Fredag.
Att skogsbada är ett nytt begrepp och det kan man slå mynt av genom att erbjuda stressade stadsbor att få sitta på en stubbe eller en sten i skogen och lyssna till vindens sus och sina egna tankar. Sova i en trädkoja och känna närheten till naturen. Bara vara; ensam med sig själv. Det kostar många gånger multum och lockar inte bara turister från Tyskland och annorstädes.
Matte och Husse är privilegierade som bor i skogen. Som bara behöver gå till tomtens baksida eller tvärs över vägen för att sätta sig på en sten eller en stubbe och bara vara. Utan att se något hus, någon bil eller någon annan människa. Flygplanen till och från Arlanda och ambulanshelikoptern går dock inte att undvika. Annat än under pandemin då det var ljuvligt tyst i luftrummet ovan det egna reviret.
Matte läste Dagens Nyheter till morgonkaffet och lyssnade på radio. Matte läste och hörde i princip vad hon själv nyss skrivit. Landet befinner sig någon form av krigsliknande tillstånd, som vore landet invaderat av terrorister. Inte bara i Stockholms omedelbara närhet. Mängder med adresser är kända av polisen såsom varande tänkbara nya platser, där brott kommer att begås mot enskilda människor - eller andra som råkar hamna i vägen för en juvenil mördare med dålig vapenkännedom.
Matte behövde gå av sig frustrationen över utvecklingen i landet. Matte tog med sig sina hundar och gick. Kringelikrogiga vägar genom det egna bostadsområdet. Vidare till nästa angränsande fritidshusområde fullt av permanentboende. Träd överallt. Skogen runt om. Stora tomter och små hus. Matte traskade längs traktorvägen som förbinder de båda områdena. Passerade en fårhage där fåren raskt närmade sig staketet när de såg hundarna och Matte. Månne Dima togs för en Border Collie? Förväntade de sig lite extra mat kanske? Hundana studerade fåren som studerade hundarna. Det var tyst. Det var lugnt och överallt omkring Matte och hundarna stod furorna höga och raka och en och annan gran fyllde utrymmet däremellan. Lövträdens gyllene blad glimrade höstlikt i det gröna.
Klicka för större bilder.
Matte och hundarna gick och gick. Vidare neråt den öde vägen till skogssjöns strand. En sjö omgiven av skog och där vattnet låg blankt och skogen speglade sig i sjön längs hela den norra strandremsan på femhundra meter. Aili ville springa ut på den långa bryggan som hon är van och släpptes lös. Vattenståndet var högt och Aili vadade ut till bryggans nu våta landanslutning. Dima är en yngling med selektiv hörsel som fyller två år den första oktober. Han är spontan och explosiv och får inte vistas lös i naturen. Han får inte ges en enda möjlighet att dra på vilt. En enda gång kan bli början till en ovana som blir svår att träna bort. Han kommer att tränas i att vara lös på golfbanan, där avstånden är långa och varenda djur syns på långt håll. Men inte ännu så länge hörseln inte stabiliserat sig och innan lydnaden fungerar pålitligt.
Matte gick och gick. Vidare längs stranden på stigen över tallarnas många ormande rötter. Längs sjöns södra strand bort över bergknallarna. Ensam i skogen med hundarna en fredag mitt på dagen. Innan fritidsfolket kommer ut till sina stugor och permanentboende vill komma ut med sina hundar. Inte sällan okopplade oavsett årstid.
Matte badade i skogen tillsammans med sina hundar i flera timmar. En lisa för själen och ro i sinnet.
Fler foton finns på Instagram.
Lördag.
Matte lämnade flocken och for iväg för att träffa en son med nybliven fästmö och sambo över en bit mat. I lugn och ro på en golfrestaurang där det gick bra att samtala ostört. Kvalitetstid på egen hand utanför reviret!
Efter stillasittande och ätande behövde Matte röra på sig och Aili och Dima var inte svårövertalade när Matte föreslog en långpromenad. De hade vistats lite ute och lite inne med Husse under Mattes frånvaro. Denna promenad bjöd även den på lite skogsbadande tack vare stora skogstomter överallt längs vägarna. Flocken bor fint mitt i skogen, omgiven av träd och ett flertal sjöar. Skogsbadande blir möjligt så snart man kliver ut genom ytterdörren. Uppskattat av både två- och fyrbenta.