När Násti kom in på Djursjukhuset Albano i söndags kväll, fick Husse och Matte veta att det ändå såg rätt bra ut. Juvret var "bara" inflammerat och det kunde antibiotika fixa. Det hade kunnat vara mycket värre! Juvret kunde ha spruckit och mjölkkörtlar trasats sönder!
Där är vi nu. Torsdag. Knyttens tvåveckorsdag.
Matte fick beskedet av veterinären, efter ronden på onsdagförmiddagen. Násti skulle få gå hem med den starkare antibiotika som sattes in på söndagkvällen. Men endast då.... Samt smärtstillande. Man hade kontrollerat preparaten med en gynekolog, mer kunnig på dräktiga och digivande tikar. Inga problem. Skönt.
Matte hade nu letat fram den transportväska som knytt biltränats i tidigare. Vanligtvis biltränas inte knytten förrän vid fem veckors ålder för första gången, men veterinärbesök kan kräva bilfärder tidigare. Inget som vare sig Násti eller Modji tagit skada av. Tvärtom kanske? Innan avfärd hade Matte hunnit ge grabbarna mat vid två tillfällen med tre timmars mellanrum. Alla hade ätit sig nöjda. Knytten slog sig till ro med den stora nalle som utgjort ställföreträdande mamma i den förminskade valplådan.Väskan ställdes på baksätet, fästes genom handtagen med bältet och täcktes på alla sidor utom en, av en tunn fleecefilt. Ventilationen skapar drag i bilen. Knytten lämnades i bilen när Násti snabbt lämnades ut. Trots ett stort hål i juvret instruerades Matte att massera. Både hela och trasiga körtlar. Såret varade och såsade. Ett stopp måste göras i Arninge för att inhandla en tredje sorts antibiotika samt förbandsmaterial. Vad behövdes? Inte lätt att veta innan Matte sett såret. Svårt att föreställa sig.
Vid hemkomsten fick Matte börja med att ta bort den genomgeggiga kompress som fästs med en tejp runt bröstkorgen. Då stod det klart för Matte hur ett sprucket juver kan se ut. Det är just sprucket. Ett hål stort som en tumnagel på en rejäl karl gapade i huden. Man såg rakt in i juvret. Tänk er det tjejer! Ett hål rakt in i bröstet! Matte skulle nu massera detta juver. Trots försiktighet ramlade skadade mjölkörtlar ut med blod och var och de måste naturligtvis stoppas in igen. Matte var totalt oförberedd på detta. Nu måste bandaget göras knyttsäkert. Matte klippte hår över en större yta runt det skadade juvret och spenen. Stoppade färdiga gasbindesuddar i hålet, kompress över spene och hål och mängder med tejp runt kompressen. Att raka kändes inte aktuellt eftersom hela området smärtade rejält. Násti hade jätteont och ville inte äta.
Knytten har snabbt insett att de fått en extramamma och när Násti klev in i valplådan kom alla knytt till Matte vid lådans kant och ville ha mat! Livet kan vara förunderligt i sin självklarhet ibland. Nu var det Matte som mättat dem och då var det Matte de vände sig till i första hand. Överlevnad. Men så snart Násti lagt sig ner hjälpte Matte knytten tillrätta vid spenarna och höll en skyddande hand över bandageringen. Knytten kämpade hårt för maten och Násti kopplade av och såg nöjd ut. Trots allt. Endorfiner frigjordes.
Men för att kunna ge di måste Násti själv ha näring. Matte hade köpt med sig några små burkar med speciellt näringsrik mat, att ge hundar efter operationer till exempel. Násti nobbade och Matte tog maten nävvis och stoppade i halsen på Násti. Ibland bara måste man.
Rätt snart stod det klart att kompressen blev blöt och tejpen släppte när knytten mjöltrampade. Ett gammalt örngott klipptes upp och fästes runt främre delen av bröstkorgen, ihopsnört på ryggen. Det trasiga juvret är det främsta på vänster sida. Nu fick Matte vara med så snart knytten skulle äta och pilla fram tillåtna spenar. Men det fungerade! Vartefter blev Násti lite sugen och innan natten hade hon fått i sig totalt tre burkar (tonfiskstorlek) varav två för egen maskin, 1 dl uppblött valpfoder med upplöst skinkpastej, samt lite hundgodis. Knytten fick ett flaskmål sent på kvällen. Násti gick oombedd ut och kissade och drack bra under kvällen. En klart piggare hund!
TORSDAG
Efter att Matte hade släppt ut Násti för att kissa klockan 4 sov hon, knytten och Matte gott, även när Husse smög upp och åkte till jobbet. Första natten med bra sömn för alla på ett tag. Násti hade fått av sig allt och hålet gapade öppet. Men rent! När Husse gick fanns all täckning kvar. Násti kan inte ha hunnit förstöra något vad det verkar. Tidigare var hon för sjuk för att bry sig och nu införskaffas en uppblåsbar krage. Nytt bandage applicerades och Násti fick så småningom i sig två dl uppblött valpfoder med skinkpastej. Knytten fick ett flaskmål på förmiddagen som stöd. Matte letade i gömmorna efter sparade förbandsartiklar av olika slag och hittade elastisk, klibbig bred linda som Matte använt till hästben tidigare. Även självhäftande väv. Den sattes över suddar och kompress, fästes med tejp och över alltihop lades ett varv med linda. Noga att inte dra åt. Över frisk men inlindad spene gjorde Matte ett litet hål. Voilá! Det såg riktig bra ut och fungerade för knytten vid en provtankning. Násti föreföll nöjd att slippa vara invirad i ett örngott.
Ett förslag var att sina Násti och flaskuppföda knytten från och med nu. Matte är en envis typ och vill så långt det är möjligt låta knytten och deras mamma njuta av digivningen och allt positivt som den medför för dem. Man måste i alla fall prova! Násti har ätit lite under dagen och aptiten verkar komma tillbaka. I vilket fall när Matte serverar så smakliga måltider som bara tänkas kan... I valplådan.
Oväntat besök dök upp av nära anhörig som inte hade en aning om vad som hänt. Alla hundarna, inklusive Násti blev bara glada! Matte fick en anledning att ta en fika och paus när knytten sov lugnt.
Under de senaste dagarna har Husse varje dag tagit en långpromenad med Gázzi och Modji. De är inte bortglömda men får stå tillbaka just nu. Tid och antal händer är begränsat. Liv går före allt annat. På torsdagkvällen skall Husse åka iväg med dem båda och träna på Rydbokrossen. Avsikten var att göra det i tisdags, men så blev det inte.
Knyttnytt:
Aikos och Antes ögon är öppna. Piraks vänsteröga är öppnat. Adja går, om än vingligt. Övriga är på väg att kunna gå. De har börjat kissa och bajsa själva ibland och magarna verkar ok. Pirak gör som Modji och stoppar in nosen i sin mammas öra. Hon tar tassen och sopar ner honom, men han gör om det ett par gånger till. Aiko tar för sig och knuffar undar allt som är i vägen. Ante har stadiga bakben som går, men frambenen hänger inte med. Han och Adja kan sitta. Alla knytt låg i en hög i går morse när Aiko vaknade och stultade iväg en bit bort för att kissa. Därefter gick han tillbaka till sin plats i grabbhögen. Nästan rumsren! Tidning kommer att placeras i ena änden av lådan. Det brukar fungera jättebra att knytten går dit för att gå på toa.
Det blir lite rörigt det här, eftersom Matte inte har någon sammanhängande tid att skriva. Några minuter här och några där. Många avbrott av olika orsaker blir det. Mycket kretsar kring bandage och digivning samt ätande!