Den 14 april 2003 föddes den första valpkullen hos Gátchis kennel. Den 24 juni 2019 föddes den sista. Totalt har det fötts sex valpkullar här med totalt tjugoen valpar. Inte mycket att komma med när andra fött upp en kull varje år eller mer. Syftet med uppföderiet har varit att få egna bra hundar att jobba med inom räddningssöket och även att kunna förse några till med goda träningskompisar helt allmänt. Inget annat. Definitivt inte för att tjäna pengar.
Någon uttalade på FB en "varning" för att tro på allt från några som "påstår sig ha hållit på si och så länge" med en viss ras i en viss hundsport. Men icke förty har alla år med Lapsk Vallhund under utbildning, i träning och på skarpa uppdrag som räddningshundar gett viss erfarenhet av att både utbilda, träna och arbeta skarpt med flera Lapska Vallhundar i flera generationer.
Matte har de senaste två månaderna njutit av gosande med fyra härliga valpar här hemma i stugan och i valphagen intill ytterdörrren! En kvartett med Brudarna Brun med Bror! En mycket jämn kull som vid tre veckors ålder började visa personlighetsdrag när de på grund av sin mammas plötsliga sjukdom fick vistas många timmar på Djursjukhuset. Husse och Matte gillade mycket vad de såg! Kvartetten visade allt mer att det var en härligt robust skara som lärde sig lätt och som både älskade att få besök och lät sig hanteras av vem som helst och att de tog för sig utan hämningar på sin äventyrslekplats i valphagen. God balans och kroppskontroll och stort självförtroende utvecklade de där! De blev rumsrena redan i valplådan och i valphagen fortsatte de att söka upp de få utlagda tidningarna för toalettbesök. De lärde sig även tidigt att gå i koppel. Åka bil fick de göra mycket då deras mamma Aili blev sjuk. Alla valparna sov gott under bilfärderna till olika veterinärbesök. De förbereddes för sin egen skull för livet utanför barndomshemmet. För en lätt flytt och anpassning.
Så kom då helgen när den sista valpen någonsin skulle lämna Gátchisflocken. Vemodigt. Men även positivt. Kullen inklusive mamma hade överlevt. Ingen hade råkat ut för något. Alla var friska och pigga och precis så som Matte och Husse vill se valpar uppföra sig. En nyfiken skara som tog för sig av alla möjligheter och som kunde använda sina nosar, tänka själva och lösa problem. Som inte reagerade på den ambulanshelikopter som rätt ofta flyger mycket lågt över hustaket eller häftiga åskväder och som själva förde ett himla oväsen med de rostfria bunkar och den stora plåtbalja som utgjorde en del av inredningen i valphagen. Hur det ens var möjligt för fyra vilt jagande valpar att i denna vansinnesfart rusa över en lutande lastpall och en gallerbottnad uppochnervänd brödback, som även den var snedställd samt instabil och vickande och ingick i hinderbanan är en gåta! De åkte mer än gärna barnvagn på utflykt längs vägen och att provbada i bäcken lockade flera av dem! För tio år sedan hade en i detta gäng mer än gärna fått stanna i Gátchisflocken!!! Nu finns i alla fall två av dem inom räckhåll och en av dem ingår i träningsgruppen med sin far. Övriga två, lite mer avlägset boende, kommer att vara med på träningar när tillfälle ges. Aktiva kennelträffar väntar.
Valppappa Nemo anlände på lördagen och Aili gjorde omedelbart klart för honom att några fler valpar skulle de inte tillverka! Hon hade fått de barn hon skulle ha! Det lovade Matte henne på Djursjukhuset. Även om Matte stred för att hon skulle få behålla sin livmoder! Aili och Nemo känner varandra sedan Aili föddes och de är träningskamrater, varför de snabbt var eniga gällande umgängets art. En vild ringdans startade och Aili visade sig vara i mycket god fysisk form! De jagade varandra runt, runt! Varv efter varv på gräsmattan runt den runda och centralt placerade rabatten! Glädjen var sprudlande och påtaglig! Modji var med på ett hörn och det var underbart att få se Aili må så bra. Nemo fann sig väl tillrätta och fick även bekanta sig med sin son. Bra för båda att få träffas så här på neutral mark! Med bara en valp i flocken blev det rätt annorlunda. Han fick vistas fritt i huset på kvällen då han alltid uppsöker tidningarna i matrummet för toabesök. Aili fick leka ensam med sonen innan läggdags och det gick till slut så vilt till att Matte måste ingripa, då golvet var halt. Läggdags! Nemo hoppade med stor självklarhet upp i Husses säng, där han sedan fick maka lite på sig för att Husse skulle få plats. De egna hundarna sover aldrig i sängen så någon konkurrenssituation uppstod inte.
