Allhelgonahelgen präglas av besök på kyrkogården och att vi minns dem som inte längre är hos oss.
I år blev det väldigt speciellt.
På fredagsmorgonen ringde telefonen. Ett plötsligt och oväntat dödsfall i familjen sent kvällen innan. Dieter finns inte mer. En kär vän och far till Mattes söner.
Helgen kom att präglas av familjeumgänge. Hundarna kompenserades med några timmar i blåbärsriset vid Torpet på söndagen. De verkade trivas gott med att äta blåbär och det fanns märkligt många kvar. De lekte och mycket spring blev det i skogsbacken.
Dödsfallen runt om blir bara fler ju äldre man blir. Men man blir ju inte mindre berörd för det. Döden flåsar i nacken. Matte hoppas få hänga med ett tag till. För sönernas och hundarnas skull.
