Även onsdagen inleddes med en skogspromenad. En granne misstänkte att ett lo promenerat på stigen och spraymarkerat högt på grangrenarna. Det lät logiskt, då Matte strax före jul för snart ett år sedan spårade ett lo på samma plats. Ungefär 100 meter upp i skogen, tvärs över vägen. Vildsvinen lockar kanske.
Matte tog sedan med sig hundarna för att möta upp med sina söner vid Mormors hus. Ytterligare möbler skulle ut ur huset, som nu mest är ett tomt skal. Två mycket långa liv är bortstädade. Fragment finns bevarade här och där och förfärande mycket hamnar på tippen. Mycket hade kunnat säljas i andra hand. Men till det krävs tid och förvaringsutrymme. Ett jobb som måste göras och Matte känner viss panik inför vad sönerna skall behöva ta hand om så småningom. Att dö ifrån en massa döda ting är väl en sak, men som hos så många djurägare finns tankarna på vad som händer med djuren. Framför allt vid plötsliga insjuknaden, olyckor och dödsfall. Numera finns ett djurägarkort som man kan ha i plånboken. Där information finns om att djur befinner sig i hemmet och behöver tillsyn och omhändertagande. Att ha en lapp liggande i plånboken med upplysning om djur i hemmet och vem/vilka som därför måste kontaktas, är ett sätt att ta hand om sina djur. Matte har levt som singel i många år och hade då ett avtal med en vän om att rycka in. En trygghet. Både för djuren och för djurägaren.
Det blev en djupsinnig inledning. Orsakad av de känslor som väcks när man rensar efter sina föräldrar. Samt överlåter en del på sina barn. Matte utgör nu den äldsta generationen. Livets trappa. Ett konstaterande.
En snygg övergång vore nu på plats, men Matte kom inte på någon.
Hundarna, som sagt. Planen var att de skulle få en promenad längs lite mer okända vägar, men så blev det inte. Krakarna blev kvar i bilen under Mattes stök i huset. De låg tysta och väntade i sitt andra hem. Syrran dök oväntat upp och det som skulle hit och dit skulle gås igenom. Myrorna hämtar ytterligare kartonger och resten skall till tippen. Något MÅSTE sparas. Men var?
Hemkomna strax innan skymningen, försökte Matte kompensera hundarna med ytterligare en sväng i skogen och lite utevistelse på tomten.
Husse tog med sig Modji på träning på Ramirent i Veddesta. Kursträning, som visade sig vara lika mycket träning för alla som ville träna. Husse och Modji bildade grupp med ytterligare två ekipage. Modji fick ett frisök där de två figuranterna gömde om sig, så att Modji på så vis fick fyra figgar gömda på fyra olika ställen. Husse ville ha lite olika svårighetsgrader på legorna och fick som han ville. Med två synnerligen bra figgar, fick Husse precis den träning som han ville ha för Modji. Det som var viktigt var att Modji omedelbart fick bekräftelse på att hon gjorde rätt när hon började skallmarkera. Med allt högre krav på hunden och svårare legor, kan hunden hamna i en situation där den blir osäker på om vittringen är tillräcklig för att framkalla en markering. Vittringen kan komma i pustar, den kan komma och försvinna. Vittringen kan komma på flera olika ställen och få en orutinerad hund osäker. Träning är träning och skall utveckla hunden. Bygga upp hunden. Därför var det guld värt när figgarna belönade Modji på det första skallet, eller till och med första lilla ljudet. Husse var mycket nöjd med det eminenta figurantarbetet och hälsar och tackar!