Måndagen blev en vilodag för hundarna, men inte för Matte. Knut är i antågande och julen skall städas bort. Det får bli lite i taget ihop med annat som skall göras i stugan. Ett farväl måste tas efter ett ungefär trettioårigt förhållande. Omedelbar kärlek uppstod där i en liten lokal butik! Sedan dess har Matte och den spontana kärleken levt ett rätt långt liv tillsammans. I många år hängde de gardiner Matte blivit blixtförälskad i där Matte levde sitt liv innan flytten till stugan i skogen. De passade perfekt i det höga köksfönstret i sjuttonhundratalsherrgården! Gammaldags spetsgardiner i en färg snarlik den man fick när man färgade vitt tyg i te. Vid flytten fick de följa med och kortades av och hänger nu i Mattes tillbyggda sovrum. Där passar de perfekt! Det har dock blivit allt tydligare att tyget i de tunna spetsgardinerna slitits av all solbelysning och nu börjar de krackelera längs med raderna av olika spetsmönster uppifrån och ner. Matte inser att de är på väg att strimlas i remsor alldels av sig själva. Men än så länge syns det inte när de inte dras ut i sidled för mycket. Nya måste hittas. De gamla gardinerna har nått vägs ände nu. Tyvärr. Liknande finns inte att köpa nu. Matte har letat på nätet och inte var det lätt. Till slut kom Matte dock till ett beslut och nya gardiner beställdes på nätet. Vita, tunna, skira som voile, med broderier i vitt föreställande svepande grenar med blad och små fåglar. Naturromatiskt och passande i det träpanelade sovrummet tänker Matte.
Tisdag.
Matte tog med hundarna ut på en långpromenad i rask takt, på isiga vägar i området. Ganska öde vägar nu efter helgerna, men med många arbetande hemifrån igen kanske det blir kortvarigt. Lite tunggått var det med snömodd över isen och Matte gick sig varm och svettig i så hög fart som möjligt. Ett enda hundmöte blev det och en stunds spontan hundträning dessutom. De båda Lapskdamerna sattes vid vägkanten i väntan på att den taggade Flatten skulle passera. Flattehussen valde dock att göra detsamma! Så där satt en taggad Flatte vid vägkanten och snett emot en lika taggad Lapsk Aili! Modji studerade de två hundarna på var sin sida av vägen. Båda var duktiga och skällde inte! Bara nästan. Båda satt stilla! Nästan. Det ryckte i hela den svarta Flatten och likaså i den bruna Lapskdamen. Men de satt ner. Nästan. De ställde sig i alla fall inte upp. Inte riktigt i alla fall.
När lugnet lagt sig gick de båda hundtränande förarna vidare utan andra kommentarer än att hundarna trots allt skötte sig godkänt bra. Hundträning i vardagen på ett mycket bra sätt. Spontant, inget snack, det som behövde göras gjordes och resultatet blev gott. Matte och Flattehussen känner inte varandra. Konsensus rådd i vad som var ett lämpligt agerande. Gott så. Matte och Lapskdamerna traskade vidare mot vägs ände - det egna reviret uppåt sjön.