På onsdagen tog Matte med sig hundarna på en promenad runt kvarteret. Bättre än ingenting för både Matte och hundarna. En promenad som oavsett riktning innebär en uppförsbacke, samt passage förbi Argschäfern. Denna gång var Schäfern ute på sin högt belägna veranda och satte igång att skälla som vanligt. Men för första gången på alla dessa år var det någon som blandade sig i och fick tyst på hunden! Vilket Lapskgänget reagerade på och såg förvånade ut. Samt slappnade av helt påtagligt. Goda signaler till minstingen Aili! Denna hund har en förmåga att låta förskräckligt arg och upphetsad. Vilket den har visat sig vara och naturligtvis inger den respekt i hundar som tidigare blivit anfallna av den.
Dagen tillbringades i solsken och iskall vind, med bara ett par plusgrader, ute på tomten. Hundarna ville inte gå in och Matte höll sig ute med dem. De tillbringar allt oftare hela förmiddagarna på glasverandan efter eget val. Djurlivet kring huset lockar till studier.
På kvällen tränade familjen utomhus i Vargmötet. Fem Lapska och en Springer. Vinden var god, men riktningarna högst varierande. Aili fick börja med två vindstigar. Den första figgen placerades så att Aili skulle behöva ta sig förbi en massa plaströr i en hög, för att ta sig fram till figgen, från den plats där hon borde få vittringen. Aili bär sökskynke med ögla och förs kopplad i vanligt koppel på tvärs mot vinden. Vindstig finns beskrivet i bilder på denna hemsida-"VINDSTIG" bilder.
Aili visade med en gång att hon visste vad som gällde när hon kom in i miljön och satte upp nosen och började aktivt söka vittring! Underbart att få se! Aili jobbade energiskt och spikade snabbt vittringskällan och visade tydligt att hon ville fram till figgen. Hon släpptes loss och kämpade en god stund med att ta sig över högen med plaströr eller förbi den. Till slut fann hon en öppning där hon kunde komma igenom och figgen godisbelönade och lekte sedan Aili tillbaka ut och fram till Matte. Detta förfarande upprepades sedan på en annan plats i området med betongblock som hinder. Aili löste även den uppgiften utan problem och lite skrot i vägen är inget som hindrar henne från att komma fram till sin mycket uppskattade figurant! Tack för bra figarbete! Aili visade tydligt att hon gillar och har förstått vad detta går ut på. Leta efter och hitta människor som inte syns, bland en massa konstiga saker som man måste klättra på för att ta sig fram. Denna kväll fick inte Aili någon synretning i form av X-figurant. Figuranten gömde sig när Aili togs ur bilen och sedan rastades. Vilken lycka att även denna tjej gillar samma lekar som Husse och Matte! Lycka och tacksamhet. Ingen självklarhet.
Násti fick söka fritt innan skymningen föll. Hänsyn tas till hennes enögdhet och ålder. Men i övrigt får hon nu i stort sett samma legor som övriga hundar och inget läggs tillrätta längre. Násti behärskar sin kropp i miljön och älskar att få röra sig fritt både högt och lågt. Hon jobbade säkert och bra och hittade sina fyra figuranter och markerade dem bra. Trots att hon är i höglöp.
Modji fick ett frisök med fyra figgar utlagda. Samma legor som använts till andra hundar, så Matte hade facit. Modji tog vittringen från den första figgen och följde den längs en lång vägg. Det började skymma och Modjis lilla gröna lampa skvallrade om var hon befann sig. Matte såg den lilla gröna lampan komma flygande högt upp mot väggen, såg den lilla gröna lampan försvinna lika snabbt ner, tillsammans med ett stoooort skrammel av metallplåtar...... Sedan blev det tyst. Ingen Modji. Matte brast ut i "vad göööör du?!" Vilket låter korkat. Men så var det. Matte hade ingen möjlighet att haltande ta sig bort till platsen för händelsen och blev stående kvar. Avvaktande. Då kom den lilla gröna lampan travande med hjälp av Modji, runt hörnet på en stor låda. Modji valde en annan väg och tog sig fram till figgen och skallmarkerade snyggt. Man får inte vara lättskrämd och ängslig när man ägnar sig åt räddningshundträning med en miljösäker Lapsk.
Modji genomförde sitt sök med säkerhet, rutin och snabbhet och skallmarkerade mycket bra. Fyra figgar hittades i princip när Matte stod kvar på samma plats och Modji på eget initiativ avsökte området. Även ända ut längs staketet, där vinden förde vittringen ut ur området. Tack vare Modjis noggrannhet och självständighet hittades även figgen vid staketet. Snyggt jobbat! Som det skall vara. Det är hunden som skall gå i den besvärliga miljön. Inte föraren. En självständig och rutinerad Modji låter en för tillfället handikappad förare fortsätta träna och ha kul!
Ungkillen K. utsattes för ljudfiguranter - skadade som kved - och fixade detta utan problem. Han skallmarkerade som han skulle, men i ett fall sneglade han mot sin förare och bad henne skynda sig fram och ta hand om den skadade. Smart tänkt. Riktigt som det skulle var det ju inte, med figgar som förde oljud.
Tack alla för en givande träningskväll!