Matte är nu i takt med tiden. Detta är alltså skrivet på kvällen samma dag som det hände - söndag. I morse klottrade Matte ner vad som hände på lördagen.
Åter stod "hinderbanan" till kursarnas förfogande i Rosersberg. Tunneln med mjuk avslutning av en filt, den ostadiga landgången på rullande vägtrummebitar, den liggande stegen och de tre borden med kon. Matte fortsätter att träna in momenten med Modji inför provet i mars. När Modji vet vad som krävs av henne, kommer Husse att få ta över och träna Modji på detta strax innan provet. Matte tränar Modji med klicker. Det är endast fjärrdirigeringen som Matte behöver jobba med. Att ta sig igenom ett ventilationsrör som slutar i en ihopknycklad filt, eller gå på en halkig liggande stege är inget problem för Modji. Däremot måste hon lära sig att stanna med framtassarna på den sista stegpinnen för att låta sig lyftas ner! Inte heller är det något problem för henne att gå på en landgång som rör sig fram och tillbaka. Det hon måste lära sig är att gå före föraren och hoppa upp på landgången. Därefter stanna och invänta föraren. Utan kommando. Sedan gå fot till slutet för att åter självmant stanna trots att föraren fortsätter. På tillsägelse sedan hoppa ner och fortsätta vid förarens sida. Det känns inte så svårt. Modji fattar fort och samarbetar gärna.
På söndagen koncentrerade sig Matte på att träna fjärrdirigeringen mot konen och de tre borden. Det svåraste momentet är att få hunden ut till det mittersta bordet, efter det att den stannat vid konen. Att gå till de båda sidoborden är enklare för hunden. Hunden skall alltså börja med att gå ut till konen och stanna där. Domaren avgör sedan vart hunden skall skickas. Till höger och vänster blir tydligt och klart för Modji. Men längre ut är mycket svårare. När Matte skickat Modji mot konen, klickat och därefter gått fram och godisbelönat, skickade Matte Modji vidare från konen och rakt ut mot det bortersta bordet. Detta moment nöttes lite och sedan fick Modji springa och ta sin boll för kamplek med Matte. I tre omgångar tränade Matte med Modji på fjärrdirigeringen och gjorde annat däremellan. Lite rallylydnad med massor med störning bland annat. Matte lägger inte en enda godisbit på borden! En av orsakerna är att risken är stor att hunden vid upphoppet sopar ner godiset på marken. Till irritation för näsat ekipage. Som får en hund som letar godis i stället för att hoppa upp på bordet.
För Mattes och Modjis del bjöds på extra störning, i den så nödvändiga störnings och koncentrationsträningen! Matte såg det som en bonus att området vimlade av för Modji okända människor och hundar! En ny kurs skall starta och nu samlades intresserade ekipage med instruktörerna, för en av förträffarna inför inträdesprovet. Många skott sköts bland annat medan Matte tränade med en Modji, som aldrig höjer huvudet när någon skjuter. Hon har aldrig brytt sig om skott på något vis. Redan på denna nivå plockas ekipage bort, som av någon orsak bedöms olämpliga för utbildning till räddningshundekipage. Denna utbildning väljer man inte. Man väljs ut. Om man som ekipage anses lämpligt.
Vad Matte kunde höra testades hundarna både på skott och buller. Bullertestet gick till så att en elektrisk motorsåg låg på marken gående på tomgång. Inte mycket till buller alltså. Matte fick se när en liten grupp av de testade hundarna/ekipagen skulle göra "bullerprovet". Hundarna visade hela skalan av reaktioner. En hund var synnerligen nyfiken på motorsågen och reagerade inte alls på bullret, när den noga undersökte ljudkällan. En annan hund blev oerhört låg och gjorde en så stor båge runt som det bara vara möjligt. Till och med större båge än vad kopplet tillät, då föraren lät den rädda hunden öka avståndet ytterligare. Någon gick runt motorsågen på mycket nära håll och bevärdigade den inte med en blick. En annan gick nära, men sneglade vaksamt mot sågen.
Förträffarna är till för att kunna bedöma vilka hundar (och förare) som bedöms kunna klara ett inträdesprov och därefter orka med en tuff utbildning på minst 1½ år. Samt att fungera i ett katastrofområde. Några får rådet att låta en ung hund mogna något år, för att försöka igen och några får rådet att ägna sig åt något annat med sin hund. Ett begränsat antal ekipage får göra ett inträdesprov och detta får endast göras en gång med varje hund.
Bland dem som nu prövar för att få gå kurs, finns några räddningshundförare som har nya, unga hundar som de vill utbilda till räddningshundar. Att ha haft en utbildad räddningshund är ingen garanti för att nästa hund klarar utbildningen. Rätt hund/rätt material är nog så viktigt! Vilket inte alltid är så lätt att avgöra när man köper en valp. Som förare är det naturligtvis lättare när man vet vad man skall leta efter, om man har tidigare erfarenhet av vad man vill ha för egenskaper hos sin hund. Man letar efter föräldradjur med de önskade egenskaperna.
Någon yttrade en gång att det inte spelade någon roll vilken valp man köpte. "Alla har samma linjer bakom sig. Allt hänger på en duktig förare". Om det var så enkelt skulle naturligtvis inte någon som tidigare har haft en räddningshund hamna i den situationen att deras nya hund inte alls visar de egenskaper som man vill ha hos en blivande räddningshund. Eller blir underkänd på något prov. Inte en enda jägare skulle få en hund som inte är en bra jakthund om hon eller han tidigare har haft mycket bra jakthundar. Eller agilityhundar, skyddshundar eller renvallare till exempel. Att valet av hund (individ oavsett ras) för en specifik utbildning inte skulle vara viktigt, bara jag själv är duktig på att utbilda hundar, tror inte Matte och Husse på. Vore det så, skulle alla valpar som föds upp för att bli preparandahundar också klara alla prov. Om respektive dressör tidigare lyckats utbilda en godkänd hund. En dröm för en uppfödare? Allt hänger på hundägaren....
Husse och Matte håller tummarna för att "kollegornas" nybörjare lever upp till förväntningarna!