Husse tog en skogsrunda med hundarna på morgonen och begav sig sedan iväg söderut. Familjen firade en splittrad julafton, där minstingen E. född i november samlade släkten omkring sig. Matte var självklart iniviterad även hon, men hade egna traditioner att efterleva. Således anlände sönerna och deras Far för att gemensamt få en chans att fira jul tillsammans. Vilket innebar en stor rullstol i den lilla stugan. Aili gillar folk som sitter för jämnan, då deras knän alltid är extremt tillgängliga för en notorisk knähund! Men inledningsvis hölls hundarna bakom en barngrind för att tillåta ett störningsfritt skinkmackeätande och julmustdrickande. De kunde ses från bordet, där de satt innanför den helglasade altandörren i Mattes sovrum i vinkel och höll koll på omgivningen.
När maten var äten togs barngrinden bort. Så småningom hämtades rullstolen med passagerare och Husse anlände hem och det blev dags för julmiddag. Efter maten fick hundarna sina julklappar framför brasan och de bestod av varsitt stort hundtugg inslaget i ett enda lager papper med en tejpbit. Násti och Modji klädde, som förväntat, av det ätbara det onödiga papperslagret och började tugga på godsaken. Inget sådant onödigt tjafs för Aili inte! Hon grubblade en stund, iakttog de andra hundarna och insåg att de tuggade på för fullt. Alltså satte Aili igång att tugga i sig sin julklapp innan någon annna skulle hinna få för sig att fortsätta med hennes gåva som dessert. Rakt av tuggade Aili i sig paketet från den ena änden! Med papper och tejp. Inga problem! Matte studerade och väntade. Förgäves. Aili hade inga som helst planer på att avstå från godsaken på grund av lite papper! Så Matte rev lite i kanten och Aili insåg att godsaken kunde befrias från sitt skal, genom ett lätt dragande. Lite julpapper var väl rätt ok, men för mycket kändes onödigt när Matte insåg att Aili inte skulle komma att bry sig det minsta om att försöka få bort det.
Nöjda och belåtna knöt sig hundarna och tvåbeningarna betedde sig aningen annorlunda när deras gåvor skulle tagas om hand. Petmojarna använde även sax i vissa lägen! Men att läsa böcker med pappret kvar låter sig liksom inte göras.
Efter ett lugnt och behagligt firande framför brasan med godis och många tända ljus i stugan, tog sönerna farväl strax innan midnatt och Lapskflocken knöt sig, med vinden vinande utanför fönstren och regnet smattrande mot taket.