Tisdag.
Det började med att Matte fick se ett gammalt foto från en resa och där bar Matte ett fint tennbroderat armband. Riktigt brett och en favorit. Men vart tog det vägen egentligen? Matte började leta lite smått på ställen där det absolut borde finnas. Men det gjorde det ju inte. Vid flytten för många år sedan måste det ha kommit på avvägar. Matte har väldigt svårt att acceptera att saker bara går upp i rök så där. Försvinner spårlöst. Så Matte började leta häromdagen. "Den som söker finner" .
står det skrivet. Ett gammalt latinsk ordspråk och bibelcitat.
"För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas."
Vilket har kommit helt i skymundan för en film med det namnet med Josephine Bornebusch.
Nåväl, Mattes sökande genererade en del annat. Andra saker hittades. Inte lika saknade kanske. Diverse "skräp" som borde ha slängts för länge sedan och en hel del "hunddamm" i avlägsna skrymslen och vrår. Begreppet "hunddamm" myntades av något av Mattes dagbarn, som tidigt insåg att graden av och kvaliteten på de bollar som understundom for över golvet, avvek en aning från dammråttorna i det egna hemmet. Med två Husky/Schäferkorsningar i hemmet, blev en hel del hunddamm i hörnen. Filttofflor...
Mattes sökande efter det kära armbandet fick Modji att ana oråd. Höll Matte på att packa? Vad var på gång egentligen? När Matte drog ut den lilla väskan som förvaras under sängen blev Modji säker. Något var i görningen! Här gällde det att inte missa något och framför allt inte Matte. Som alla äldre hundar är Modji numera betydligt angelägnare att hålla koll på vart Matte tar vägen. Inte för att Matte märker att Modji vare sig ser eller hör sämre, men Modji själv känner säkert som äldre hunddam, att sömnen är djupare och att förändringar sker i kroppen. Förändringar sker även hos tvåbeningar med tilltagande ålder och Matte fick anledning att ta fram dammsugaren och snygga till vad som inte snyggats till vid den senaste omgången med dammsugaren. Storstädning blev det ställvis.
Husse for till Friskis och Svettis för första gången sedan Corona blev ett vardagsord. Matte tog med hundarna på en kort men mycket intensiv powerwalk, för att räta ut ryggen och sträcka på benen samt tvätta hjärnan ren från tankar på allt mellan himmel och jord. Som vart armbandet tagit vägen så spårlöst. På sina promenader i området ser Matte en del som väcker viss förundran. Som på den adress där ett mycket litet byggföretag registrerats. Företaget finns inte längre. Ett helt annat namn har nu dykt upp. Men på bilarna sitter samma lilla klisterlapp kvar med det gamla namnet. En mängd olika bilar förekommer. En som är avställd, men ändå är ute och rullar ibland. Ett av alla hus där det tidigare fanns en mängd människor folkbokförda, trots husets litenhet och mängder med diverse bilar registrerade. Antalet bilar i trakten registrerade i Polen var stort för några år sedan. Nu är det tydligen Litauen som gäller inom byggeriet. På kvällens nyheter nämndes åter problemen med utländsk arbetskraft, som på stora byggen inte har adekvata avtal med avtalsenliga löner. I konkurens med svensk arbetskraft. En djungel vad det verkar.
Husse hade kommit hem medan Matte och hundarna var ute och motionerade och nu var det dags för eftermiddagsfika. Modji och Aili fick dela på en saftig morot efter promenaden och var lyckliga för det. Matte vet att rå morot i bit inte tillför något näringsmässigt för hundar. Men för tänderna är det bra att tugga på och hundarna tycker att det är väldigt gott. Så något tillför en rå morot trots allt. Gott och billigt godis utan kalorier - tänker Matte. Som kan konstatera att Modji inför sin trettonde födelsedag har alla tänder i behåll, liksom sina anmödrar och de är i gott skick. Att tugga i sig stora och mycket hårda hundtugg är inget problem för henne. I en av kassarna med vinster på lagtävlingen låg ett mindre "vedträ" av vit rullad råhud. Det har Modji nu tuggat i sig, bit för bit, helt ensam. Aili har varit oerhört respektfull härvidlag! Hon har nosat på det, velat ha det väldigt gärna, men inte ens slickat på det! Utan att vare sig Matte eller Modji påpekat att detta var Modjis att förfoga över ensam.
Ända in på kvällen höll Matte igång och röjde, plockade och städade. Under sommaren har inte många timmar tillbringats i stugan. Fokus har varit trädgården. Nu hade Matte kommit igång och då var det lika bra att fortsätta. Till slut åkte väskan in under sängen igan och Modji var nöjd och flocken gjorde kväll.
