Onsdag.
Husse hade själv önskat att få äta lunch på anrika Hamnkrogen i närbelägna Vaxholm, varför flocken begav sig dit mitt på dagen. Det var idealiskt sommarväder med sol och nitton grader, samt lite vind. En förutsättning för att det skulle fungera var att det fanns plats på uteserveringen, då hundarna skulle vara med under dagen. Hamnkrogen ligger tätt intill både väg och kaj vid småbåtshamnen/gästhamnen och här är det konstant liv och rörelse. Vaxholms Hotell ligger strax intill och mitt emot ligger Vaxholms Kastell som en tänkt propp, mitt i sundet mellan Vaxholm och Rindö. Vaxholm är en knutpunkt i skärgårdstrafiken och turerna går tätt med nyare båtar såväl som med de gamla ångbåtarna. Att ta båten ut hit från Stockholm är populärt och många båtpendlar in till Stockholm. För Husse och Matte tog det en dryg halvtimme att ta sig hit med bil.
Vid lunchdags var det ont om parkeringsplatser nära hamnen, men en ledig plats dök upp till slut. Framför näsan på Husse och Matte blev de sista borden utomhus upptagna, men ett litet bord för två gömde sig bakom en uppställd dörr som tur var. Här klämde sig födelsedagsfirarna in och hundarna hittade en smal remsa med skugga mellan husvägg och bord. Där ålade de sig in och sträckte ut sig på rad efter varandra. De verkade nöjda så. Husse var mer än nöjd när han kunde få äta raggmunk med fläsk på sin högtidsdag!
Klicka för större bilder.
För Dima blev detta mycket bra miljöträning. Bilarna for förbi på mycket nära håll och i hamnen tutade passagerarbåtarna regelbundet. Tre signaler för "min maskin går full fart back!" Öveallt var det människor. Många turister redan.
Efter maten slog sig Husse ner på en av bänkarna längs den smala strandpromenaden, intill småbryggorna. Han var inte ensam om att uppsöka en bänkplats här, så ensam behövde han inte känna sig när Matte tog med hundarna på en promenad utmed kajen och längs gågatan. För Dima var detta mycket bra miljöträning! Den tidigare lite reserverade hunden ville nu gärna ta kontakt med alla människor som kom emot honom. Vilket han inte fick och han förstod inte varför. Lagom är bäst. Främmande människor är inte farliga eller hotfulla men man skall inte hälsa på dem alla. Hundträning även det.
Husse försökte uppföra sig som en gammal gubbe förväntas uppföra sig; varför han hade med sig brödbitar i en påse för att mata fåglarna vid kajen. Måsarna skränade högt där uppe och inga änder syntes till. Ingen fågel ville hålla Husse sällskap där på parkbänken. Trots brödbitarna. Käppen köpt på loppis är en ny promenadkompis på inrådan av en ortoped. Så den fick väl räcka som gubbevis när fåglarna uteblev! Han försökte i alla fall leva upp till förväntningarna på hur en gammal man fördriver dagarna. Men bestämde sig för att det får väl bli vedstaplande och hundträningar som tidigare. Det är han bättre på än fågelmatande från en parkbänk.
Väl tillbaka hos Husse traskade hela gänget ut mot den större bryggan och sjöbodarna med försäljning av bland annat strutglass. Något kaffe till glassen blev det inte då kaffemaskinen var trasig. Glassen var god och färjorna intill gick i skytteltrafik mellan Rindö och Vaxholm. En bra väg söderut härifrån, är att ta färjan via öarna förbi Stockholm, i stället för genom stan. När glassen var uppäten var det dags att fara tillbaka hem igen och Matte handlade med bakelser till kvällsfikat.
Husse avslutade dagen med att fundera över vilken typ av thaimassage han skulle välja. Med eller utan olja? En present från Matte och varken Husse eller Matte vet något om detta, men ett bra ställe finns tydligen i närheten och det låter som något som är behagligt och välgörande.
Torsdag.
Flocken for åter söderut till ögonkliniken där Matte skulle träffa ögonläkaren för ännu ett smärre ingrepp. Matte anmälde sig i receptionen och fick veta att doktorn stött på strul av något slag och var en halvtimme försenad. Matte informerade Husse som skulle ta en promenad med hundarna under väntetiden. Matte slog sig ner i ett helt tomt väntrum. Tiden gick. Inget hände. Mottagningen tömdes på folk. Ingen fanns att fråga. Matte letade efter liv i något rum någonstans. Alla hade gått på lunch! Hela mottagningen var tömd på folk. Stängt mella tolv och ett. Matte hade tid tjugo i tolv och var bortglömd. Den krassa verkligheten. En timme ensam på en klinik med många läkare och två väntrum. En lätt surrealistisk upplevelse. Husse köpte en tidning och väntade med hundarna i bilen utanför. Som tur var hade solen gått i moln så det var svalt i bilen.
Klockan ett återvände alla. Läkare, sköterskor och patienter. Ytterdörren var åter upplåst. Matte kastade sig över en förvånad sköterska. Efter en och en halv timmes väntan fick Matte dra på sig operationskläder över sina egna och sattes åter på vänt. Doktorn saknades fortfarande. Det visade sig att han efter patienten före Matte varit stressad och kände att han behövde en lunchpromenad. Det fick bli lång lunch tydligen! Ingreppet tog högst tio minuter. En utvidgning av tårkanalen för att slippa ett tårfyllt öga så snart det blåser eller är kallt. Något Matte önskar att hon visste att man kunde göra för minst trettio år sedan! Nu vill Matte förmedla till andra behövande att ett sådan mycket litet ingrepp kan förändra mycket! Man ser ju ingenting när ögonen fylls av vätska ! Det gjorde inte ont. Bara ett litet stick av en bedövningsspruta.
När Matte tog en långpromenad med hundarna på kvällen blåste det. Vinden gjorde inte att vänsterögat fylldes av tårar med försämrad syn! Äntligen!