Torsdag.
Vardag igen.
Matte gick på sin andra begravning på kort tid. Strax före jul begravdes en moster och samma dag avled en faster. Båda mer än nittio år gamla och inget konstigt med att de avled. Men nu står Matte överst på trappen. Inga äldre släktingar finns kvar. Mattes generation klev upp på översta trappsteget.
Livets gång, ett faktum, men inte jättekul. Så är det att åldras.
Ett faktum som även påverkar hur man måste tänka när det gäller det fortsatta livet med djur som lever uppåt femton år. Anpassning till situationen och livets gång. Endera stor hund som kan dra rullstolen, eller liten hund som man inte blir omkulldragen av. Eller så skaffar man tunnelseende och kör på som vanligt och måste sedan erkänna sina misstag. Skulle ha skaffat akvariefiskar eller hamster i stället. Än klarar Husse och Matte av sin Lapsktrio. Tycker de själva i alla fall.... Lapskträningskonsulter kanske är en framtid när Lapsk ersatts av Chihuahua? Kraven på sig själv som hundägare måste ställas lika högt som på valpköparna rimligtvis. "Det jag kräver av dig kräver jag av mig själv". Om jag vill köpa en hund att jobba med, väljer jag då att köpa den av någon som inte har en aning om vad jobba med hund innebär i praktiken? Av egen erfarenhet. Med föräldradjuren. Orkar och kan inte.
När bör en uppfödare av en arbetande hundras inse sina begränsningar och byta ras eller lägga ner verksamheten och gå i uppfödarpension? När börjar man bli patetisk och hemmablind och utan kontakt med verkligheten? Med åldrande följer ofta bristande självinsikt och många djurskyddsärenden grundar sig i tunnelseende hos gamla människor. Kossorna som står i träck upp till knäna, hästarna som magrat och fått hovarna förstörda. Ägare som tappat orken och insikten. Omgivningen tvingas ingripa.
Åldersnoja. Mer liv bakom än framför. Hoppas de har hund på hemmet!
Men Matte kan rimligtvis inte vara ensam om dessa tankar i hundvärlden. Vissa saker pratar man inte om. Som att livet som hundägare måste förändras när sjukdomar och tillkortakommanden och åldern i sig inte kan erbjuda det hundliv man varit van att kunna ge sin vän. Man kör på som vanligt och förtränger. Skaffar ännu en hund som kräver arbete som man inte längre kan erbjuda och så blir det problem. För hunden! Som kommer att få beteckningen problemhund.... Orättvist. När problemet är en ägare utan sjävinsikt. Även djurägare blir gamla och gaggiga och det kan ta sig olika uttryck, vilket djuren blir lidande av.
Skaffa djur som äldre är inga problem om man har en plan B och en bra backup och anpassar djurets aktivitetsbehov till sina egna behov.
Matte hoppas på en observant omgivning som håller koll, när Mattes eget omdöme börjar slira.
Glädje var det att få ett sms där det framgick att Nástisonen Epic fått CACIB på My Dog! Placering i övrigt framgick inte. Brain and beauty även där! Som hos mor hans.