Onsdagen började bra. Väldigt bra! Matte tog med hundarna på en promenad vid sjön Hoven. Hundarna fick vara lösa under promenaden längs stranden. Skog, klippor och bergtknallar. Upp och ner och understundom brant ner i vattnet. Mycket bra träning och ett test av hur Násti fungerar i lite "bråtig miljö" med bara ett öga. Äntligen får hon köra på som vanligt med träningen! Hundarna var följsamma och det kan ha att göra med att Matte var en vandrande godisautomat. Solen sken, bofinken sjöng, göken hohoade och ringduvorna kuttrade. Vitsipporna blommade och även en och annan skogsviol. Ute på en sten satt en mås. Modji hittade stenar att kliva på och vandrade allt längre ut i vattnet. Sedan såg hon fast mark under vattnet och när bergryggen försvann klev Modji bara vidare rakt ut i vattnet och började simma. Måsen var målet. Men här ingrep Matte och Modji var mycket resonabel och gjorde en snygg sväng ett stycke ut från land. Simlusten hade vaknat och hon genade och stack närmaste vägen ner till stranden och ett stycke ut i vattnet inväntade hon Matte och Násti. En del pinnar kastades och Modji simmade med stor intensitet och glädje omkring ute i viken och hämtade in dem. En positiv och härlig hund. Násti fokuserade på något som luktade i vattnet en halvmeter ut från stranden. Där gick hon och nosade och blåste bubblor. Krafsade i sanden och stoppade ner näsan. Modji stannade upp då och då och kände även hon att här fanns intressanta dofter av något slag, men lusten att simma tog överhanden. Modji kastar pinnarna i strandkanten eller i bästa fall upp på stranden och Matte tränade lite mer organiserade överlämnanden. Men en simglad hund vill ut i vattnet så fort som möjligt! Hundarna och Matte njöt av stunden.
På kvällen var det träning på SKANSKA i Upplands Väsby. Modji fick ett frisök med två figgar lite knepigt gömda. Hon fick jobba en del på att hitta vittringskällan, då vinden förde iväg vittringarna åt olika håll. De två figgarna gömde sig sedan på nya ställen och det blev en hel del springande för Modji för att lokalisera vittringskällan även nu. Mycket bra träning och Modji löste uppgifterna metodiskt och bra. Snygga skallmarkeringar.
Brorsan Lime går från klarhet till klarhet och hittade sina figgar utan problem. Även han fick hitta dem två gånger och han kommer direkt till skall när han hittar figgarna. Duktig kille!
Násti skulle sedan få göra ett större frisök. Äntligen! Hon hade på förmiddagen visat att hon fungerade bra bland träd och bergknallar och hon förefaller ha vant sig vid att bara ha ett öga. Ingen tvekan fanns om att hon skulle klara sig fint på de stora öppna ytorna.
Matte låg gömd under någon form av lastkaj när ett kraftigt plåtskrammel hördes och tanken var att Násti sprungit över några plåtar på marken. Men så hördes Husses röst ropa på Matte och det stod omedelbart klart att något allvarligt hänt.
Matte skyndade fram från sitt gömställe med en klump i magen. Slog i skallen i en vass järnbalk och skyndade vidare bort till Husse och Násti.
Det blödde ymnigt från nosen på Násti. Det gick inte alls att se varifrån allt blod kom. Munnen? Näsborrarna? Utslagna tänder? Bett i tungan? Matte lugnade en skakande Násti och Husse rotade fram förbandsväskan. Násti hade fortsatt söka som om ingenting hänt och blev nog mest skärrad av Husses reaktion och högljudda inkallning av Matte. Hon lät sig snabbt lugnas och Matte kunde börja torka blod. Men nytt vällde fram och ett tryck måste till. Till slut såg Matte ett fult jack över hela den högra delen av överläppen. Detta måste sys. Det stod helt klart. Stora mängder hushållspapper och tryck mot såret lät Matte sedan titta närmare på Nástis nos. En mycket djup och glipande skåra fick nästan överläppen att hänga ner, avskuren.
