Matte gör så gott hon kan, för att det knä som för drygt en vecka sedan protesterade mot för mycket och för sned belastning skall bli som det var för några veckor sedan; artros sedan länge till trots. Det har fungerat att gå både fort och långt fram till nyligen. Stillhet är inte bra och för mycket belastning är inte bra, för att knät skall fungera för problemfritt gående. Bättre dag för dag i nuläget. Gott så. Matte gör även så gott hon kan för att hålla hundarna igång, trots avsaknad av långa och raska promenader. Som tur är har de tillgång till två tomter, där de får leva fritt hundliv och själva välja vad de vill göra. På tisdagen gick Matte sträckan upp till sjön på femhundra meter. Uppskattat av Aili och Dima, som inte hade minsta lust att skynda på! Mängder med nya dofter lockade längs denna sträcka som gås av många hundägare! De dammsög vägkanterna på dofter! Ena sidan norrut och andra sidan tillbaka söderut. I trettiofem minuter var Matte gående, med säkerhetsstöd av en käpp. En kilometer totalt. Alltid något.
På kvällen klippte Husse gräsmattan. Så snart han var klar bjöd Aili upp Dima till lek! Han ställde upp och Aili drog iväg! Hon ville bli jagad! Fort gick det! Jättefort! Aili fyller elva i oktober och då fyller Dima tre. Även äldre damer vill leka och en ung sambo är toppen tycker Aili! Dima sprang några extra varv på tomten, när Aili slog ner rumpan. Dimas springande slutade i bäcken med ett avkylande bad, så här när regnet fyllt bäckfåran med nytt vatten. Filmer på Instagram och FB/Lapsk Vallhund.
Onsdag.
Regn och åska under dagen och därmed mest passitivitet. Matte hade planerat träningsgruppens träning efter det oförutsägbara vädret och gruppen tränade i den stora fordonshallen, med tak över huvudet. Flera var bortresta, men många nog kunde komma för att hundarna skulle kunna få fyra figuranter, om deras förare kände för det. Matte valde att ge Aili tre figuranter som hon själv inte visste var de var gömda. Däremot fick hon med sig en "facitgubbe" som kunde tala om var figuranterna befann sig - om Matte så skulle vilja. Aili är en lättskallad hund av en lättskallad ras och hon kan komma till markering på mycket lite vittring. Vilket är bra under vissa omständigheter, men inte alltid. Inte om hon fastnar och blir kvar med skallmarkering för långt borta från figurantens gömställe - legan. Vilket hände nu.
Figuranten var gömd i ett hörn mellan en vägg och en lång och hög betongavgränsning. Bakom stora mängder hindrande föremål hade det gått att tränga sig in och gömma sig. Aili fick vittringen på fel sida om betongbarriären och bestämde sig för att bli kvar där för en avståndsmarkering. Det gick dock att gå runt betonghindret och leta sig in till figuranten och det var det Aili skulle göra. När Matte fick veta kunde hon be Aili att "gå runt" när det inte fungerade med uppmaningen "bättre". Aili förstod, lämnade vittringsfältet och sprang runt i en många meter lång avvikelse, för att sedan leta sig hela vägen fram. Där skallmarkerade hon korrekt intill den funna figuranten. En räddningshund måste kunna avståndsmarkera när det är omöjligt att ta sig närmare. Efter att ha försökt komma runt och så nära som möjligt. God problemlösningsförmåga är ett måste.
För Dimas del valde Matte att lägga ut två figuranter på ett sådant sätt att Dima inte skulle kunna komma ända fram till dem, men nära nog för att få kontakt. Han skulle tränas i att både söka och skallmarkera vid fynd. Det var bara tredje träningstillfället sedan han fått börja träna skallmarkering av funnen figurant. Matte ville lägga ut figuranterna högt, men inte på ett sådant sätt att Dima skulle försöka ta sig upp och kunna utsätta sig för fara. Dima är som de Lapska Matte har tränat tidigare - han vill gärna klättra upp till figuranterna och komma så nära som möjligt! Ett bra ställe hittade Matte på ett flak med höga kanter, beläget högt upp. Av erfarenhet vet man att vittringar här sprider sig vida omkring och söket skulle inte bli lätt. Dima jobbade mycket bra och sökte sig in i och ut ur vittringsfältet. Han visste ungefär var figuranten befann sig. Han sneglade mot flaket men visste inte säkert. Matte instruerade den för Dima osynliga figuranten att agera, nästa gång Dima tittade mot flaket. Dima såg inte när figuranten smög upp skallen och började berömma honom, när han lyft på huvudet rakt mot gömstället. Dima blev bekräftad och figuranten jobbade bra med att locka honom till skall och mera skällande och han belönades med godis varefter. Han fick skälla ner figuranten och fick mera godis. Här är en duktig figurant guld värd! Bra jobbat av båda!
Husse hade gömt sig i den tillstängda hytten till en minitruck. Dima fyndade och kom till skall med en gång! Husse retades lite och gläntade på dörren och visade godisbelöningen och Dima skällde som en Lapsk Vallhund! Högt och ihållande! Han fick skälla ut Husse ur gömstället. Bra jobbat!
Båda hundarna fick kluriga uppgifter och båda hundarna fick springa väldigt mycket i den hangarliknande fordonshallen! Matte hade nytta av att ha självständigt jobbande hundar och kunde skrota omkring och hänga på sin säkerhetskäpp och bara dirigera hundarna. Inte mycket gående.
En givande träningskväll avlsutades med en sen middag utomhus. Med solsken sedan alla ovädersmoln dragit bort.