Söndag.
Sista dagen med valp i huset. Man måste vara realist.
Lill-Nemo hade sovit gott hela natten ensam i köket, med skiva i dörröppningen. Han hade varit uppe på toa på en tidning och skött sig exemplariskt! De vuxna hundarna hade sovit gott även de och Nemo hade alternerat mellan Husses säng och mattan i Mattes sovrum. Skivan i dörren togs bort och alla hundar minglade fint i stugan och uterummet och Matte fick till några familjegruppbilder! Lill-Nemo representerande sin valpkull - Åtsåkullen med mamma Aili, pappa Nemo och mormor Modji. Matte strödde ut lite godis till Lill-Nemo och gjorde konstiga ljud och då höll han sig stilla! Övriga var rutinerade fotomodeller och gjorde som de blev tillsagda.
Förmiddagen förlflöt med lek inne, lek i valphagen med mycket kampande för Lill-Nemo med Husse! Köket var inte längre ett valprum. En första nermontering av valperiet. En förmiddag då Lill-Nemo så smånignom knöt sig intill grinden till valphagen mitt i sin "miljöbana". Med mamma, pappa och mormor tätt intill på trappen och altanen och med Matte och Husse njutande av precis lagom mycket sol och sommar så här dags på dagen!
Efter lite lunch middagsvila, fick lillkillen komma ut i trädgården med de vuxna hundarna, men med långlina för att inte slinka igenom staketet eller under grinden. Han lyckades både ta sig ner i bäckkanten och upp igen, medan mamma Aili nyfiket tittade på! Ingen mer valphage. Nu var det en villatomt han skulle anpassas till. I umgänge och med lek med sin pappa och en lillhusse samt nya matte och husse.
Så kom de då. Även Lill-Nemo skulle lämna flocken. Sista valpen ut. Det obligatoriska fotandet vid valphämtning och pappersskrivandet klarades av. Lill-Nemos hemmanamn är nu bestämt och det blir Sumo efter pappa! Vars registrerade namn är Fjällfarmens Sumo. Syster Násste är uppkallad efter Åtså-kullens mormors mor Násti. Ordet för "stjärna" på Lule- respektive Nordsamiska. Även det en samisk namntradition. Man namnger efter äldre hundar man uppskattat. Farväl togs.
För att göra separationen så smidig som möjligt för Aili fick hon och mamma Modji varsitt hundtugg när Sumo lämnade sitt barndomshem. Så snart det var uppätet for flocken till golfklubben för lunch hemifrån. Första gången för Matte sedan valpfödseln, varför kocken bjöd på lunchen! Väl hemma igen påbörjades omedelbart nermonteringen av valphagen. OSB-skivorna som varit golv går att återanvända och en intresserad granne skall hämta dem. Husse och Matte jobbade på och Aili och Modji drog igång en härlig lek, där de båda hämtade leksaker som valparna haft och jagade sedan varandra över gräsmattan! Debriefing?! Hur som haver så höll sig alla sysselsatta och snart kom fina bilder från Sumos ankomst till det nya hemmet. Beläget bara en knapp halvtimme bort. Snart ses alla igen och då på träning.
Kvällen var varm och fuktig och tropisk. Matte tände ljus på altanen och bjöd Husse på den Champagne som lämnats kvar, när Sumo lämnade den lilla stugan i skogen. Det var lite vemodigt att inse att detta var de sista valparna. Att åldern tar ut sin rätt och att knytteriet var en epok. Men underbart när man tänker på all den värme som mött Matte som varit den som varit uppfödaren, med Husse som praktisk hjälp. Härligt när man tänker på alla valpköpare som valt att hålla kontakten och förmedla nyheter och information om de valpar som fötts i stugan och nu är medelålders välartade hundar.
Sexton år som uppfödare och ännu fler år med rasen Lapsk Vallhund i utbildning, träning och skapt arbete ger ändå viss kunskap, som Matte och Husse gärna fortsätter att förmedla. Det är väldigt roligt och mycket uppskattat att denna erfarenhet värdesätts och efterfrågas så ofta!
Inga fler valpar blir det här. Men tränar räddningssök fortsätter vi med då vi har två träningssugna Lapska som snart åker på träningsläger på Åland och snart tävlar i lagtävlingen för sök- och räddningshundar i Skåne.