Hur hade detta hänt? Násti hade fått vittring, hon var mycket taggad efter att ha varit sjuksriven så länge och begränsats i springandet. Hon satsade för fullt och rusade iväg med vittring i näsan och kvällssolen i ögonen. Där stod två stora stenurnor för blomplantering och dem såg Násti. Men inte de smala och platta plåtarna som låg rakt över den ena urnan. Dem sprang hon in i. Om detta endast var på grund av bländning eller en kombination av att hon är enögd och blev bländad får vi aldrig veta. Vänster öga saknas och hon skar sig på höger sida. Men sönderskuen blev överläppen. Násti sprang rakt in i en vass plåtkant med nosen. Som av en kniv skars nosen upp.
Nu gällde det att vara lugn. Iskall och lugn och bara göra vad som måste göras. Tyst och lugnt med fart men utan stress. Násti måste intalas att allt var ok och under kontroll och inget farligt. Limes husse hade blixtsnabbt kollat på sin mobil om närmaste veterinär, Väsby Djurklinik, hade öppet och dit styrdes bilarna. Han följde med och var behjälplig för större effektivitet vid ankomsten. Modji måste ju också få det bra, kvarlämnad i bilen. Tack snälla J.!
De två hussarna skötte Modji och inskrivning och Násti och Matte fördes direkt in i ett undersökningsrum. Framför alla väntande i väntrummet. En skitig Matte i träningskläder med en stor och blodig mängd papper i handen och en blödande hund. Násti borde nu ha fått nog av djursjukhus och stick i benen, men var lika tålmodig och vänlig som vanligt. Hon var lugn. Hon låg i Mattes knä på golvet och visade ingen stress alls. Hon var som vanligt. Tillitsfull. Násti fick lugnande och en kanyl och bars sedan iväg för noggrann undersökning, nersövning och ihopsyning.
Husse och Matte drack kaffe från automat och väntade sedan resten av kvällen i väntrummet. Modji tittades till och hon hade det bra i bilen.
Kort före stängning klockan 22, kom så Násti äntligen ut med den opererande veterinären. Násti var lugn och glad åt att få se sin familj. Hennes nos såg otroligt fin ut! Denne veterinär hade gjort ett konstbroderi och berättade att han sytt ihop två längsgående och djupa jack i överläppen. Även ett korsstygn var satt! Ett hål i läppen var genomgående och fick fungera som dränage in i munnen. En flik i näsborren var bortklippt och såret ytligt. Ett skrubbsår på underläppen såg fint ut. Även invändigt var jacken ihopsydda. Då de var mycket djupa. Hon hade fått smärtstillande och antibiotika och skall fortsätta med antibiotika i sju dagar och Metacam i tre dagar.
Så var det betalningen. Summa för allt, där varenda kostnad var uppsatt, blev 8.100:- Detta måste betalas för att få ta med Násti hem. Direktreglering efter kontorstid kunde bara ske om försäkringsbevis fanns med. Det fanns inte med. Bör naturligtvis ligga i träningsväskan. Men så långt har inte Matte tänkt. Hur många har det? Ett par dagar före pensionsutbetalning var det dessutom. Telefonbanken och ett reservkonto fixade så att Násti fick lämna kliniken. Ingen självklarhet för alla och en knepig situation att hamna i. Natten hade givetvis debiterats. Dåliga erfarenheter gör att faktura inte är ett alternativ. Trist.
Familljen anlände hem strax efter 23 och stupade i säng. Násti var lite lätt pipig, men verkade inte må dåligt och låg lugnt i sin biabädd hela natten.
Reflexioner.
Under 20-30 år med räddningshundträning i potentiellt farliga miljöer har varken Husse eller Matte fått någon hund skadad under träning. Egna skador har däremot uppstått flera gånger. mer eller mindre allvarliga. Men ingen hund har skadats. Detta var första gången. Det är oerhört sällsynt att det sker.
Skadan skedde på höger sida av nosen. Násti saknar vänster öga. Husse och Matte är djupt tacksamma för att inte höger öga träffades av plåten. Då hade veterinärbesöket inneburit slutet på Nástis liv.
Torsdag.
En lugn dag hemma. Mattes yngste son kom på besök och tog med Modji på skogspromenader. Násti och Matte myste i solen. På kvällen drog Násti igång sin synnerligen förvånade dotter på en jaktlek med en lång gren. Full fart på gräsmattan. Násti mår för närvarande mycket bra.
Trots allt.
Matte är lite sliten. Tappad geist och tappad motivation. Ny sjuksrivning för Násti. Som är förunderligt tålmodig och stark. En stjärna. Násti betyder just stjärna på samiska.