En tidig morgonpromenad runt i området. Inga möten och Matte höll sig på jorden. En händelselös promenad i rask takt.
Efter en dag hemma, då hundarna var ensamma ett tag när Matte gick upp i skogen och plockade blåbär, var det träning på kvällen. Platsen var sandtaget i Riala.
Fyra hundförare, fem hundar och två x-tra figuranter. Dotter och dotterkompis till en hundförare. Gázzi fick börja och fyra figgar placerades ut. Okända legor för Matte och en "facitgubbe". Gázzi tog den första figgen snabbt och ville sedan snabbaste vägen till nästa figge. Det bar iväg rakt uppför en nästan lodrät, mycket hög brant! Gázzi insåg det omöjliga och gick på skrå till dess hon fick fäste. Matte hoppades att Gázzi inte skulle sätta igång ett skred! Inte hade någon kunnat tro att Gázzi skulle försöka ta sig upp i rasbranten! Väl där, var det lika bra att låta henne gå. Ingen sand rasade och Gázzi sprang längst upp på kanten rakt mot legan. Matte pustade ut när Gázzi lämnade branterna och kom till markering. De följande två figuranterna fann Gázzi längst upp i sandtaget. En låg högt på en maskin och den andra i en "grotta" under ett jättestort stenblock.
Násti hade först två figuranter på en maskin med transportband, en synlig och en dold, strax bakom. Násti markerade mot den dolda och den synliga nästan samtidigt. Bestämde sig för den synliga (öppna) och jobbade sedan vidare på den dolda. Den var knepig att precisera och mycket svår att komma fram till, där den låg inne i maskinen. När Násti skällt fram dessa båda figgar fick hon fortsätta mot grus och sandhögarna. Högt emellan två "toppar" fann hon sin tredje figge och den sista låg väldigt knepigt i ett kvarblivet parti med "natur" och mellan mycket stora stenblock.
Modji fick gå två "vindstigar". Första figgen låg på ovansidan av en hög och brant slänt. Där hunden kunde välja att gå på vägen runt eller att ta sig rakt uppför slänten i vindriktningen. Ingen rasrisk. Modji tog vittringen fint och begav sig rakt uppför slänten. Nästa vindstig hann hon knappt börja, förrän hon tog vittringen av figgen. Hon fokuserade jättefint och satte sig ner för att bli losskopplad. Som en pil sköt hon iväg rakt in bland grushögarna och hittade sin figge! Modji börjar bli väldigt duktig på att ta vittringen på mycket långt håll, samt veta vad hon skall göra med den!
Avslutningsvis fick de tre unga tjejerna bestiga grushögar och stoja ett tag. Två tvåbenta och så en fyrbent! Modji så klart! Alla tre var lika uppspelta och för Modji var det en ny upplevelse, då inte några barn ingår i det dagliga umgänget. Härligt att se!
Tillbaka