Modji och Husse har varit på läger och nattövning med kursen i Norrköping över veckoslutet. Plats för övningarna var en brandövningsplats bland annat. Man tränade även på en plats kallad "stenförrådet". Matte har aldrig varit på dessa områden och kan därför inte ge någon bra beskrivning av hur där ser ut och vilka förhållanden som råder. Men kan ana att de i mycket påminner om andra likartade platser. Förläggning skedde i en byggnad där man sov tillsammans på golvet med hundarna uppbundna eller i burar. Husse lyckades hitta ett krypin med en säng! Han inrättade sig där tillsammans med Modji, som kunde koppla av i sin tygbur. Hennes egen lya, där hon trivs mycket bra.
Två mindre grupper bildades för effektiv träning. Modji bjöds olika typer av sök och Husse ville ha svåra legor, som skulle innebära en utmaning för Modji. Vid två tillfällen fick Modji träna på så vis att hon togs ut för ett sök för att sedan vara i karantän eller vila för att åter sättas i arbete. Karantän/vila - jobb, upprepades några gånger. Ett mycket bra sätt att träna när tillfälle ges. En vardagkväll räcker tiden sällan till. Hunden behöver lära sig att starta på nytt, när den efter ett sökarbete har satts i karantän. Om och om igen.
Klicka för större bild.
Vid tiotiden på lördagkvällen hördes en kraftig smäll alldeles utanför förläggningen och så kom en person inrusande och uppträdde stressat och uppjagat och skrek att en olycka hade inträffat. Något om fyrverkerier och smällare och saknade ungdomar. Antalet var svävande. Den larmande personen är en synnerligen rutinerad hundförare/instruktör, med erfarenheter från arbete i jordbävningsområde utomlands. Hon var alltså mycket övertygande! Det gällde att skapa så stor stress som möjligt hos kursarna! Så realistiskt som möljligt var tanken. En gruppchef utsågs och kursarna fick snabbt göra sig insatsklara. Ute rådde mörker och ungdomarna kunde vara skadade och måste hittas så fort som möjligt. Gruppchefen delade upp hundförarna i mindre grupper och skickade ut dem i olika delar av området. Man jobbar aldrig ensam av säkerhetsskäl. Husse valde att jobba med Modji i koppel, även det av säkerhetsskäl i mörkret. Både den rent fysiska säkerheten och säkerheten i att veta var hunden har sökt. Hundförarna skulle avrapportera efter viss tid. Efter ungefär tio minuter hittade Modji en person uppe på ett lastbilsflak. Totalt hittade hundförarna tre personer. En av ungdomarna rapporterades ha återvänt hem.
Träningen forsatte sedan under hela söndagen på liknande sätt som under lördagen. Modji fick svåra legor och hon löste sina uppgifter på ett sätt som gjorde Husse mycket belåten. De återvände hem på söndagkvällen efter en mycket givande helg med mycket träning både dagtid och nattetid. Husse förväntade sig att Modji skulle vara trött efter att ha tränat under hela helgen med svåra uppgifter och mycket folk och hundar runt omkring hela tiden. Något som en räddningshund naturligtvis måste klara av, men som givetvis ändå kan vara mentalt tröttande. Modji sov en stund framför brasan med sin mamma och mormor och när Husse skulle gå ut för kvälllsrastningen var Modji åter redo för insats! Full rulle och dragkamp med kopplet! Trött? Ingalunda!
Under söndagen hade Matte varit ute på långpromenad i rask takt i området med Gázzi och Násti. Väglaget skiftade från blöt och slaskig grusväg till kompakt och hal is i skuggiga lägen. Matte sysselsatte sig på tomten och Lapsktanterna njöt av vårsolen på upptorkad mark i slänten mot bäcken. Alltunder det att deras nersmutsade underreden torkade upp och all sand föll av, innan solen försvann bakom granarna och Matte tog med sig hundarna in. Lapska Vallhundar har en rent fantastisk päls, när det gäller att stöta ifrån sig smuts. Det uppväger fällningsperioderna. Förutsatt att hundarna lever ett liv där de ofta får möjlighet att smutsa ner sig! Om inte, uppstår inte denna balans mellan positivt och negtivt.