Onsdag.
Även denna dag ägnades åt trädgården. Fortsatt städning och väntan på att marken torkar upp efter översvämningen. Ännu går det inte att plantera ut köpta perenner och förodlade ettåringar i form av luktärter och blomsterbönor, när marken är dyngsur. Sniglar plockas i mängder morgon och kväll. Man halkar ställvis på gräsmattan i bäckens närhet....
På kvällen tränade Lapskflocken räddningssök som varje onsdagkväll och denna vecka var det utomhus med sommarväder. En ordentlig kontrast mot förra veckans träning i ösregn. Tränade gjorde två Lapska tikar och tre Lapska hanar samt en halvårig Jaktlabbetjej och platsen för träningen var ett skrotområde.
Närvarade gjorde även ett par som var där på studiebesök för att få en hum om vad en Lapsk Vallhund är för typ av hund. Man ser en bild på en hund och läser en beskrivning av en ras. Bestämmer sig sedan för att "en sådan skall vi ha". Rakt av utan att ha mött någon hund av utvald ras. Eller bara helt kort på en koppelpromenad. Eller kanske över en fika med passiv hund närvarande. Oavsett ras. Är man intresserad av en arbetande hundras bör man definitivt se mer än så av tilltänkt ras! Lapsk Vallhund är de facto en arbetande hundras! Vilket måste upprepas gång efter gång tydligen.
Vad är väl bättre då än att se en Lapsk Vallhund, eller fler, i arbete. Om det är en sådan hund man vill ha. Vilket alla borde vara intresserade av, tänker Matte. Men icke. Vilket är en stor sorg. Man vill ha en Lapsk Vallhund. Men inte för rasens arbetsegenskaper! Dem är man inte alls intresserad av. Man vill ha en Lapsk Vallhund för dess utseende. Blott och bart. Att den har lätt till skall, jakt och mycket självständiga aktiviteter tänker man sig träna bort. Neravlade egenskaper sedan generationer. Även som förstagångshundägare. Så blir det väldigt fel ibland tyvärr och hundar får byta hem när de kommer i tonåren. Missförstådda och betraktade som problem - när de bara är rastypiska Lapska Vallhundar. Sorgligt och bedrövligt. En bra hund på fel plats.
Matte har med tiden lärt sig att när man vill ha "en hund att träna med" betyder det inte självklart att man vill träna med hunden så som Matte och Husse och hela träningsgruppen menar! Nämligen träna något tillsammans med hunden. En hundsport alltså. Tillsammans med hunden vill man träna, jo då, men man vill ha en kompis att ha med sig när man springer! På löpträningen! Man vill ha en hund som springer vid sidan när man själv springer. Kanske i skogen. Eller går, eller vandrar.
Hur många gånger skall det behöva sägas?!
En Lapsk Vallhund behöver mer än att röra på benen för att må bra och vara nöjd med livet! Mer än att vara springsällskap. Den behöver mental stimulans/hjärngympa för att vara tillfreds med livet.
Vilket för övrigt alla hundar behöver. Vissa dock mer än andra. Så som alla raser som kan anses vara arbetande hundraser.
Tänk om alla var så ambitiösa som studiebesökarna på onsdagkvällen innan de köpte en hund! Oavsett ras. Trots att man hade en mycket lång bilresa för att ta sig till kvällens träningsplats!
Att få se dessa fem Lapska Vallhundar på frisök i en bråtig miljö lösa problem, för att ta sig fram och hitta fyra människor på för förarna okända platser, måste ha sagt vida mycket mer om rasens kapacitet än att hänga med på en koppelpromenad eller klappa hund över en fika.
Aili fick problem med att lokalisera vittringskällan där den fjärde figuranten var gömd. Hon fick vittringen inne i en tom container. Dit återvände hon gång efter gång. Hon klättrade på föremål utanför men fick lik förbaskat vittringen inne i containern. Figuranten visade sig till slut ha gömt sig nere i botten, i mitten av en trave gigantiska arbetsmaskindäck staplade på varandra. Högt över Mattes huvud kom vittringen upp som ur en skorsten och hamnade av vinden längst inne i containern. Aili gjorde helt rätt men det blev fel. Genom att inte ge upp, med stor arbetsmotor och mycket energi trots värmen, jobbande hon länge på denna vittring för att hitta den gömda människan. Till slut lyckades hon lösa problemet.
Får en Lapsk inte utlopp för rasens typiska energi och arbetsmotor på ett strukturerat sätt, är risken stor att hunden hittar på egna sätt att sysselsätta sig. Valla renar/jaga rådjur är i princip samma sak.
Matte och Husse tar inte emot studiebesökare på träningar med grupp eller mer privat, för att försöka sälja egna valpar! Några sådana skall inte födas i den egna flocken. Studiebesökare är välkomna endast för att försöka förhindra ett enda felköp och för att förmedla vilken fantastisk ras det är att jobba med för den som vill ha en hund att göra roliga saker med, träna med, om man därmed avser olika för rasen lämpliga hundaktiviteter!
Inte för att bara ha en hund som sällskap på löprundorna. Arbetande hundraser måste få jobba med mer än benen! Det räcker inte att i koppel springa vid sidan av sin människa. På vilket sätt ger det en problemlösande och självständig hundras tillräcklig stimulans för ett lyckligt liv?
Hur avlar man vidare och bevarar rastypiska egenskaper som god arbetskapacitet, uthållighet i arbete, stor arbetsmotor och mycket energi lämplig för renaveln hos en ras som Lapsk Vallhund, om det enda man vet om arbetskapacieten är att de springer bra? I bästa fall ibland. Insidan av skallen är väl så viktig. Om den vet man ingenting, om man bara är ute och springer med hunden. Mer måste till vad gäller kunskap om hundens insida när det gäller arbete och samarbete med sin människa. Mentaltest i kombination med praktisk användbarhet av hunden måste till kunskapen om springförmågan. För att man skall känna individens avelsvärde. För att rasen inte skall förlora rastypiska egenskaper nödvändig i renskötseln.