Fredag.
För både Matte och hundarna är det precis lagom mycket sommar just nu! Temperaturen låg på femton grader som mest under fredagseftermiddagen och vinden var lagom kylande och man kunde sitta i solen. Med hatt för Mattes del, för att skydda nyläkt behandlad solskadad hud.
En rätt fräsig hatt som Matte hittat i gömmorna med pins från en vandring i Norge ett par månade innan vinter-OS 1993. Matte besökte Lysgårdsbakken i Lillehammer och vandrade längs bergskammen Besseggen mellan två sjöar och fick diplom. Matte fick veta att hon genom den bedriften hade kvalificerat sig för ett norskt medborgarskap! Framletandet av en inte alltför töntig solhatt ur gömmorna innebar många härliga minnen! Googla Besseggen för mer information. Matte rekommenderar en tur!
Dagen tillbringades hemma med trädgårdspyssel. Dima fortsatte sitt muddrande av bäcken och han såg kryp som inte Matte kunde se. Mycket intressanta kryp på vattenytan och mellan stenarna längs kanterna. Aili njöt omväxlande i solen och i skuggan och båda hundarna hade koll på alla som promenerade förbi. Dima skötte sig därvidlag bättre än sambon Aili, som hade svårt att inte glappa lite för mycket. Vilket Dima var stark nog att inte haka på! Åtskilliga gånger sprang Dima ner till staketet helt under tysnad. Medan Aili låg kvar på altanen eller trappen och gav enstaka skall. Korta halvhöga skall som Aili kanske tänkte att Matte inte skulle höra. Hon hoppades nog också på att få igång Dima som förr. Kan Aili få Dima att gå igång och skälla så tystnar hon snabbt själv.
En återkommande diskussion på FB är om man skall klippa ner en Lapsk Vallhund eller inte på sommaren. NEJ det skall man inte.
Pälsen skyddar mot allehanda stickande insekter och den skyddar mot solen! Även en hund kan få solskadad och bränd hud. Varför köper man en Lapsk Vallhund om man inte vill ha en hund med päls som en Lapsk Vallhund?! Det finns så oändligt många andra raser att välja mellan, som inte har pälsar som drar in grus och lera i pälsen.
Att rasen fortsatt har en päls av god kvalitet, som skyddar och isolerar och slår ifrån sig smuts och väta är väsentligt! Något att beakta för alla som bidrar till rasens framtid när man tar en valpkull. Även hanhundägaren har ett ansvar för rasens framtid. Har hunden något bra att tillföra, är en fråga som skall ställas av både tikägare och hanhundägare vid en parning. En god pälskvalitet är lika viktig som en god mentalitet, arbetskapacitet och en god exteriör. En Lapsk skall ha en slät, inte vågig, päls och den skall ha en bra och isolerande underull. Aili har aldrig någonsin behövt tvättas av med schampo. Inte heller hennes mor Modji eller mormor Násti. Ailis mormors mor Gázzi måste schamponeras vid ett tillfälle, när hon rullat sig i färsk och lös grävlingsskit. Bara då. Smutsen rasar av dem. Fötterna kan torkas av innan hundarna släpps in om så är nödvändigt. Ailis mormor Násti lyckades mycket fint i utställningsringen utan att någonsin vara schamponerad. Aili ställs ut nästa helg och den enda förberedelsen blir lite ringträning hemma och en genomkamning. Inget badande eller schamponerande!
Matte vill att hennes hundars pälsar skall ha kvar sitt naturliga fett opåverkat, för att fungera så som det är tänkt. Pälsen skall vara ett skydd för huden. Precis som med tidigare Lapska här hemma badas och tvättas inte Aili före utställningen. Aili har ett cert sedan tidigare och då var hon inte heller schamponerad.
Matte har haft en renrasig Husky avsedd för drag. Innan även den rasen fick olika varianter för bruksändamål och för utställning. Den hunden ställdes ut några gånger och hon älskade att få visa upp sig. Matte peppades att visa upp en snygg Husky, duktig som ledarhund. Starka minnen är från de gånger då domarna ansåg tre hundar omöjliga att bedöma och att ge något betyg. En var för tjock för att kunna fungera som arbetande draghund: "Hunden har fått för mycket kakor!" Två andra var nybadade med fluffig päls och den norska domaren ansåg hundarnas normala pälskvalitet i obehandlat skick omöjlig att bedöma: "Förbannade badehundar!"
Matte ser ingen större skillnad vad gäller Husky och Lapsk. Arbetshundar i nordligt klimat som kräver funktionella kroppar och pälsar för att fungera i det de avlats fram för att göra. En överviktig Lapsk orkar inte jobba. Man skall med lätthet kunna känna revbenen utan att trycka. En Lapsk med en päls som inte slår ifrån sig smuts och väta, som har dålig underull eller ingen underull alls fungerar inte bra i arbete utomhus i ett kallt klimat. Pälsen skyddar även mot sol.
Modji hade mycket tjock och kraftig päls och låg gärna i solen, när Aili med mer normal päls valde skuggan.