En regnig torsdag betyder tid att sitta vid datorn, när buspojkarna sover mellan härjningarna!
På onsdagen kom Adjas nya matte och husse och hälsade på igen. Han fick tillbringa mycket tid med dem utanför valphagen. Mycket promenerande utanför stängslet blev det, där tre avundsjuka brorsor höll konsert! För den som sett lillkillen kontinuerligt sedan han kom hem efter operationen, blir förändringen inte lika påtaglig, som för den som inte sett honom på ett tag. Dietmaten = mycket blöt och lättsmält specialmat uppblandad med vatten, gav inget hull. Men den var nödvändig. Samma mat ges till vuxna, icke växande, hundar som opererats invändigt. Så snart Matte fick gå över gradvis på väl uppblött (några timmar) helfoder för valpar, började hullet komma tillbaka. Han skiljer sig nu inte från sina bröder. Mankhöjden är densamma. Han är lika vild som resten av brödraskaran.
På eftermiddagen var det tid för efterkontroll hos veterinären. Såret fick godkänt. Inga stygn behöver tas bort. Adja lånades iväg till vårdavdelningen och visades upp för dem som skött honom när han var inlagd. Ett kärt återseende och alla var nöjda med hans utveckling! Han fick springa runt i mottagningsrummet lite och intresserade sig genast för mekaniken under undersökningsbordet. Matte väntade spänt att få se bordet åka upp eller ner, när Adja klev runt pedalerna. Just då kom någon in genom dörren och han måste springa och hälsa. Adja har en uppsyn som i mångt och mycket liknar hans halvsyster Modjis. En intensiv blick som tittar stint in i betraktarens ögon. Med aningen av en rynka mellan ögonen.
När Adja kom hem från sjukhuset måste hans nysydda mage skyddas från hans mammas slickar, när han diade eller var nära henne. Likaså måste han få träffa sina bröder utan risk för att de visade såret för stort intresse. Kroppsstrumpan var tillräckligt hindrande när han diade, men i övrigt krävdes en skyddande hand. Matte tyckte att Adja såg ut som en liten stjärngosse med struten på sniskan och upp och ner. Klicka för större bild.
Adja får nu vara med sina bröder hela tiden och han bär inte längre tratt över huvudet.
Alla killarna var ute i koppel och lekte med Modji under dagen. Modji bjöd upp till lek och var väldigt lyhörd och vänlig mot sina yngre bröder. Hon bjöd dem både dragkamp och jaktlek. Småpojkarna springer väldigt fort och de visar stort intresse för att ta sig ut mellan staketbrädorna. Då och då får de rasa av sig i full fart på gräsmattan, men med kopplet som släpande säkerhetslina. De har även fått börja gå lite i skogen. Löv som prasslar och blåbärsris är nyheter, men inget som de reagerar på. De knatar på och är mycket målmedvetna. Liksom de alla var den dag de föddes och letade efter mjölkbaren!
Aiko har nu visat flera gånger att han tar luftburen vittring och påtagligt drar in vittringen med näsan mycket högt! Två cyklister,var för sig vid två tillfällen, föranledde samma reaktion. Han varken såg eller hörde dem när han var ute i koppel. Men vinden låg på kraftigt från vägen och strax efter det att de passerat fick Aiko vittringen. En mycket lättläst hund, intresserad av sin omgivning!
I dag, torsdag, regnar det som sagt. Tidigt på morgonen var det däremot uppehåll och då han buspojkarna rasa av sig lite överskottsenergi utomhus. På baksidan var trätrallen vattendränkt, men under granarna på framsidan kunde killarna vara en stund. Förlåt snälla Y. för att de förde oväsen... Men då och då hör regnet uppe och vid ett sådant uppehåll serverades killarna sin lunch ute i hagen på framsidan. En god vana är att bara göra ifrån sig ute och då måste tillfälle ges därtill. Matte behöver städa mindre. Matte bar ut ett knytt i taget och när turen kom till den siste så stod Pirak oväntat bakom Matte i köket! Han var nyss utburen. I köket fanns maten, det visste han väl! Inte tänkte han stå där ute och riskera att bli utan! På något sätt hade han pressat undan grinden och tryckt sig ut, trots lite vassa nätkanter mot stolpen. Trappor är inget problem för brödraskaran och ett försigkommet Lapskknytt förverkligar sina drömmar. Sådana knytt gillar Husse och Matte. Det visar på självständighet, nyfikenhet, uthållighet i arbete och problemlösningsförmåga. Förmågor som alla killarna förefaller besitta, men Pirak är utbrytarkungen i brödraskaran. Nyss satt han bredvid Matte vid datorn. Hur han nu kom dit? En kvartett killar som hittills visat egenskaper som uppskattas av både Husse och Matte.
Däremot vill ingen i familjen att knytten skall utvecklas till skarpa hundar! Matte fick nyligen frågan om Nástis ädre barn blivit så skarpa som önskats. ? Betydelsen av en skarp hund måste på något vis ha missuppfattats. Förhoppningsvis. Kanske avsågs hundar med "mycket motor"? Frågan ställdes inte av någon som själv utbildar/tränar hundar, men känner till rasen.
Inga av Nástis knytt förväntas utvecklas till skarpa hundar. Vare sig sjuveckorsknytten eller deras äldre syskon. Däremot till arbetsvilliga hundar med "mycket motor"/stor arbetslust.