Onsdag.
Ännu en hund har tagits av vargen här i trakten. Även den fjärde hunden var väldigt liten och lös. Ensam ute på tomten. Ett hus beläget i skogen. Ägaren såg genom fönstret när vargen lämnade tomten och hunden försvann samtidigt. Den är hittad ihjälbiten av varg. Varför lämnar man en väldigt liten hund som en Tibetansk Spaniel ensam ute på tomten, när man bor i ett vargrevir där redan tre små lösa hundar vargdödats. Undrar både Husse och Matte.
De två Lapska hemmavid har mist en del av sin frihet hemma på tomten. Jo, så är det. De lämnas inte ensamma ute, ens för ett snabbt besök inomhus. De släpps inte vare sig ut på tomten eller in på tomten efter en tids frånvaro utan att området kollats först. Har man valt att bo i en stuga omgiven av skog, innehållande vilda djur, så har man. Nej, det fanns inte varg här när flytten hit skedde för drygt tretton år sedan. Men nu gör det så och här finns mycket rådjur, favoritföda för vargar, så då blev det som det blev.
Förmodligen var det nyfikna och relativt oskygga vargar som en gång för mycket länge sedan gradvis blev domesticerade och blev människans bästa vän hunden. Man drog ömsesidig nytta av varandra. Vargarna här i Rialareviret är fjolårsungar utvandrade från Norge, oerfarna och nyfikna och har inte lärt sig att vara rädda för människor. Tre kullsyskon som slog följe och en sändarförsedd tik hamnade strax söder om Stockholm kring Tyrestareservatet/Haninge. Alla tre visar ett oskyggt beteende. Bättre vore om om de som ser vargarna fokuserade på att skrämma dem för människor! I stället för att filma. Uppfostra dem så att de håller sig undan från människor. Ett fåtal förefaller ha försökt skrämma dem vid möten. När någon gjort det har den enskilda vargen stuckit iväg. Men som med så många andra arter har uppenbarligen en viss tillvänjning vid mycket folk skett, när de nu finns så nära Stockholm. För första gången måsta man skjuta av bäver i centrala Stockholm, då de fäller stora träd.
Mitt på dagen tog Matte en lång och rask promenad med Lapskduon. Omväxlande i skogen vid sjön, längs stranden och på vägarna i området. En underbar höstdag var det med sol och hög och frisk luft! Matte njöt fullt ut! Numera håller Matte koll även baköver på stigen. Modji får inte gå hack i häl och passa på att repa blåbär, då Matte vill ha båda hundarna inom synhåll. Man får anpassa sig.
På kvällen tränade två Lapska tikar, varav en löptik (Aili) och fyra Lapska hanar i en sjukhuskällare på Lidingö. En Schäfertik var med och fick känna på miljön. Samtliga satt uppbundna längs en korridor i rörinfästningar och stämningen i "lägret" var som vanligt lugn och harmonisk. I vardera Lapsklaget som tävlar om ett par veckor finns två Lapska hanar och den här kvällen fick två av dem göra ett kopplat sök tillsammans. Vilket inte innebar något problem för någon av dem. Trots den löpande Ailis närvaro.
Modji fick ett frisök i alla de olika rummen och utrymmena och mycket spring fanns det i benen hennes! Fläktrummet bjuder på stora ytor att springa på! Hon hade fyra öppet placerade figuranter att söka rätt på och markera och det gjorde hon med stor entusiasm och glädje! Figuranten som satt uppe på ett bord belönade Modji med skinkpastej ur tub och Modji höll ett stadigt tag i tuben med tassarna som vore den en nappflaska! På bilden håller hon i handen, men flyttade sedan tassarna till tuben för att förhindra ett avslut! Klicka för större bild.
Aili fick söka fritt även hon och den första figuranten fyndade hon sittande på en stol i det första halliknande rummet. Aili skallmarkerade den öppet sittande figuranten fint! Nästa figurant fanns gömd stående öppet men skymd bakom en pelare, längst in i ett stort inre rum, bakom ett framförliggande mindre rum. Aili gick ut mycket fint långt bort från Matte och arbetade självständigt! Även här bjöd hon på en fin skallmarkering som vägledde Matte fram till den funna figuranten. Här är det bra med lättskallade hundar som kan arbeta långt ut från sin förare! Sin tredje figurant fick Aili jobba ordentligt på för att kunna lokalisera vittringskällan, vilket var avsikten vid valet av gömställe. En figurant var gömd bakom en tät plåtlucka i ett litet utrymme i axelhöjd på Matte. Ett par gallertrappsteg leder upp till luckan. Här tvingades Aili verkligen tänka till, då vittringen som sipprade ut framför allt träffade den motstående väggen i det stora fläktrummet, men även spreds vida omkring längs väggarna.
Aili fångade vittringen och tappade den, gång efte gång. Hon kom till skall mot väggen men det var en alldeles för oprecis markering och Matte tystade Aili och bad om "bättre"! Varför Aili tyst jobbade vidare för att göra Matte nöjd. Till slut höjde hon nosen mot den stängda luckan men kom inte till avslut, då hon blivit aningen osäker på att markera, eftersom hon nyligen tystats. Så för att tydliggöra för Aili vad som var rätt och fel gläntade Matte en aning på luckan när Aili vände ryggen till. Nu kom vittringen betydligt tydligare ut från det lilla gömstället och Aili fattade direkt var vittringskällan var belägen, en tydlig vittringsväg resulterade i en klockren markering mot luckan! Aili fick hjälp och lyftes in till figgen för slutskall och belöning! Träning och utbildning, inte uppvisning. Något som ibland glöms bort när man tränar. Man vill ju så gärna att det skall se bra ut när andra tittar på. Aili fick hjälp på traven i slutskedet och löste uppgiften fint!
Eftersnack och lite mat blev det som avslutning även denna givande träningskväll! Tack alla för bra träning och bra figurantarbete!