Söndagen var en spännande dag!
Matte har redan i somras, när Ailis mamma Modji lämnade flocken på grund av sjukdom, haft i tankarna att Aili skulle få nytt hundsällskap. Redan på veterinärkliniken kom en välmenande person fram och tipsade om Blocket. En köpochsäljplats där Matte aldrig skulle sälja eller köpa ett djur. En bild inlagd för att visa en kull Rottisvalpars förväntade tuffhet har etsat sig fast i skallen hos Matte. Man hade trängt in mamman bakom en dörr och hon var hotad och vettskrämd och visade alla tänder hon hade. "Förhoppningsvis blir valparna lika tuffa!" Var bildtexten.
Den bilden är etsad i hela Matte. Aldrig Blocken för djuraffärer alltså. Aldrig mer en liknande djurannons framför ögonen.
I stället har Matte avvaktat. Då och då behöver en Lapsk ett nytt hem. Eller någon hund som någon som känner någon känner. Matte har trott på ödet. Men tiden går och Aili har landat i att vara ensam hund och har gradvis kunnat tänka sig att ligga på det som varit Modjis reserverade platser. Aili har vuxit i rollen som flockens enda hund. Hon har även visat hur mycket hon har velat träffa, få hälsa på hundar. Mer och mer har Matte känt att tiden var mogen för att mer aktivt söka en ny flockmedlem. Hundstallets hemsida har besökts dagligen. Likaså den ideella organisationen Hundar Utan Hem. Där man förmedlar många sorters hundar som behöver nya hem och framför allt hundar som finns i Sverige! Föreningen fungerar som mäklare och alla kontakter går via föreningen, som har ett mycket noggrant utformat intresseformulär att fylla i, för den som är intresserad av en hund som presenteras. Matte fick förtroende för denna organisation.
Fredagen den 18 november var en ny hund inlagd. En kille som såg ut som en variant av Lapsk Vallhund! Han fångade så klart Mattes intresse. En kastrerad handhund av lagom storlek och med en lättskött päls. Precis vad som skulle kunna passa som kompis till Aili. Men bara ett år gammal. En hund högst fem år var förvisso vad som söktes, men kanske inte fullt så ung. Matte tänker på hur hon tidigare resonerat kring åldrande och ny hund. Har krav på sig själv. Han visade sig bo på en timmes köravstånd. En intresseanmälan skickades in och i förra veckan kontaktades Matte av föreningen. Sedan rullade det på snabbt. Matte intervjuades och ombads lämna referenser och kontaktuppgifter till människor som var anträffbara på telefon snarast. Allt flöt på. Ägaren till hunden var nöjd med vad som berättades om Lapskflocken och kontakt togs. Varpå alla inblandade ville att ett möte skulle ske så snart som möjligt. Hunden hade vistats hos en hundvakt periodvis, då ägaren genomgått en komplicerad operation och hade svårt att orka med att tillfredsställa hundens behov. Framtiden såg oviss ut och ett mycket tungt beslut om omplacering var fattat.
Mitt på dagen anlände Matte och Husse och togs emot av en hund som de visste var avvaktande mot främlingar. Aili var med och väntade i bilen. Efter att ha blivit utskällda vid ankomsten bjöd Matte på en god tuggpinne för positiva vibbar och sedan slog sig tre människor ner vid soffbordet. Det dröjde inte länge förrän Husse blev uppvaktad av Colin, som hoppade upp i soffan. Även Matte blev hälsad på av en vänligt inställd Colin. Så det där med att vara avvaktande kändes inte så uttalat. Rätt normalt.
Klicka för större bilder.
Det stod nog klart rätt snart att Colin var en mycket trevlig bekantskap och hans historia var känd för Matte innan.
Matte tog en promenad med Colin och hans matte medan Husse höll Aili sällskap vid bilen. Där hon med öppen baklucka kunde se Colin. Aili togs ut ur bilen och bort och Colin fick nosa av bilen. Därefter fick Aili nosa av efter honom. Beslut fattades om att Matte och Husse skulle vara hundvakter under två veckor, för en utvärdering av hunden och situationen. Det är allt vad som bestämdes. En prövotid för Lapskflocken med Colin och avlastning för den som var oförmögen att ge honom vad han behövde.
Måndag.
Hundarna sov bredvid varandra i Mattes sovrum och natten var lugn. Han är en intensiv kille som gärna tuggar på saker och han är otroligt nyfiken! Nyfikenheten bär honom nog genom livet. Fotboll på TV hade han aldrig sett och på söndkvällen stod han framför skärmen och följde med i spelet! Backade, gick fram och åt sidan och följde bollen. Full uppmärksamhet på spelet! På måndagmorgonen låg Colin bredvid Matte som satt vid datorn och han tuggade hundtugg och somnade sedan. Aili går alltid ut i uterummet efter frukosten. Var och en fick välbehövlig egentid och Colin framför allt med Matte.
Mitt på dagen tog Matte en rask promenad med båda hundarna i en timme och det fungerade helt utan problem. Därefter släpptes hundarna loss i trädgården där de satte igång en härlig jaktlek, på den med djup och blöt snö täckta gräsmattan. De är jämnstora och leker på samma sätt. Man jagar varandra! Aili hade inga problem att hänga med Colin som tog täten! Från lägenhet till detta. Colin ser ut att trivas fint. Han är en hund lätt att älska. Aili har lite åsikter om hur mycket närhet hon vill ha och han måste lära sig respektera hennes kommentarer. Matte hjälper båda. Styr upp och reder ut. Matte bestämmer flockreglerna och det här blir nog fint när Aili och Colin hittar samma språk. Colin är en hund som är van att umgås med många olika hundar och han vill bli omtyckt! Då kan den ettåriga hanen bli lite för mycket för den nioåriga damen ibland.
