De flesta kursarna har inte varit i kulvertarna och källaren under Näsbydalskolan tidigare och därför hade Husse och hjälpinstruktören ordnat en övning för kursdeltagarna, med de två kurskompisar som kände till området som figuranter. Kursarna delades upp i två grupper på tre i varje och de skulle söka igenom alla utrymmen i mörker. Endast en ljuskälla fick medföras i varje grupp och hundarna fick inte ha några små nyckelringslampor eller liknande på sig. Fastsatta i sökskynken eller halsband. Två figuranter låg utlagda. En var gömd i början av området. Rakt fram när man kommit in genom dörren och upp på en jordbank in under taket. Bakom en hel del bråte. Den andra figuranten var gömd under en järnlucka i golvet och över luckan placerades ett skåp. Ekipagen valde att låta hundarna söka i koppel, eftersom de inte hade en aning om hur området såg ut. Ett gott säkerhetstänkande. Grupperna samarbetade bra och figuranterna hittades och togs omhand. Lite myror i huvudet blev det hos en förare när hunden tydligt visade intresse in under skåpet som stod över luckan i golvet: "Det finns ingen människa som är så platt att den får plats under det där skåpet!" Tänk att det gjorde det! Tack vare det osynliga utrymmet under golvet. Den typ av legor som glädjer varje hundförare som skall lägga upp en övning åt andra! Husse och Matte har själva befunnit sig i liknande situationer många gånger! Hunden visar tydligt att det finns någon i ett helt tomt skåp. Man tar bort hunden och jobbar vidare, men hunden envisas och markerar mot det tomma skåpet. Till slut måste man ju lita på den stackars envisa jycken och när man flyttat skåpet så har det visat sig finnas ett utrymme därbakom..... Blåst! Många glada skratt blir det och man lär sig förhoppningsvis att lita på sin hund och inte ha så många förutfattade meningar. Nyttigt och väldigt kul! Ofta växer hornen ohämmat, på den som lägger upp ett sök för sina kompisar! Värre blir det vartefter hundarna blir godkända och mer rutinerade!
Därefter skulle arrangörerna få ett sök för sina hundar. Två grupper med två ekipage i varje grupp. Husse släppte in Modji lös i området, eftersom både han och Modji känner det som sin egen ficka, efter många års träning där. Husse tänkte rakt fram, men Modji tänkte nittio grader vänster. Husses nos är sämre än Modjis. Modji drog iväg längst bort i området och hittade figuranten som var gömd i fläktrummet. Husse skenade efter. Det var bara det att därmed var Modji en "död" hund.... Diskad! Förarna var informerade om avspärrningar i området, där inte hundarna fick gå in. Eftersom Modji tog saken helt i egna tassar och lämnade sin kortnosade Husse åt sitt öde, upphörde samarbetet som skulle ha hindrat Modji från att sticka under avspärrningsbandet i dörröppningen till fläktrummet. Modji återupplivades per omgående och söket avbröts. Straffet för Husse och Modji som inte samarbetat.
När övningen var slut även för arrangörerna, vidtog lite fri träning för dem som ville. Husse ville! För att inte tala om Modji! Hon var sugen på att jobba efter en lång dag i passivitet och ett rekordsnabbt frisök i mörker, som slutade i disken....
För kursarnas del var dagen väl vald för inomhusaktiviteter. En kraftig och iskall vind, i kombination med ösregn över Täby och snöbyar över Vallentuna, gjorde utomhusvistelse allt annat än behaglig. Matte tog med Gázzi och Násti på en promenad runt kvarteret, på en blöt och blankpolerad isgata. Matte hade spikskorna på sig, men Gázzi upplevde promenaden som obehaglig när tassarna gled iväg för henne. Sakta gick det och olycklig såg hon ut. Matte försökte få gammelgumman att hålla sig mot snökanten, men det ville inte Gázzi. Instinkten sade henne att hon skulle gå där det var snöfritt. Alternativet för henne var plogvallen. Hon insåg inte att det fanns en smal remsa med bara lite snö, där hon kunde få fäste. Gázzi i ett nötskal. "Kan själv!" Det gjorde däremot Násti. Matte knackade sedan ner is och snö som hängde över hängrännan och hundarna skrotade runt på tomten en liten stund. De sökte sig snart i lä på glasverandan. Senare på eftermiddagen försökte Matte få med sig hundarna ut på tomten en vända till. De blånekade! Vinden hade tilltagit ytterligare och det som töat under dagen frös nu på. Allt blev åter glashalt och isglacerat. Matte gick in och värmde glögg och hundarna sträckte ut sig på ryamattan framför braskaminen. Även en polar vallhund kan uppskatta värmen från en sprakande eld.