På tisdagen tog Matte med sig hundarna på en skogsrunda. Mopperundan. För att man passerar en ensam orangeröd mopperam, lutad mot en liten tall på en bergknalle. Icke att förväxla med Mattes och hundarnas moppepromenader. Som är en felbenämning då Matte äntligen upptäckt att det inte alls heter elmoppe. Var nu Matte fått det ifrån.... Den korrekta benämningen är PROMENADSKOTER. Matte är alltså skoterförare och inte moppeförare. Statushöjning?
Aili fick vara lös i skogen och skötte sig med den äran! For hit och dit på vardera sidan av stigen, men hejdade sig på inlärt avstånd. Vände sig om och kollade med Matte. Fick beröm och återvände spontant till Matte för godisbelöning. Aili for upp och ner på stenar och bergknallar och drog i förväg ett tillåtet stycke. Mycket springa blev det i den kuperade terrängen. Bra för kroppsutvecklingen och kroppsuppfattningen. Näsan gick och nog var Aili nyfiken, men kunde behärska sig och återvända när nyfikenheten höll på att ta överhanden. Inkallningar och avståndslydnad tränades under promenaden. Sista biten hem, nerför berget, fick alla tre hundarna vara lösa. Här går rådjuren ständigt och börjar väl liksom räknas till den utvidgade flocken vad det verkar. Men man skall aldrig säga aldrig! På rad bakom Matte ner till vägen gick hundarna.
Ett larm om sök hade inkommit och framför allt önskades hundekipage. Det var inget akutsök. Personen hade saknats i fem dagar. Samling på Djurgården i Stockholm klockan 21. Husse och Matte beslutade att åka båda två och köra båda hundarna. Sökets karaktär var sådan att det inte skulle vara några problem för Matte att hjälpa till. Husse gick iväg med Modji och en träningskompis som säkrare, Matte tog med sig Násti och fick en säkrare även hon. Aili lämnades i bilen på parkeringen. Alldeles ensam. Ytterligare en träningskompis deltog med sin hund. Ekipagen spred ut sig och tog sig an sina tilldelade områden. Totalt deltog fem hundekipage med certade tjänstehundar.
En intensitetshöjning hos Násti kontrollerades av en annan hund. Som också fick en intensitetshöjning. Varför de övriga tre hundarna fick kolla området senare. Då visade de ingenting. Någon kan ha funnits på platsen och sedan försvunnit därifrån. Alla kan man inte se. Att söka i en stad är inte enkelt. Det som ser tomt och öde ut är inte alltid det.
Parkeringen var samlingsplats och alla var nyfikna på Aili. Som debuterade i detta sammanhang. Bakluckan stod öppen och hon var delaktig i allt som hände runt om. Hon fick även komma ut och hälsa. Men inte kasta sig över folk..... Träning! Husse tog med Aili på en rastningspromenad i omgivningen innan hemfärd. Matte och Násti hade sitt sökområde några hundra meter från bilen och på tillbakavägen kunde Matte till sin glädje konstatera att Aili var helt tyst där hon låg ensam i bilen. Skönt. Hon har vuxit upp med bilen som ett andra hem. En trygg plats. Hela valpkullen fick vara mycket i bilen innan knytten flyttade vidare.
Hem kom familjen klockan 00.45. Somnade klockan 01.30. Man måste varva ner när man tillbringat några timmar med att söka efter en person som förmodligen inte längre kan förväntas vara i livet. Även om man är trött tar det en stund. Husse gick upp som vanligt klockan 06.00 och Matte och hundarna lite senare. Hundarna är mycket morgontrötta nu på onsdagmorgonen. De flesta som deltog under kvällen/natten hade jobb att pallra sig iväg till i morse.