Lördag.
Det absolut överskuggande på alla sätt är att äntligen vara smärtfri!
Efter ganska exakt ett år med tilltagande smärtproblem dygnet runt, framför allt på natten, känns det som ett mirakel. Först gick det långsamt med en försämring från månad till månad. Matte förträngde med träningsvärk efter skidåkning m.m. Började ta Alvedon till natten. Under hösten har förfallet varit påtagligt och snabbt. Matte har gradvis blivit rejält handikappad av smärta, gåproblem och sömnbrist. För varje vecka har kroppen sagt upp sig mer och mer. Sjuttioårsdagen var liksom yttersta gränsen. Ett stoppdatum. Det var inte kul längre. Allt gjorde för ont. Men det blev ett cert till Aili och en fjärdeplats på lagtävlingen av åtta lag. Ett mentalt lyft, men höften blev snabbt sämre. Hösten kändes tung.
Antiklimax blev husläkaren som skickade Matte till röntgen och svarade att ortopederna inte ansåg en höftoperation aktuell, utan artrosskola och sjukgymnastik skulle räcka.
Att vara en evis kärring är inte bara negativt. Matte kontaktade kliniken som bytte ut den högra höften för fyra år sedan och fick löfte om en snar operation då höftkulan var totalt utsliten. Inget brosk kvar. Trots avsaknad av remiss. TACK!
Nu är det gjort.
Lördagen tillbringade Matte i stugan och hundarna vande sig vartefter vid att Matte tar stor plats med sina båda kryckor. Även att de rasar i golvet då och då när de parkerats slarvigt eller bara fel. Hundarna börjar förstå att Matte behöver fri väg och inte vill vare sig peta till dem med kryckorna eller snubbla över dem. Ytorna är inte stora och öppna i stugan.
Grannen kom över med en korvgryta till två luncher och Mattes äldste son kom till kvällen med världens finaste pan pizza! Nygräddad och ännu varm, trots en rätt lång resa. En trevlig stund tillsammans!
Den mentala stimulansen och omtänksamheten från många olika håll piggar upp enormt! Tack alla som hört av sig!
Matte lyder läkarens order för lyckat slutresultat och en förlängning av livet. Tar noga medicinen mot blodproppar (inte sprutor längre), gör sina gympapass morgon och kväll i både säng och stående. Motverkar proppar och ökar rörligheten. Vilade även middag på soffan i två timmar med benen i högläge. Blod från operationen lyder tyngdlagen och benet svullnar och blånar allt längre ner. Det blir stelt och stabbigt. Inte så konstigt och det går över. En naturlig process.
Matte har målbilder och ser sig själv på skidorna igen närsta vinter och några vänstervarv till skall det hinna bli innan något annat sätter stopp. Närmast blir det träning som vanligt på onsdag. Med vederbörlig hänsyn tagen till tillståndet. Men självklart kan Aili göra ett frisök i miljö inomhus med en ganska stationär Matte stödd på kryckor! En självständig och problemlösande hund är bra att ha!
Klinikens förhållningssätt är: "Ni är inte sjuka, ni har fått en protes".
Aili "klev över en tröskel" när hon på kvällen lyckades knöla sig upp i Mattes knä när Matte tittade på nyheterna och lägga sig tillrätta en stund på den icke opererade sidan. Lite trångt och obekvämt, men det var samma Matte och hon var välkommen att ligga i knät som förut. Aili var påtagligt tillfreds med sakernas tillstånd. Så även Matte.