Blåst! På onsdagen körde Matte som vanligt till stallet för att ha ridlektion, men där gick hästarna i hagarna allihop och inte en människa syntes till! Höstlov! Uppenbarligen var det höstlov även på ridskolan. Vilket troligtvis nämnts eller tagits för givet att alla visste eller både och. Men med nedsatt hörsel och utan kunskap om alla rutiner som ny på stället, var det något Matte missat. Solen sken och Matte var laddad, men styrde hem igen och tog en rask promenad med hundarna i stället.
Under över alla under! Nu har Matte fått skriftligt på att bygget av det lilla sovrummet skall starta vecka 46. Samt vara klart innan årsskiftet för fullt uttnyttjande av gällande ROT-avdrag. Nu är det officiellt lovat. En utskrift sitter på kylskåpsdörren. För exakt ett år sedan fick Vallentuna Kommun en bygganmälan och detta skulle inte ha behövt ta så lång tid! Med mera byggande på framsidan av huset kommer hundarna att ha lite att hålla koll på. Aili fick namnet "Inspektorskan" när plintarna göts.
På kvällen tränade familjen i maskinhallen i Vargmötet. En plats med många svårigheter på grund av vittringsförhållandena, med drag kors och tvärs i den stora byggnaden med mycket högt i tak. Ute var det minusgrader och råkallt och lite isande vind, så det var skönt att komma in där det inte var fruset och inte blåsigt och några grader varmare. Om än inte uppvärmt. Närvarade gjorde fem Lapska och en Springer. Nu laddar de båda lagen för nästa års lagtävling!
Flertalet hundar fick jobba på två olika legor som visade sig vara mycket knepiga. Ett stort markavloppsrör restes på högkant innehållande figge. Som en skorsten där vittringen spreds vida omkring! En stor soptunna med lock, stående mitt på golvet bland andra föremål har tidigare visat sig vara ett mycket svårlokaliserat gömställe, trots att locket lämnas öppet i en springa. Vittringen lägger sig överallt runt om och hundarna kan få svårt att lokalisera vittringskällan. De visar tydligt att de har vittringarna från dessa legor, men har svårt att spika den exakta vittringskällan.
Modji har jobbat föredömligt tyst och hon har bara skällt när hon har varit nära en figurant. Inga oprecisa markeringar och Matte har jobbat med att säga "bättre" och avkräva Modji exakta markeringar. Men - på lagtävlingen med alla avspärrningar där föraren måste stanna utanför och hunden skulle jobba ensam utom synhåll där det var svårt att ta sig fram och där det inte alltid gick att komma ända fram till figuranten, kom Modji inte nära nog för att skallmarkera vid något/några tillfällen. Så när Modji nu stod nära vittringskällan och skallmarkerade, utan att veta exakt var figgen befann sig, berömde Matte och rörde sig mot gömstället, varpå figgen ombads röstbelöna. Modji fick belöning för korrekt beteende. Dock var det lite svårt för figgen stående i givakt i markavloppsröret att kunna godisbelöna! Röret måste tippas så att han kunde backa ur först. Vad utsätter man sig inte för som figge för sina träningskompisar! Alla hundarna gjorde i princip likadant och tog vittringarna på samma ställen. Utom rutinerade Násti som plockade dessa två figgar snabbt och exakt och visade hur en slipsten skall dras! Mycket snyggt jobbat!
Till Nástis framgång hör att hon har gener som passar för att jobba, hon fick en god grund att stå på träningsmässigt, hon har hållits i god kondition genom åren och hon väger lika mycket som drygt tolvårig som hon vägt hela sitt vuxna liv - 14,5 kilo. Samma gällde för hennes mamma Gázzi. Familjens hundar tillåts inte bli överviktiga för att må bra och orka jobba. Man skall med lätthet kunna känna revbenen utan att trycka, oavsett hårlag. Man får inte skylla avsaknad av revben på mycket päls! En fet hund lever inte lika länge som en normalviktig och orkar inte heller jobba ordentligt. Feta hundar har även svårare att reprocucera sig! Hanarna orkar inte kliva på och genomföra en parning och tikarna har svårare att bli dräktiga och det är ökade risker för både tik och knytt. Vikten av att hålla koll på vikten gäller även för förarna och både Husse och Matte gör sitt bästa för att hålla formen, trots tilltagande ålder. Man måste ju kunna göra sin hund rättvisa!
Aili fick köra markeringsövningar även denna vecka. Skallmarkeringar på löpande band där figgen flyttade sig vartefter. Öppen figge, lite dold figge och hög figge. Alla skall markeras! Vid första skallet klickade Matte och sedan godis och röstbelönade figgen. Aili skötte sig bra och Husse tyckte att det såg bra ut. Många glömmer den så viktiga markeringsträningen, men allt står ju och faller på att hunden har bra markeringar för att korrekt kunna förmedla till föraren att den hittat en försvunnen person! Utan markering och i mörker eller i ett avspärrat område, blir det omöjligt för föraren att veta om hunden fyndat eller inte.
Tack alla för en bra träningskväll, avslutad med lite mat och planering för julbord till sjöss! Leif Mannerströms julbord på Rosella.