Tisdag.
Tillbaka i vardagen och sommarvärme av mer uthärdligt slag - enligt Matte och hundarna. Husse höll med vad det verkade. Måndagen gick åt till att komma i ordning efter tre dagars bortvaro, med utvädring av en överhettad bostad, tvätt och blomvattning. På tisdagen var flocken tillbaka i vardagen och kunde njuta av lagom mycket sol med lagom mycket moln. Lagom temperatur med tjugofyra grader och lagom mycket svalkande vind för att orka hålla igång. Detta användbara ord "lagom" som inte har någon exakt motsvarighet på andra språk.
Så vad gjorde Lapskflocken denna väldigt lagom somriga dag? Hundarna njöt av att kunna vara mer rörliga. De kunde ligga på fler olika platser för koll på omgivningen. De måste inte undvika sol till varje pris, då vinden kylde väldigt lagom. Fler var ute och promenerade förbi Lapskreviret nu och fler var det att hålla koll på. Alltmer rent nosarbete vartefter buskarna längs staketet växer så det knakar. Man ser inte så mycket ut från tomten längre. Inte in heller och det var ju det som var poängen.
Husse klippte gräset och Matte pysslade med sina gurkor och tomater i den lilla växthuspaviljongen. De växer så det syns dag från dag och för att binda upp plantorna behöver Matte snart stå på en stol.Gurkorna skördas nerifrån och tyngden uppifrån ökar med nya gurkors snabbt ökande storlek. Både Modji och Aili älskar dessa gurkor! De är fasta och saftiga och har mycket mer smak än köpegurkor! Likvärdiga vattenmeloner som somrigt läskande mellanmål.
I trädgården är krusbären nu ätmogna och Matte och Modji frossar! Krusbären äts på plats. Även vinbären mognar snabbt. Mest ätklara är de svarta vinbären, de gula vinbären är nästan ätmogna och de röda kommer snabbt. Matte har alla bärbuskar för ätande på plats. För egen njutning tillsammans med hundarna. Grenar tillåts hänga ner för att vara åtkomliga för Modji och Aili. Tidigare åt Matte och Modji upp alla jordgubbarna på plats direkt från pallkragen där de växer. I sitt tidigare liv som ensamstående morsa på en gård och jobbande som dagmamma har Matte plockat vinbär och blåbär och syltat och saftat dagarna i ända så här års. Sylt och saft är inget som går åt i Lapskflocken längre. Mycket socker. Platskrävande. Förvaringsmöjligheter saknas i det lilla fritidshuset. Liten kyl och liten frys. I sitt tidigare liv hade Matte en riktig jordkällare för förvaring av egenodlad potatis, lök och morötter. Många hyllor fanns för sylt och saft. Ett vinterförråd av nödvändigheter i hushållet. Nu köper Matte det lilla som går åt i stugan.
På tisdagen gick Matte med framför allt Modji och njöt av att proppa i sig bär direkt från buskarna. Näve efter näve slank ner. Då och då anslöt Aili och åt några bär.
På kvällen var det ännu somrigt varmt men inte för varmt för en långpromenad. Matte bytte några ord med grannen som har släkt och vänner i Belgien och som drabbats av översvämningarna. Ett hus på en kulle har klarat sig, men inte huset nedanför. Förödelsen är stor och insamlingar har startat till stöd för enskilda som förlorat sina möjligheter till inkomst, när butiker och djurkliniker raserats. Djuren på kliniken befann sig högt nog för att klara sig. Det är svårt att föreställa sig omfattningen av denna katastrof.
Matte och hundarna gick ingen powerwalk, men fort nog för att kunna kallas motion under en timme. På tomten där Matte nyligen såg en jätteskylt med texten "Make love not war" var den skylten nu lagd ner på marken och en betydligt mindre och mycket diskretare skylt med texten "Välkommen" stod på platsen. Någon form av grannkontrovers? På en annan plats hamnade Matte och hundarna mitt i någon form av möte i en infart. En inte helt bekväm mötesinblandning i ett gäng sammanbitna karlar. Ett möte som var oundvikligt där vägen blivit trång och rätt som det var skyndade två gubbs med pokeransikten in i en bil och drog järnet därifrån. Matte och hundarna fick lite väl hastigt förflytta sig undan från vägen. Något skavde. Något har skavt tidigare vid passage här. Vad pågår egentligen? En gammal tant som är ute och hundpromenerar ser ibland kanske mer än vad hon borde se. Matte kan, liksom många andra, inte låta bli att komma ihåg registreringsnummer. De blir till ord av sig själva. Matte kommer ihåg och känner igen. Förvånansvärt många står det även LT på.
Hem kom Matte och hundarna efter den händelserika promenaden, till lugnet bland bärbuskarna. En nyplockad gurka delades mellan hundarna, Husse och Matte som läskande kvällsgodis.