar och drar på dagarna? Jo, för att en förfärlig massa kvinnor, aktiva i yrkeslivet, måste göra samma resa! De måste ta ledigt från jobbet. De måste ordna barnvakt. Deras tid är pengar!
Personalen på mammografin var klart påverkad av att vara kraftigt överbelastade! Snabbare tuttpress har Matte aldrig varit med om! Löpande band och en kärring med nedsatt hörsel lyfte armarna fel och vred sig fel och sköterskan med kraftig polsk brytning smattrade fram obegripliga ord i Mattes dövöra.... Matte framstod som ännu en gaggig gammal kärring på hennes arbetspass denna dag. Matte kände sig korkad som gjorde fel. Avdelningen var dessutom tillfälligt inhyst på Radiumhemmet och avdelningen för strålbehandling. Personalen verkade missnöjd.
På promenaden tillbaka till busstorget höll Matte höger längt husväggen. En ung morsa med barnvagn höll vänster åt motsatt håll. Hon hade en stor sjal som hon försökte få på plats i vinden. Gick i rask takt rakt mot Matte med vagnen framför sig. Rakt mot Matte som hade andra gående till vänster om sig och huset till höger. Matte stannade och väntade på att barvagnsmorsan skulle vika undan. Icke sa nicke! Hon körde ända fram till Matte och just som hon skulle köra på Matte vek hon höger och muttrade "schäkta" . Hon trodde på fullt allvar att hon kunde hålla rak kurs framåt fixande med sin trilskande sjal och så skulle alla mötande vika undarn för HENNE.
Matte kände sig inte vidare värst uppåt när hon kom hem. En onöda. I vägen. Till besvär. Gamla kärringar är i vägen. Lite bättre kändes det, en stund, när Matte åt upp den bakelse hon hann få med sig hem innan bussen lämnade Stockholm. Tröstätande. Som snart gav ett dåligt samvete...
Inte blev det mycket bättre på fredagmorgonen när Matte hade tid för kontroll av hörapparaten och hörseln på en annan mottagning än den vanliga.
Här mötte en audionom som inte kunde prata! Bara hest väsa på halvdan svenska och hon upplyste att hon inte hade tid med en hörselkoll då ingen sådan bokats in. Men Matte hade ju beställt tid för en sådan?! Så okej då, hon kunde väl göra en snabbkoll.... Samtalet flöt inte bra. Audionomen var extremt hes och borde ha varit hemma från jobbet, men F-kassan är ju som den är. Matte hörde inte vad hon försökte förmedla, hon blev irriterad, Matte missförstod, varpå även väsandet tog slut och audionomen blev än mer irriterad på en superkorkad Matte.... Som fick beskedet att hörapparaten var fyra år gammal drygt! Sevicegarantin gick ut i februari så nu måste Matte köpa en ny apparat! Samt även en till hörörat som inte är lika mycket höröra längre. Apparaten i dövörat kostade tolvtusen.
Vilken lysande affärsidé! Att sälja svindyra saker som folk MÅSTE ha och de har en servicegaranti på fyra år. Därefter går de inte att uppdatera!!! Nej, Mattes hörapparat är inte trasig! Den skulle bara kopplas till en dator för att uppgraderas med Mattes försämrade hörsel. Det gick inte att koppla upp den. Den var för gammal. Matte måste köpa ny efter fyra år. Upplyste den nu knappt hörbara audionomen.
Nej, Matte har inget emot att många talar en bruten svenska. Men har man nedsatt hörsel och vederbörande pratar oerhört fort, är stressad, eller knappt hörbar så funkar det tyvärr inte.
Ättestupan. Det är faaaan i mig inte kul att bli gammal. När man blir behandlad så att man känner sig totalkorkad. Eller lätt dement.
Jo då, hundarna blev trots allt glada åt att deras gamla gaggiga Matte kom hem. Men det var väl bara för att hon släppte ut dem efter ännu en dag med Matte på rymmen. Att de fick ett torrt litet hundkex var, gladde dem oerhört!