Onsdag.
Som i princip varenda vecka sedan 1992, for Matte iväg för att träna räddningssök på onsdagkvällen. Med följde Aili, Dima och Husse. Mattes första räddningshund, blandrasen Fenja Siberian Husky/Schäfer, blev certifierad Tjänstehund Räddning 1994. Det låter ju inte klokt egentligen. Lite nördigt minst sagt. Att varenda vecka gå och gömma sig på de mest märkliga ställen, för att andras hundar skall få leta rätt på en. Matte har stått gömd i åtskilliga torkskåp till exempel. Eller i smala klädskåp, trånga skåp under diskbänkar, inkrånglad mellan rör hit och dit och svårhittad, då förare inte litat på sina hundar när man tänkt att där kan ju ingen få plats.... Jo det går hyfsat, men det är rätt svårt att krångla sig ut igen. Under golv bland elkablar har Mattet också legat gömd i trånga och dammiga utrymmen, i väntan på att hunden som tassar runt precis ovanför ansiktet skall förstå var man gömt sig. Det är rätt skönt när föraren äntligen litar på hunden och lyfter på någon golvplatta så att man komma upp. Matte har tillbringat en hel del tid gömd som figurant i och på grävmaskiner, instängd under och bakom diverse tunga luckor, i rasmassor och ruiner. Man får inte lida av klaustrofobi! Inte vara mörkrädd! Man får inte heller vara alltför rastlös när man skall vara figurant och har hittat ett klurigt gömställe för någon hund med förare att hitta. Det kan ta tid om man har varit duktig på att vara svårhittad! Den mesta tiden en sökträningskväll är man väldigt passiv.
Även hundarna är passiva en väldigt stor del av tiden när man tränar sök. Något som är olika lätt för olika hundar. När den egna förararen har gått och gömt sig som figurant och någon annan hund är ute och söker och kanske skallmarkerar i närheten, måste alla hundar kunna vänta på sin tur i passivitet och under absolut TYSTNAD. En hund som inte kan koppla av bränner energi som kan behövas under ett svårt sök. En hund som inte kan koppla av och dessutom skäller bränner energi och stör övriga hundar i sökgruppen. Skällande hundar stör omgivningen. Inte sällan tränar man där det finns bostäder i närheten. En enda hund som är ljudlig med gnäll, skall eller ylande får mycket lätt med sig andra hundar i sökgruppen. Förstör för de förare som tränat sin hundar att vara tysta. Hundar är flockdjur och följer lätt varandra. En del av sökträningen är alltså att man måste lära sin hund att vänta passivt under tystnad. I en bil eller uppbunden utanför bilen. Ensam eller i grupp med andra hundar. På kända och okända ställen. På platser det pågår akviteter runt om eller på platser där hunden kan ligga bekvämt och där det är lugnt runt om. Oavsett hur och var, så måste hunden lära sig att vänta under tystnad när den skall träna räddningssök.
Denna typ av passivitetsträning ingick i onsdagskvällens träning. Samtliga hundar fick en uppgift där de skulle hitta och markera en person som gömt sig inne i en stor byggnad. Då platsen låg ett stycke från bilarnas uppställningsplats, måste hundarna vänta på sin tur utanför byggnaden. De flesta förarna stod med sin hund och väntade utanför. Matte måste oavsett lämna en av sina hundar när den andra skulle gå in för att söka. Vilket erbjöd en möjlighet till passivitetsträning. Matte band upp båda hundarna och väntade själv ett stycke därifrån.
Klicka för större bild.
En i taget fick Aili och Dima sedan gå in och söka rätt på den figurant som gömts sig på en hylla i ett ställage. En hög figurant vars vittring spred sig i lokalen. Inte så lätt och en bra utmaning. Båda hundarna fick tänka till ordentligt för att lokalisera vittringskällan.
Dessförinnan hade Aili och Dima, var för sig, fått söka rätt på tre figuranter gömda i området och Dima visade att han lärt sig vad skallmarkering innebär. Han har ett grovt och bra skall!
Någon klok person har sagt: "När du väl förstår att din hund inte är problemet, kommer du sluta träna bara din hund och börja träna dig själv". Ergo: Det är kanske inte hunden som är problemet.