Matte tog en långpromenad med de vuxna hundarna i snabb takt, medan knytten sov efter att ha härjat sedan femsnåret.
På förmiddagen fick knytten vara ute och roa sig under en timme, på baksidan av huset. Sol och någorlunda lä i sänkan mellan huset och berget. Därefter stoppade Matte trötta små knytt i transportväskorna och gav sig iväg mot Täby Kyrkby Veterinärklinik. På vägen hämtades G. upp som bärhjälp. Ingen parkeringsplats finns längre intill mottagningen. Mattes högeraxel har börjat protestera mot allt bärande av knyttväskor till och från bilen.
På mottagningen togs knytten emot av samma veterinär som gjorde de två ultraljuden. Han såg väldigt glad ut när han nu fick se resultatet! Efter genomgång av alla knytt var han mycket nöjd. Matte åxå! Mánnu har fått ner båda kulorna, så vad det anbelangar kan han föra släktet vidare. Längst ner stod kommentaren: "Fin valp" på alla fyra protokollen. Härligt! Därefter kom det mindre roliga för knytten: chipmärkning och vaccinering. På denna mottagning vaccinerar man åttaveckorsvalpar mot både parvo och valpsjuka, eftersom man funnit att valpar vid åtta veckor inte har det goda skydd mot valpsjuka som man tidigare trott. Däremot avvaktar man med vaccinering mot kennelhosta till nästa valpsjukevaccinering, vid tolv veckors ålder. Häremellan skall valparna åter avmaskas vid tio veckors ålder. De avmaskades senast vid sex veckors ålder.
Knytten var så trötta efter utomhusleken att de var synnerligen lätthanterliga. De uppträdde snarast som drogade... Men så snart de kom hem och släpptes ut i köket för utfodring var det full rulle igen! Därefter fick de vara i valphagen på framsidan av huset under en längre stund. Blåsigt, men varmt och soligt. Lihkku hade dragkamp med sina syskon och lyckades få dem med sig alla tre! Ettrigare får man leta efter! Ett energiknippe och en retsticka och jätterolig! Idja välte omgående vattenskålen och sprang runt med den. Lahji upptäckte något utanför valphagen och satte sig som en staty och bara tittade. Länge. Matte blev inte klok på vad. Precis så brukade Násti göra väldigt ofta. En liten filosof försjunken i funderingar som det såg ut. Mánnu försökte balansera på en liggande (tom) fodertunna. Han åkte av stup i kvarten, men gav inte upp. När Husse kom hem föreföll knytten nöjda med utevistelse för dagen och somnade djupt, utspridda i köket. Lahji vilar inför sin härliga valplekskola och Mánnu inför sitt valpläger. Lihkku inför mötet med räddningshundgruppen i Holland. Idja inför mötet med det okända.
Matte börjar få separationsångest... Eftersom alla knytt uträttar sina behov så fint på tidningar utlagda på två ställen, känns det inte som en börda att ha dem alla i kök och matrum. Det är bara roligt med fyra goa och vilda knytt! Matte njuter! Saknaden kommer att bli stor! Men glädjen över att de är varmt efterlängtade i sina nya hem är också stor!
Tillbaka