Söndag.
En dag som Lapskflocken tillbringade till stor del utomhus. Matte tog en powerwalk med hundarna genom området och nu var det många som tagit sig ut till sina stugor och var sysselsatta i trädgårdarna och kring husen. En del nytillkomna hundar med förare tyder på utlånade stugor till äldre släktingar som flyttar ut från stan. De som kan lämnar stan för det mer glesbefolkade landet runt stan. För frisk luft och för möjligheter till fysisk aktivitet, när många jobbar hemifrån eller saknar arbete. Många är arbetslösa och allt fler blir det för varje dag. En annan siffra som stiger för varje dag är antalet döda. Det är tungt att varje dag höra att ett trettiotal människor avlidit i Covid-19 det senaste dygnet. Att flertalet är äldre och att man fått in smittan på en mängd äldreboenden.
De äldre som var de sköra och som till varje pris skulle skyddas. På många ställen visar det sig att personal går direkt från sjuka till friska i rum nära varandra. Andra boenden har separata avdelningar med olika personal för sjuka och friska. Nu är det de gamla och sköra som avlider i influensan i rask takt. Så fruktansvärt tragiskt. Men det blir lätt att tänka för en yngre generation att sjukdomen bara är farlig för gamla människor. Så är det inte. Även unga avlider i lunginflammation som tillstöter som sekundär sjukdom till följd av Corona och Covid-19. Trots att vi matas med fakta verkar det glida förbi många och rykten uppstår om hur detta smittar. Eller inte.
Husse tog en skogspromenad med hundarna på eftermiddagen och Matte kröp omkring och rensade ogräs runt spirande vårblommor och byggde vidare på sin trapp i slänten ner till bäckfåran. Hundarna låg på altanen och hade koll på både sin flock och alla som promenerade förbi, samt på häckande ringduvor, skator och mängder med småfåglar. Bofinken sjöng så fint och även koltrasten hördes i kvällningen. Tussarna med hundhår som kammats ur minskar och blir till isolering i fågelbon.
Matte och Husse hade börjat plocka ihop för att gå in och göra kväll med middagsätande, när en bekant bil svängde in i infarten. Aili gick i taket av lycka! Äntligen ett besök! Modji blev lika glad, men mer balanserat. Mattes yngste son med fästmö hade tagit en tur ut på landet, med lite förtida påskgåvor i form av godis och tidningar till sina föräldrar! Gåvorna placerades vid sidan av för undvikande av närkontakt och samtal fördes med några meters distans och i medvind i den kraftiga vinden. Besöket var inte långvarigt men mycket uppskattat och omtanken är det väsentliga! Inte tiden man umgås eller avståndet. Att få se andra människor som är viktiga och nära, när man befinner sig i social isolering, är en skänk från ovan! Ett oväntat besök värmer mer än någon sol.
Måndag.
Dagen sades bli solig och vårlik och flocken begav sig ut till sitt lilla torp vid kusten, en dryg halvtimme hemifrån. Inom samma län och så nära är det knappast att resa bort som tur är. Hundarna gjorde som vanligt och patrullerade av sitt andra revir, längs staketet mot skog och hygge där det finns mycket vilt. Nu skulle äntligen den tunna och rangliga lilla granen bort, för att ge det stora körsbärsträdet livsutrymme. Ett vilt körsbärsträd och i området runt om finns det många. Vilket blir väldigt vackert när de alla blommar och fåglarna uppskattar bären. Den var lätt att fälla, då det var öppet runt om och Husse kapade raskt av alla grövre grenar med motorsågen. Matte bistod med grensax med utväxling. Med saxen i händerna fortsatte Matte sedan och kapade de marksvepande nedersta grenarna på granen intill gårdstunet för luftighet och ljus nära stugknuten. Många grangrenar har Matte kapat intill stammen innan hon sent i livet fick lära sig att granar då långsamt ruttnar. Grangrenar kapar man med en decimeters tapp som får självruttna och falla av, för undvikande av blödning och infarter för bakterier.
De två jättehögarna med ris från stormknäckt gran och fällda granar, efter stormen i fjol, fylldes nu på med mer granris. Det blev aldrig så mycket snö att de kunde brännas i vintras. Modji och Aili hade roat sig på sitt håll och Aili var försvunnen. Matte ropade. Modji kom men inte Aili. Matte kallade in med en annan ton. Då dök Aili upp inifrån stugan där ytterdörren ställts upp. Hon sökte skugga och svalka när det var tolv grader ute och solen värmde i den tilltagande vinden. När Matte och Husse skalade av ett lager kläder.
En medförd lunch intogs i solen och då ställde båda hundarna upp och diskade ur byttan med potatissallad! Någon form av koll hade alltså Aili, trots att hon dragit sig tillbaka i den svalare stugan.
Klicka för större bild.
Solen försvann bakom höga tallar i sydväst och vinden friskade i rejält nu. Jackorna åkte på och Lapskflocken bröt upp för att återvända till det permanenta reviret. Först gjordes en avstickare ner till hamnen, med de fint bevarade sjöbodarna sjuhundra meter bort från stugan. Många bilar stod på parkeringsplatsen och många hade alltså tagit sina båtar ut till de närbelägna öarna gränsande mot Ålands hav. Tillbaka in i skogen och hem for flocken, för att även hundarna skulle få lite mat.
Var rädda om er och varandra!
