Måndag.
Stormen Malik drog förbi utan att orsaka några skador i Lapskreviret. Den lilla växthuspaviljongen hade blåst all världens väg, om inte Matte efter uppsättandet uppfunnit en egen lösning på förankring i grusunderlaget. Paketet med paviljongen avlämnades på millimetern vid tomtgränsen och sedan fick Matte själv se till att få in det dit det skulle. Sextio kilo kan kännas väldigt mycket! Men också oerhört lite när stormen närmar sig. Spikband fästes kors och tvärs nertill i de sex sidorna på paviljongen och över dessa spikband placerade Matte sedan mycket tunga betongplattor. För säkerhets skull förankrades hela den lätta paviljongen, byggd av tunna plastskivor, med två rep slagna runt om och fästa i tre mindre närstående träd inför denna storm. En hållbar idé, i alla fall när stormen Malik anlände och drog vidare.
Inga träd hade fallit i närheten och inget strömavbrott blev det. Boende i området var djupt tacksamma, när det blev känt att många i Roslagen var strömlösa under måndagen. Stormen verkade däremot ha fällt väldigt många träd ännu närmare kustremsam och aningen längre norrut mot Norrtälje. Så hur skulle det se ut vid Lapskflockens andra revir? I en liten skärgårdsby på fastlandet, med några stora öar skyddande mot Ålands hav.
Lapskflocken for dit på förmiddagen och fem minuter hemifrån hade ett träd legat tvärs över vägen. Det var kapat och borttaget men spåren fanns kvar på båda sidor av vägen. Framme vid kustvägen och Bergshamramacken köpte Matte lokaltidningen, med många foton på mängder med fällda träd kring Norrtälje. Det kändes lite skakigt ju närmare Torpet flocken kom. Här ute hade det varit drygt 30 sekundmeter i vinden. Vid en första anblick såg allt ut precis som vanligt när Lapskflocken öppnade grinden och släppte hundarna lösa på tomten. Motorsågen fanns med för eventuellt kapande av träd över staketet. Husse och Matte kunde omedelbart konstatera att inget träd låg ner. Torpstugan, lillstugan och snickarboden/vedbden/dasset hade alla klarat sig. Det stora granarna nära huset stod kvar i sin helhet och de många höga och slanka tallarna likaså. Inget träd från skogen hade fallit inom synhåll. De enda spåren efter stormen var en hel del nerblåsta kvistar. I tidningen var en meterolog intervjuad och han ansåg att om stormen Alfrida som drabbade trakten för tre år sedan var en tia på skalan, så var Malik en sexa. Lite tid tillbringades sedan på tomten, vilket både Modji och Aili uppskattade. Dagen var dock ännu blåsig och träden vajade i byarna. Så mycket fanns inte att göra här när hundarna föreföll nöjda och ansåg sitt andra revir genomsökt och uppdaterat med markeringar längs staketet. De enda spår de hittat var efter en hare som lyckats tråckla sig igenom fårnätet och genat från grinden ut på det gamla hygget.
Flocken for vidare och lättade var Matte och Husse. Hemma var det betydligt mycket mer snö än vid Torpet och Husse hade skottat innan avfärd. Han var tacksam för att slippa använda motorsågen och kanske var det så, att om den inte legat beredd i bilen så hade den behövts akut.
Färden gick inte raka vägen hem. En sväng gjordes till Arninge handelsplats och med hem följde några matlådor från Jaktvillan. För att överleva som lunchrestaurang m.m. började man sälja matlådor för hämtning, när pandemin förändrade villkoren. Nu kommer många åter till lunchbufféerna och många fortsätter att köpa med matlådor hem. Det var länge sedan sist men på måndagen fick Matte ledigt från köket. Husse åt Jaktvillans goda korv stroganoff och Matte valde fiskgrytan. Vilken hon förstärkte med en klick turkisk youghurt med mycket vitlök. Godare än aioli faktiskt.
Lite firande av att inga fallana träd skadat något, eller behövde sågas upp och tas omhand.