Onsdag.
Från 25 grader på tisdagen föll så temperaturen till 8 grader på onsdagen! Snabba kast! Solen ersattes av moln och en iskall och kraftig vind. Linne och shorts som var klädvalet dagen innan, ersattes av täckbyxor och vadderad jacka, mössa och vantar på kvällens träning! Välbehövligt regn hängde i luften. Plats för träningen var ett område med "byggskrot" bestående av containrar av olika slag, stora järnbalkar, däck och betongklumpar i olika skepnader samt gamla syllar. Omringat av gigantiska grushögar och skog. Full grupp tränade denna kväll, vilket innebar att tre vuxna Lapska Vallhundtikar och tre vuxna Lapska Vallhundhanar samt en Lapsk Vallhund tikvalp tränade denna kväll. Samt en Springer Spanieltik! En besökare intresserad av både räddningssök och Lapska Vallhundar närvarade även denna kväll. Det är så roligt när intresserade av rasen vill se hundar i arbete! För vad säger det om en ras, när hundarna endast beskådas framför brasan eller hemma på tomten? Men dessvärre är det så många nöjer sig med att bekanta sig med den ras de blivit nyfikna på. Eller valt att avla på. Oavsett ras. Man traffar en trevlig hund på stan och blir nyfiken på rasen och nöjer sig med det. Vill ha!
Modji fick tre figuranter på för Matte okända platser och med följde en facitgubbe som kunde bekräfta korrekta markeringar, eller ingripa om hunden berömdes felaktigt på för svag vittring och på för långt avstånd. Modji startades med ett kopplat sök längs ytterkanten mot skogen, för att säkert få med vittring som svepte längs den svaga slänten uppåt. Modji fångade en vittring, släpptes lös och växlade nästan genast riktning då hon fann ännu en vittring som slog ner i det redan funna vittringsstråket. Modji fyndade i princip alla de tre figuranterna samtidigt i den jämna vinden i samma riktning och måste nu själv välja markeringsordning. Genom ett grovsök hade hon indikerat för Matte de ungefärliga platserna för figuranternas placering. Modji valde att skallmarkera den stängda boden först och fick skälla för dörröppning och åtkomst av figge och belöning. Hon jobbade sedan genast vidare efter ett "färdig" från Matte och fyndade nästa figurant högt uppe på en stor ställning av järn. Modji ställde sig rakt under och skallmarkerade snyggt uppåt och skällde ner figuranten. Den vittringen låg ner över området och slog i de båda andra vittringarna. Till sist valde Modji att gå tillbaka längs slänten för att skallmarkera den först fyndade figuranten, som hon övergav tillfälligt för de två andra. Snyggt och säkert jobbat av en rutinerad hund som höll räkning på sina figuranter. Olika vittringar från olika människor och lätt urskiljbara för en hund! Visst är de fantastiska! Snacka om specialsök på olika människovittringar. Ailis utbildning började med att hon fick lära sig urskilja en specifik vittring bland många och genom att lukta på ett klädesplagg skulle hon urskilja bara en gömd person för markering. Endast en specifik person av flera gömda var det hon skulle söka efter. Matte ville testa om det fungerade. Det gjorde det.
Aili fick ett likadant sök med samma figuranter gömda på samma platser och även hon fyndade figuranten på slänten först, men övergav den vittringen för den högt placerade figuranten. Därefter markerade hon figuranten i den stängda boden och sist, precis som sin mor, figuranten på slänten i utkanten av området. Även Aili fick alla de tre vittringarna mer eller mindre samtidigt och hon jobbade på vittringarna på i princip samma sätt. Även hon höll noga koll på antalet funna vittringar och skallmarkerade samtliga fint. Aili går i mors, mormors och mormors mors fotspår. Nöjd Matte.
Násti fick ett lite mindre frisök för att undvika att få upp henne på högre höjder i allt byggbråte. Hon har inte riktigt hängt med i att kroppen åldrats och tror sig om att flyga genom luften som i sin ungdoms dagar. Viljan finns där! Kroppen hänger inte alltid med. Precis som hos tvåbenta gummor och gubbar. Nástis båda figuranter var gömda på markplan och en mycket entusiastisk Násti tog sig an uppgiftern och skallmarkerade fint! Om än lite hest numera efter tretton års skällande på folk i olika miljöer.
Lapskkillarna skötte sig fint även de med sina lite olika upplägg på söken och patrullhunden hade lika gärna kunnat vara en räddningshund, så fullständigt orädd som hon är i miljön! Lilltjejen fick miljöträna under kvällen och fick samtidigt se sina träningskompisar jobba. Se och lär! Då och då fick hon smälta intrycken och vila i bilen. Avslutningsvis när hon var lite mer koncentrerad än i början av kvällen, rätt arbetstemperatur är viktigt, fick hon gå två vindstigar för tagande av vindvittring och därmed fyndande av trevlig gömd figurant. Varpå utdelande av attraktiv belöning följde.
Sju Lapska Vallhundar i samma träningsgrupp, tränande räddningssök regelbundet, känns bra. Mycket bra!
Tack alla för denna utmärkta träningskväll, trots det lite ruggiga vädret. Hundarna föredrog nog denna låga temperatur före den som rådde dagen innan!