Söndag.
För första gången på snart ett halvår ansåg Husse och Matte det vara säkert att gå in och handla hundmat i den stora och välventilerade djurbutiken i Arninge. Hängande på låset när de öppnade var det folktomt i butiken och förråd av lite av varje kunde förnyas, som laxolja, små godnatthundkex och minibitar belöningsgodis. Samt en röd kong av minsta storleken för sönderklippande.
Nej, planen är inte att börja tävla specialsök av annan variant än att hitta gömda människor med varierande doft från fall till fall och mellan söktillfällena. I stökiga miljöer, över stora ytor, fritt och i koppel, med diverse olika störningar, utomhus och inomhus, i ljus och i mörker och i alla tänkabara olika väder. En mycket omväxlande specialsökträning erbjuds familjens båda Lapska varje vecka. Att en röd kong nu inköpts har helt och hållet med den stundande lagtävlingen att göra. På söndagen var en blänkare utlagd av det arrangerande laget: "Ett bra tips inför lagtävlingen är att träna på röd kong." Så dum vore man väl om man inte hörsammade detta, tänkte Matte.
Nyligen visade både Modji och Aili att de utan problem kunde hitta en gömd bilnyckel utan att innan ha tränat, bara testat detta. Nyckelsöket är filmat och ingår i övningarna för Expert Trick Dog, något som båda hundarna nu kan kalla sig.
Matte ställde vid hemkomsten den lilla nyköpta röda kongen på köksgolvet och varken Modji eller Aili förstod poängen med det, eller visade minsta intresse för den. Hundmat, hundkex och tuggpinnar var vida mer intressanta! Så klart. Två gamla röda kongar ligger i leksakskorgen och har aldrig varit intressanta och nyinköpet visade sig vara helt onödigt, då de antika kongarna ännu luktar precis lika mycket gummi som den nya. Vad Mattes nos kunde bedöma. Matte vill mycket gärna få veta varför kongen måste vara just röd och inte blå? Eller vilken färg som helst! Så länge den är tillverkad av gummi. Varför heter inte tävlingsgrenen "Sök efter gummikong"? Undrar nyfiken Matte som trots allt vill lära sig nya saker även om hon inte begriper det där med färgens betydelse. Rött syns i och för sig bättre för föraren. När minibitarna skall gömmas och letas fram. Det kan ju vara en poäng naturligtvis.
Nåväl, kongen stod där den stod och föga brydde sig de två Lapska om den. Noll intresse. Annat blev det när Matte gömde den! En i taget fick hundarna jobba. De fick nosa på kongen, Matte gick ut och gömde kongen runt knuten halvsynlig under en trädgårdspall. Båda hittade den direkt. Snygga markeringar. Båda hundarna är erfarna köare och vet exakt hur detta går till. In i huset och vänta, en i taget går ut och söker. Den som är inne väntar under tystnad på sin tur. Ingen försöker tränga sig ut. Varannan gång är vad som gäller. Kongen flyttades en dryg meter och stoppades ner i en liten vattenkanna för krukväxter. Stående intill en vägg bland diverse andra saker. Samma sak igen. Båda hundarna fyndade snabbt och markerade fint. Trots gammal vittring mycket nära inpå, från det första gömstället.
Nu utökade Matte sökområdet till hela infiltrationskullen vid husgaveln, med störande lukt från slambrunnen som skall tömmas när som helst. Här finns en mycket stor rabatt och samlingar med blommor och många buskar. En bit av husets baksida ingick i sökmrådet. Matte stoppade ner kongen innanför rabattkanten, helt dold under mängder med blad. Samma sak igen. Vittringen från kongen var påtagligt stark och båda hundarna fyndade snabbt efter några yviga sökslag genom området. Matte ville försvåra så att hundarna fick en utmaning och gömde om kongen precis intill en ventil och dold under stora liljeblad. Inte blev det svårare. De kollade snabbt av den gamla legan (gömstället) för att snabbt fynda och markera den kong, som de inte är det minsta intressrade av. Däremot är de båda oerhört intresserade av att lösa problem och att jobba på egen tass med nosarna, i samarbete med Matte.
Två snopna Lapska vägrade tro att leken redan var slut. Fyra mycket små och enkla sök var avklarade på mycket kort tid och nu när de var i gång ville de få jobba mera!
Så då fick de göra det. Matte och de två Lapska har en mängd trix att träna in för nivån Champion Trick Dog och tasstarget står på listan. Så då fick båda träna att sätta tassen på en postitlapp. Inte hade Matte trott att Modji skulle minnas att hon lärt sig detta i sin ungdom för tio år sedan. Men det gjorde Modji! På tio år har inte Modji presenterats en postitlapp. Nu låg den på golvet och Modji gick raka vägen fram och satte tassen på den. Ja, vad skall man säga. Matte klickade och godisbelönade och tänkte att det var en tillfällighet. Det var ingen tillfällighet. Modji gjorde detsamma igen och igen.
Aili har aldrig gjort denna övning, men poletten trillade ner rätt snabbt. Bortsett från att Aili slängde sig omkull och var övertydlig och placerade hela underbenet över lappen, så gjorde hon ju rätt men lite överdrivet mycket kanske. Skall det vara skall det vara ordentligt! Tyckte den ambitiösa Aili.
Slutkommentaren får bli att för att en hund skall vilja hitta en gömd människa trots olika hinder på vägen, måste den ha figurantintresse! Intresse av att hitta en för den okänd människa. Vilket inte är liktydigt med att hunden nödvändigtvis måste vara väldigt intresserad av människor och en född knähund!
Den får dock inte vara avogt inställd till människor den inte tidigare träffat. Den får inte vara ängslig, rädd, osäker eller känna obehag vid mötet nära inpå en för den okänd männsika.
En hund som skall söka efter försvunna människor måste ha en nyfikenhet! Ett driv att hitta den där människan som inte syns, som är försvunnen och som är en arbetsuppgift tillsamans med föraren. Figurantintresse är ett intresse och en nyfikenhet att göra ett jobb som innebär att hitta en människa, mer än att socialisera med just den människan. Alla sökhundar som söker människor är inte alls intresserade av klapp och kel och umgänge! De vill jobba!
Modji och Aili är inte det minsta intresserade av vare sig en bilnyckel eller en kong - oavsett form och färg! De är däremot mycket intressrade av att leta rätt på saker som deras förare vill att de skall hitta! De älskar att jobba! De behöver få mentala utmaningar.
Att just dessa två exemplar av rasen Lapsk Vallhund, liksom deras anmödrar, älskar klapp och kel med alla som är trevliga mot dem är bonus och gör mötena vid fynd av människor extra lustfyllda. Utöver utdelande av godisbelöningar. Vid skarpa sök har deras sociala kompetens och empatiska framtoning varit guld värd, i kontakten med anhöriga till den som försvunnit.