Fredag.
Matte tog med hundarna på en solig promenad i området. Mot bättre vetande.... Först kom det en massa blöt snö i onsdags. Det snöade hela dagen, snön vräkte ner och det blåste hårda vindar. Snöandet övergick i regnande och hela kvällen regnade det. Under natten frös det på och sedan har det varit minusgrader med viss dagsmeja i mycket soliga lägen. Vägarna i området plogades en gång. I snömodden körde diverse fordon och den således spåriga modden frös på. Sådant är nu underlaget när man vill promenera. Därtill är den solutsatta vägsträckan utanför den egna stugan som en såpad skridskobana. Även hundarna halkar och inte är det sandat.
Matte tog på sig Icebugs på fötterna och begav sig iväg. Gående i den yttersta kanten mot diket där lite frusen snö stoppade en förflyttning i sidled. Komna bort till brevlådorna upptäckte Matte att vägen var sporadiskt grusad. Med blicken riktad rakt ner för undvikande av isfläckar och frusna pucklar att vricka fötterna på och under ett visst oväsen av krossad frusen modd under fötterna, lyckades Matte hålla lite mer än styrfart och hundarna kunde hållas i trav.
Att köra bil på vägen var uppenbarligen inte heller lätt. En bilförare vägrade köra någon annanstans än mitt i vägen vid passage av Matte och de tre Lapska. Varför Násti fick tryckas in mot diket med Mattes ena ben och själv försökte Matte balansera jämte sina hundar på den branta kanten ner mot diket. Kommenderande sina hundar att stå still, samt dragande in alla utstående kroppsdelar. Bilföraren körde sakta som tur var. Han såg tämligen ansträngd ut. Inte van vid att köra på så smala och isiga vägar, mötande en fotgängare med tre hundar förmodligen.
Matte höll god fart trots allt och presterade en godkänd tid på sträckan, men det kändes i hela kroppen att underlaget var hårt, knaggligt, knöligt, ojämnt och bitvis mycket halt. Varenda muskel fick jobba och någon behaglig promenad var det inte. En spänd kropp slappnade långsamt av, med hjälp av en mugg kaffe på renskinnet i solen på trappen. Hundarna fick populära fika-tuggpinnar.
Andra som under dagen passerade stugan till fots, hade även de en aningen spänd kroppshållning och gick stelt och långsamt. Matte kunde konstatera att på den nästan timslånga promenaden var det bara raksträckan utanför den egna stugan som inte alls var sandad. Övriga vägar var sandade, om än aningen glest och sporadiskt bitvis. Skogen är nog att föredra för promenerande den närmaste tiden. Att bryta lårbenshalsen är inget vare sig Matte eller Husse skulle vilja göra. Broddar på. Eller Icebugs.
Äldre och fallolyckor är ett samhällsproblem. Kostar pengar. Vem vill bidra till den statistiken?!