Måndagen ägnades åt en långpromenad med hundarna. Samma runda där Gázzi för drygt en vecka sedan kroknade. Nu travade hon på som vanligt, strax bakom Matte. Efter en liten paus inne tog Matte med sig hundarna ut på tomten och lämnade dem där för ett kort, som blev ett långt, besök hos Cockerknytten tvärs över vägen. Minstingen föreföll lite hungrig och inte helt nöjd, så Matte medförde en välanvänd napp åt lillkillen. Den sprillans nya var inte så kul tyckte han. När man hör talas om att olika djur matas med nappflaska så låter det så självklart och enkelt! Cockermatten och Matte delar inte den åsikten. Så himla lätt är det verkligen inte att få en helt liten valp att acceptera en napp i konstmaterial och dessutom få den att suga effektivt och så mycket att den får i sig den mängd mjölk som den behöver. Att vara hunduppfödare är inget man är för att lättvindigt skära guld med täljkniv. Detta är i varje fall Mattes och Cockermattes erfarenhet.
När Matte återvände till sitt revir satt Modji på trappen och vaktade den olåsta dörren. Gázzi satt mitt på gräsmattan och vaktade närmare staketet. Násti patrullerade längs med hela staketet, även bakom huset. Teamwork! När Matte kom ner på vägen strömmade de Lapska tillsammans och välkomnade Matte och lämnade över. Snyggt jobbat av en flock självständiga hundar!
Násti blev allt mer irriterad på sin Matte, som inte hörde väckarklockan på tisdagmorgonen. Ligger man på sitt enda någorlunda normalhörande öra, hörs inte väckarklockan. Uppenbarligen. Násti tog sitt ansvar och såg till att hennes Matte kom upp i tid.
Hundarna fick mat och rastades och sedan begav sig Matte iväg till Norrtälje, för att möjligen återfinna delar av den försvunna hörseln. En upprörd audionom konstaterade att Mattes husläkare remitterat Matte i februari, utan att en hörselutredning av experter hade gjorts. En ensidig hörselförlust måste alltid utredas innan man diskuterar hörapparat! Tjänstefel ansåg audionomen och uppmanade Matte att anmäla. Inte så kul.
Nu hade en specialist inom ett annat område reagerat på den plötsliga och ensidiga hörselförlusten och startat en grundlig utredning nästan ett halvt år senare. Därefter hade han remitterat Matte för utprovning av hörapparat. Så snart kanske Matte åter hör från vilket håll några hundar skäller eller från vilket håll en bil närmar sig. Att inte höra i stereo är ett handikapp. Vilken hund skäller var? Nu hör Matte som om alla ljud kommer från vänster. Fel hund blir tillrättavisad. Var sitter jycken och skallmarkerar? Vad är det som låter i största allmänhet. Trafikfarligt om inte annat, när Matte och hundarna är ute på promenad. Mattes förlorade stereohörande, påverkar Mattes liv med hundarna. Anledningen till att Matte tar upp detta mer privata ämne.
På tisdageftermiddagen tog Matte sedan med sig sina hundar på en gråväderspromenad upp till sjön. Vatenytan låg helt stilla och spegelblank och den bortre stranden framträdde i diset. Regnet var som en våt disktrasa i ansiktet. Glasögonen behövde vindrutetorkare och det var lugnt och rofyllt. Matte njöt av stillheten och tystnaden. Hundarna fick gräva på sandstranden eftersom åtminstone de två yngre gärna ville göra det. Men tillbaka hemma visade de alla tre att de hade varit ute tillräckligt. När Matte så småningom fick fyr i kaminen placerade sig hundarna på ryamattan framför och föreföll nöjda. Deras matte funderade på ny husläkare.