Torsdag.
Vädret har växlat från den ena dagen varmare än den andra och nu hopas de mörka molnen efter någon dag med helt idelaliskt valpväder med sol, lite vind och tjugo grader. Skönt att vistas ute i och både busa och vila. Många långa dagar har det blivit i valphagen för stim och stoj och miljöträning med balanshinder och klätterövningar. På torsdagmorgonen var allt genomblött och det hade regnat häftigt på natten med åska och blixtarna lyste upp stugan. Fram på förmiddagen fick valparna komma ut och hann vara i sin hage några timmar innan regnet åter drog in med åskskurar och skyfall. Inte lämpligt för någon att vara ute i. Att det mullrade och smällde rätt hårt och nära var inget valpskaran fäste någon uppmärksamhet vid. Varken Aili eller Modji bryr sig om åskväder.
Mot kvällen höll det åter uppe och solen tittade fram. Matte passade på att koppelträna valparna med det elastiska kopplet och varje valp fick gå från huset och ner på gräsmattan. För att komma ner på gräset måste de klättra över en avgränsning besstående av ett grovt rör och en sten som trappsteg ner. De fick sedan välja fritt hur de ville röra sig och Matte hängde på och studerade och noterade individuella variationer och varianter i de fyra valparnas kontakter med omvärlden. Gräsmattan är inte enorm, det finns träd, buskar och rabatter. En lekstuga och en gårdspump och några hundleksaker ligger utströdda. Alla tog för sig av hela ytan och under femton minuter tog de sig runt den på lite olika sätt. Systematiskt, kors och tvärs eller fram och tillbaka. Men de var i rörelse och stundtals gick det undan! Matte styrde lite med sitt kroppsspråk för att samtliga skulle uppleva så mycket som möjligt på sina femton minuters vistelser på platsen.
Att släppa dem lösa här är otänkbart med en djup bäckfåra mellan hus och gräsmatta där det nu är gyttjigt och igenvuxet. En valp försvinner. Med ett staket ut mot vägen som består av glest liggande brädor är det rakt ut i trafiken för dem. Omöjligt alltså att ha lösa valpar här. Staketet är förhöjt med nät och går inte att ta sig över för vare sig vuxna hundar eller människor. Men igenom för små valpar.
Alla valparna fick gå en runda och på tillbakavägen till huset fick de gå över den lilla bron över bäcken. Lagd med glesa trallbrädor. Inga problem! Alla traskade obekymrat, men lite nyfiket över. "Vad fanns under? Nere i bäckfåran?" Tydligt blev det vart de gärna försvunnit om de kunnat! Så skulle de uppför trappen och in i huset. Här gjorde alla likadant! De gick fint uppför halva trappen, insåg att de var på väg in och tvärvände och ville ner igen! UTE PÅ TOMTEN VILLE DE ALLA VARA! Ett härligt gäng nyfikna valpar som tar för sig av livet och inte låter eventuella hinder stoppa dem. Problem är till för att lösas och världen till för att utforskas! För någon var det fokus i fjärran som gällde! Det fanns bara en riktning och det var framåt! Vidare! Med bestämda och målinriktade steg i god fart! För någon annan var det full fart frammåt i stora skutt och med diverse tvärstopp för att snabbt kolla något intressant. För en annan var det någon variant på båda de andras sätt att ta sig fram och för en var det mer av spårarbete för att kolla var alla andra gått tidigare och förutsättningarna ändrades från den som var först och sist ut. Samtliga kissade ute och att de var i koppel bekymrade ingen av dem det minsta. Alla var nyfikna på varandras kissfläckar vartefter de blev fler. För dem som var först fanns kissfläckar från de vuxna att kolla.
När de precis hunnit slå sig till ro i stugan för att smälta sina intryck, brakade ett åskväder igång på mycket nära håll! Det smällde och knallade och regnet dånade på plasttaket till valprummet ihop med köket. Plåttaket på stugan var inte heller så tystlåtet. Ett jävla oväsen var det minst sagt! De fyra valparna låg tillsammans och sov.
Husse hade gett sig ut med Modji och Aili och hade hittat ett takutsprång på ett hus att söka skydd under som tur var.