Äntligen fick Matte på sig sina antika turskidor för att testa framkomligheten. Först var det för lite snö och sedan blev det nästan för mycket. Däremellan har Matte haft vissa problem med hosta och den stränga kylan. I dag var det fem minusgrader och bara en svag vind. Matte har tidigare brukat åka skidor en hel del med hundarna och Gázzi och Násti har varsin nomesele och sköter sig väldigt fint. Matte har hundarna fastgjorda i ett hundförarbälte och hundarna är dirigerbara med höger och vänster. Násti är den avgjort bästa draghunden! Gázzi fuskar mest. Håller linan spänd, men belastar den inte.
Nu var det meningen att låta Modji få bekanta sig med detta sätt att förflytta sig. Sällskapet var idealiskt, med en äldre hund och en dräktig hund. Ingen stress och hets! Modji är för ung för att motioneras genom att springa långa sträckor. Med Matte som bromskloss blev det garanterat inte någon hög fart!
Men Matte är lite som Gázzi. Är det någon rolig fysisk utmaning är det väldigt lätt att glömma alla de där födelsedagarna som passerat.... På två år har inte skidorna fått komma ut och lufta sig, så det kändes bäst att testa lite innan hundarna kopplades fast vid Matte. Längtan efter att ligga som ett ihoprasat staket mitt på vägen, var inte särskilt stor! Med nyvallade skidor begav sig Matte av längs vägen. Modji stod helt tyst vid staketet och tittade förundrat. Skidor har hon aldrig sett någon gång. När Matte överlevt en tur på max 200 m. i vägkanten och kom hem igen, betedde sig Modji som om hon aldrig hade vågat hoppas på ett återseende!
Sedan fortsatte Matte skidåkningen inne på tomten. Många varv runt gräsmattan, där snön nu är 60-70 cm. djup. Modji blev väldigt upphetsad och hoppade runt och skällde på Matte. Så kan man ju inte ha det! Matte blev en godisautomat och så var den situationen upplöst. Modji bestämde sig i stället för att springa med Matte runt några varv. Även Násti hängde på en stund. Rätt som det var blev skidorna väldigt tunga! Då hade Modji immiterat Matte och ställt sig på skidorna bakom Matte! Efter det bedömde Matte det som att Modji inte skulle vålla några problem på en skidtur fastspänd vid Matte.
Efter en paus inne bar det iväg igen. Alla hundarna fick selar, med endast en fästpunkt, på sig och kopplena är lagom långa för detta ändamål. Hundarna spändes fast vid Mattes hundförarbälte och så styrde Matte upp hundarna framför sig. Det såg jättefint ut! Då kom Modji först på att hon skulle ha dragkamp med sitt koppel eller de andras koppel. Förbjudet! Då kom Modji på en helt ny lek! Hon skulle ha dragkamp med Mattes stavar! Lika förbjudet! Modji blev lite brydd över situationen men beslöt sig för att göra som vid vanliga koppelpromenader. Vilket då innebär att Modji springer uppe på den jättehöga plogvallen. Det gick väl så där. Men när Modji med jämna mellanrum kastade sig ner på andra sidan plogvallen för att kolla upp något djurspår (räven för det mesta) måste Matte tydligt sätta stopp. Matte är inte vidare värst bra på luftakrobatik!
Efter en kort stund hade Modji förstått reglerna ganska bra. Hon upptäckte att Mattes räckvidd ökat avsevärt med de där förbjudna pinnarna! De används med fördel för att tydligt ange riktningar medelst små puttar bakifrån eller från sidan. Som tillfälliga staket kan de också användas. Plötsligt sprang Modji rakt fram hela tiden! Sida vid sida med de andra två hundarna. Duktig Modji!
Vid vändplanen uppe vid sjön, blev Matte djärv och fortsatte igenom den minimala öppningen i en jätteplogvall och vidare på "gångvägen" som nu är ett upptrampat skidspår. Det gick jättebra! Ända till en Y-korsning. Där sprang Gázzi och Násti åt ett håll och Modji åt ett annat. Matte tyckte nog att det började bli lite väl kuperat och tog detta som ett tecken. Bäst att vända om!
Då märkte Matte att det faktiskt bar svagt utför och skidorna gick fortare än hundarna! Inte kunde hundarna komma ur spåret som fått höga kanter heller! Plötsligt var det slaka koppel överallt runt skidorna och hundarna hoppade åt sidan klokt nog. Matte klarade faktiskt balansen! Så snart Matte tråcklat sig ut på vägen med hundarna, gick det spikrakt frammåt igen.
När huset skymtade efter en kurva, bestämde sig Matte för att fortsätta bort till brevlådorna. Det här var ju så härligt! Hundarna sprang på som de skulle och föret var gott. Mitt för grinden gjorde hundarna en gemensam, snabb nittiograderssväng till vänster. Matte stod pall för även detta! Hundarna förmåddes fortsätta frammåt vägen och sällskapet anlände välbehållna till brevlådorna. En helomvändning var inte så lätt, där vägen var hal av alla stannande bilar. I lådan låg tidningen Hundsport och väntade och den stoppade Matte innanför jackan. Lite knöligt blev det, när tidningen hela tiden åkte ut i jackärmen, så att Mattes vänsterarm kom att stå ut väl mycket från kroppen!
Hela denna skidtur i långsamt mak, tog endast en halvtimme. Men det kändes väldigt mycket längre!
Gázzi spydde innan frukosten. Något litet, avlångt, spetsigt, svart och hårt. Det visade sig vara ena tån av en ganska liten rådjursklöv. Var kunde hon ha fått tag i den? Hon var inte lös någonting i skogen i går. Husse drog sig till minnes att Gázzi sent i går kväll tuggat på något hon fann på vägen. En isbit hade han trott.
Vad som göms i snö... hittar hundarna!
Nu finns en separat sida, där noteringar görs om Nástis pågående dräktighet. Den sidan ligger närmast under Hunddagboksidan.
Tillbaka