På torsdagen hade Aili fullt sjå!
Hundarna hade knappt vaknat när två byggkillar dök upp strax efter klockan sju på morgonen. Dagen efter en träningskväll tar de även annars morgontrötta hundarna gärna sovmorgon. Killarna gick omkring framför huset och mätte och diskuterade och Aili och mamma Modji - familjens vakthundar, höll koll inifrån genom vardagsrumsfönstret. Killarna for sedan iväg till brädgården och beställde virke och isolering.
Matte och hundarna tog en kort morgonpromenad, för att sedan hålla sig hemma hela dagen i väntan på en altandörr som skulle levereras "under dagen", med varsel en timme innan ankomst. Under tiden varvade Matte innesysslor med utesysslor. Möblerade det nya rummet med tumstocken och markeringar i sanden för exakta placeringar av fönster. Hundarna undrade vad Matte hittade i gruset när hon ristade med tumstocken.
Så kom då dörren, 70 kilo tung. Treglasad med säkerhetsglas, helglas. Killen som levererade den körde den stående på en lastpall, uppstagad och fastspikad utan emballage. "Behövdes inte när det var säkerhetsglas". Det såg minst sagt vanskligt ut när han körde pallyften på grusgången och över stenplattorna, för att lämna dörren intill huset och nära nybygget. Inspektorskan Aili måste hållas undan då hennes inspekterande blev lite väl närgånget. Aili måste inspektera även när Matte sedan täckte hela den fritt stående dörren med en pressenning. Kul med nyfikna hundar!
Byggvarorna skulle komma kring klockan 13 och Matte höll sig hemma för att anvisa var de skulle läggas. Fortsatte att sysselsätta sig ömsom inne i stugan och ute på tomten. Flyttade undan bilen och hundarna såg undrande ut. Skulle Matte ta bilen och sticka? Lämnande sin hundflock kvar ute på tomten?
Ingen bil med byggvaror kom. Matte gick lite som i tomme och höll utkik. Det blev svårt att sätta igång med något och hundarna kände naturligtvis en viss oro i luften.
Klockan 15 anlände så en stor kranförsedd lastbil och nu blev det fart! Killen var försenad och ville hinna klart innan mörkret föll. Lasstbilen stod och blockerade vägen och med kran lyftes två stora pallar med isolering in på gräsmattan. Hundarna tittade mycket förundrat på och Matte bidrog med en hjälpande hand för att styra in pallarna på rätt platser. Så skulle två stora pallar och en mindre pall lyftas in på planen framför huset där bilarna brukar stå. På ett smart sätt så att bilarna skulle kunna få plats ut mot vägen även de. Teleskopkranen åkte ut och in och stora laster hissades ner framför tre mycket intresserade hundar. Som sedan inspekterade de stora förpackningarna med isolering innanför staketet.
Även den närmaste grannens katt var nyfiken på de olika bilarna och besökarna inom hans revir denna dag. Han satt på sin kulle strax utanför Lapskflockens staket och höll koll han också. Vilket föranledde Aili att då och då ha åsikter om den stora ljusröda kattens omedelbara närhet och stillasittande stirrande. Aili hade aningen svårt att hålla högljudda kommentarer inne.... Hon höll noga koll på honom hela dagen.
Allt blev klart precis i tid och i det sista dagsljuset tog Matte en kort promenad med hundarna, just som Husse anlände hem.
När alla ätit middag och Matte slog sig ner i fåtöljen vid en härligt värmande brasa, efter många timmar ute i råkall kyla, klev Aili bestämt upp i Mattes knä, föll ihop och somnade som en stock. Hon drömde och hon återupplevde säkert dagens alla ovanliga besök., samt den stirrande och för Aili irriterande katten så nära inpå.
Aili sov tungt, utfläkt på rygg, med frambenen sträckta rakt upp i vädret. Liggande på Mattes urmusklade lår, med huvudet vilande på en sladdrig mage. Hur kunde det vara bekvämt?!