Tisdag.
Dagen var lika iskallt blåsig som dagen innan och krokusarna gjorde sig små och osynliga tillsammans med nyutslagna scillor, som ångrade sig bittert! De gula fjädrarna (återanvända sedan många år) flaxade som det ursprung de kommit ifrån för länge sedan och nog var det nära att de tagit luft och seglat iväg. Det var snö i luften.
Icke förty tog sig Matte och Husse i kragen och gav sig ut på långpromenad med sina tre Lapska. Husse och Násti bildar par på de gemensamma promenaderna och Násti uppskattar säkert att slippa trassla koppel med dotter och dotterdotter, som Matte hanterar.
I kraftig sidvind tog sig Lapskflocken upp till sjön Hoven, där isen nu släppt helt och med pålandsvind mot klipporna som flocken traskade på, var vattenståndet påtagligt högt. Så småningom kom flocken in i skogen och i lä från vinden och genast blev det mycket behagligare att vara ute och traska. Överallt kring sjön finner hundarna extra många intressanta dofter. Tvärs över sjön ligger det område där ett vargpar etablerade sig med sin första kull för några år sedan. Här rör sig mycket vilt, men vargarna försvann på lite olika sätt. "Oförklarligt" i vissa fall. Som på fler ställen västerut, där en generös belöning utfästs av en privatperson, till den som har information som leder till att en tjuvskytt blir gripen.
När skogen glesnade och "hemma" närmade sig med små hus och vägar, fick Matte som gick först med de yngsta hundarna anledning att börja läsa hund mer noga. Något fångade Modjis och Ailis intresse där framme. Endera någon hund, katt eller rådjur. I rådande väder kändes rådjur mest troligt och det var inte länge sedan Matte och hundarna "umgåtts" med dem på rätt nära håll på samma plats. Här ligger flera stugor som används bara som fritidshus närmast skogen och sjön, erbjudande gräsmattor, lugn och ro intill vändplanen där vägen slutar.
Matte var alltså beredd när hundarna fick syn på rådjuren trettio meter bort i dikeskanten. Nytt gräs börjar spira och hundarna hade själva nyss betat längs den fuktiga skogsstigen. Aili kunde inte hålla sig och gav ett skall, men upplystes om det olämpliga i detta. Matte valde att passa på att rådjursträna/förbudsträna när tillfälle gavs och här var det ännu lä och relativt behagligt att bli stående en stund. Tidigare på morgonen hade den unga råbocken född i fjol, betat i trädgården tvärs över vägen, under uppsikt av Modji i uterummet hemma. Nu fick hundarna träffa hans mamma och hans syster. De betade relativt avslappnade vidare och hundarna matades initialt med godis. Goda vibbar från alla håll. Matte försöker tänka "betingad refle", titta på rådjur betyder gott godis! Kontakt. Man kan inte jaga och äta samtidigt. Unga individer är oftast nyfikna och de två rådjurssyskonen har vuxit upp i närheten av Lapskflocken. Nu satt de tre hundarna helt tyst och stilla på vägen och den unga hinden kunde inte bärga sig. Hon avancerade långsamt mot hundarna, en liten bit i taget. Inget farligt hände, så hon fortsatte närmare. Fram till två soptunnor som stod intill varandra i vägkanten tjugo meter från hundarna. Där ställde hon sig halft i skydd bakom tunnorna och kikade fram på hundarna! Ganska gulligt.
Násti var totalt ointresserad och satt med ryggen mot rådjuren. Modji och Aili satt helt avslappnat utan att bli matade med godis och tittade lite lagom förstrött på mamma och dotter som betade vidare i diket. Först när de försvann in på närmaste tomt vandrade Lapskflocken vidare. Det visade sig att de två hindarna stod precis intill vägen när Lapskflocken passerade förbi en skymmande bergknalle. Där stod de kvar och såg de tre Lapska med människor gå förbi på bara några få meters avstånd. Samförståndet var gott, grannarna emellan.
Sista biten hem var sedan lika vindutsatt och ruggig som starten på promenaden, men en timme lyckades flocken i alla fall hålla sig ute i skogen denna typiska aprildag.