Matte gick upp på berget i skogen och släppte de Lapska lösa en stund. I stället för morgonpromenad. Genom att låta lite på väg upp genom skogen, hoppas Matte på att rådjuren håller sig undan och inte lockar till "vallning". Vargarna innebär ett hot först om de upplever konkurens om ett byte. Men när Násti och Modji har dragkamp med grenar eller jagar varandra går det inte helt tyst tillväga. Matte känner sig någorlunda trygg i att inte ha sett vargspår på berget under hela vintern. Däremot många rävspår.
Hundarna fick sedan vara hemma när Matte åkte iväg och fyllde bilen med perenner och ettåringar. Vinterdödade rosor skulle ersättas med perenner och lådorna på lillstugeverandan fyllas med blomster. Matte valde vit Pipört i bakkanten av rabatten och framför planterades blå Stäppsalvia. Längst i framkanten växer redan Ormöga och lite Blåsuga som fick vara kvar. Måtte nu snigeläcklen lämna plantorna ifred! I lådorna blir det himmelsblå Petunior blandade med blå-vitstrimmiga Petunior och blå Hänglobelia. Matte satte igång att plantera vilket tog längre tid än beräknat. Ryggen är gammal och sliten och på något egendomligt sätt har det med åren blivit längre ner till marken...
Efter middagen klöv Husse ved för brinnande livet. Nästkommande vinters ved skall vara kluven före Midsommar. Enligt Bondepraktikan. Matte tog med hundarna på en långpromenad i området. I gräset på en hörntomt låg en råbock och tittade lugnt på Matte som passerade några meter ifrån honom. Vinden låg så att hundarna aldrig upptäckte honom, trots att Matte stod stilla och tittade. Nyttigt att komma ihåg när hundarna ibland missar en figge utan att föraren förstår varför. Det är inte alltid de får någon vittring helt enkelt.
På tomten är nu djurlivet intensivt. Förutom alla äckelsniglar som ser ut som kolasträngar finns rådjuren som passerar strax utanför köket. Fåglarna får fortfarande mat vid fågelbordet nu när de har familjer att försörja. Ekorrarna har upptäckt matplatsen även de. Grodorna har fått smått som hoppar runt på gräsmattan. Detta har en stor snok upptäckt. Häromdagen spratt det till precis framför fötterna på Matte vid bäckkanten. Snoken kastade sig i vattnet och simmade iväg uppströms. Så är det alla dessa fö------de knott! Myggen är fler och ettrigare än på många år. Men knotten är vidriga! Samt så små och så många! De kryper in i öronen och i ögonvrårna och bits! Husse klädde in hela huvudet ner över ögonbrynen och Matte kunde inget göra med händerna jordiga. Varken sopa undan odjuren eller klia sig. Knotten käkade blod så att ansiktet på både Husse och Matte brände på kvällen. Nu skall myggmedel letas fram snarast. De senaste dagarnas regnande har uppenbarligen gynnat blodsugarna rejält!