Måndag.
Flocken lämnade stugan och gick ut i solen, när den nådde reviret vid halv elva. Släpet var lastat med ett andra lass ruttna och halvruttna stockar, som utgjort botten i det gamla staketet mot vägen. Stora, blöta och jättetunga bitar skulle iväg till tippen. Kvar på gräsmattan låg ett gäng gamla staketstolpar med fästen, i form av vinkeljärn med uppdragna och löst hängande ankarspikar. Dessa stolpar bar Husse och Matte nu till släpet för bortforsling. Iväg for Husse och Matte började söka igenom gräsmattan, över hela den yta där stolparna burits vid nermonteringen och ända fram till där de lämnat tomten. De kraftiga ankarspikarna hade dinglat löst i vinkeljärnen och det innebar att det låg tappade spikar lite här och där. Marken var frusen efter en kall natt och på vissa ställen syntes de mer eller mindre rostiga spikarna rätt bra i den lågt stående solen. Bland alla kvistar under björken var de dock rätt omöjliga att se. Spikarna måste bort för att inte kunna fångas av gräsklipparen och kastas iväg som vassa projektiler. De skulle bort för att inte hundarna skulle få dem i munnen eller i tassarna när det äter gräs och leker. Denna syssla tog rätt lång tid och en magnet hade underlättat! Till slut hade Matte i alla fall en näve full med spik. Dima kom och kollade vad Matte pysslade med. Han trodde nog att det var ett godissök och att han missade något!
Husse for iväg till tippen och Matte hämtade hammare och stängselkrampor. Över det gamla staketet hade kycklingnät satts upp, när flocken flyttade in för tjugo år sedan. Det visade sig snabbt att originalstaketet var för lågt! Ailis momor, den då ettåriga Násti, såg en fågel på vägen och reste sig mot staketet. Násti hoppade jämfota i sin upphetsning och råkade liksom av en händelse studsa över staketet. Hon blev nog lika förvånad som Matte. Därefter ägnade Matte en hel regning dag åt att sätta upp ett nät för att höja staketet. Det visade sig även hålla rådjuren borta och har fungerat fint i alla år.
När ett nytt och högre staket nu är på plats mot vägen, vill Matte passa på att äntligen fästa nätet mer proffsigt mot de delar av det gamla staketet som är kvar. Inga ståltrådar virade runt en planka, utan stängselkrampor för ett snyggare intryck. Även de höga bambukäppar som stagat nätet byttes ut. Höga metallpinnar avsedda för rådjursnät fick ta bambupinnarnas plats. Det är märkligt att bambukäpparna har hållit i tjugo år! Matte jobbade på och det var ett pillgöra att fästa de små kramporna i sviktande brädor utan mothåll. Men det blev väldigt snyggt och Matte jobbade envist på, timme efter timme. Till slut kunde de höga metallpinnarna kortas av till lämplig höjd och Matte var nöjd.
Solen sken och vinden var kall. Det var stor temperaturskillnad på olika platser på tomten. Aili hittade den optimala platsen där det torkat upp på infiltrationskullen! Sol och lä! Dima sysselsatte sig med lite av varje och var ständigt på väg till eller från något. Bäcken porlar och solen väcker några kryp till liv. Kanske var det vattensorken som Dima spanade på där han satt helt stilla vid bäckkanten och stirrade mot slänten i vattenbrynet? Då och då reste han sig och nosade ner bland kantstenarna. Den porlande bäcken har varit till stor glädje för alla flockens hundar under åren på platsen!
Solen sjönk bakom skogen och Husse tog en skogspromenad med hundarna, medan Matte plockade undan sina verktyg och förberedde middagen för alla, nöjd med dagen. Hela sträckan av staketet från vägen in till grinden var nu färdig och Matte hade även hunnit med lite vårstädande på tomten. Plockat hundskit som varit gömd i snön bland annat. Sex timmar utomhus i solen blev det för hela flocken denna dag!